Alltså, hur skall jag förklara detta tjoande nurå?
Jo, det började med en väldigt närstående väninna som ringde mig igår för att önska Gott Nytt, och när jag svarade i tfn hörde jag bara ett gammeldags: -"Guds Frid!" i andra änden.
"Va i hela"....hann jag bara tänka, innan jag hörde vem det var. Nåväl, det är samma flicka som skrev i sms: "Ring mig för knävelborren!", så jag är van vid dennas lite gammelmodiga uttryck, så att säga.
Bara det att jag tyckte det lät så roligt, så så fort det ringer här, eller vart jag än ringer nu, så säger jag: Guds Frid! till hälsningfras.
Måste verkligen genast lägga av med det beteendet, lagom till man blir civil igen.
Ringde nyss en på hennes jobb, och det var inte personen jag ville tala med som svarade, utan en kollega. -Guds Frid! Jag söker---xx, sade jag.
Det blev knäpptyst i andra änden, och så hörde jag hur han ropade på henne, varpå hon frågade vem som söker henne, och då hör jag honom mumla ngt om: kanske en präst eller ngt....?
Näe, bäst att lägga av med detta nu. Skall svara så i tfnen denna kväll bara, sen får det vara nog med dumheter!
Guds Frid!
7 comments:
hahaha :D Guds frid är inte helt tokigt, kör på det!
Hahahahaha....jag tycker det är otroligt roligt jag med!
Hahahahahaa - underbart ju...
Guds Frid.
Ett ypperligt ord.
:-)
haha oslagbart! guds frid, underbart!
din buse!! men jag gillar; guds frid, det klingar bra. ha en bra dag och god forsättning!!
Ja visst låter det trevligt! Gillar det mer och mer själv!
Det knackade på dörren igår,där stod två unga herrar som ville hälsa på, så när jag öppnade dörren och vi såg varandra, sade jag:
-Guds Frid!
Varpå de började skratta det hjärtligaste jag hört på länge! Man blir automatiskt glad av det, tror jag hahahaha! (två unga herrar jag känner väldigt väl, de blev väl paffa, antar jag!)
Post a Comment