Hej allihop!
Allt är bra här.
Idag skall jag äta en sedan länge planerad lång-lunch hos en väninna. En sisådär tre-timmar lär det väl bli åtminstone, om inte längre.
Iaf. Tanken är säkert att vi skall sitta utomhus, även om jag inte frågat henne rakt ut. Men det är ju underförstått, liksom.
Nu är det så att jag är LIVRÄDD för getingar. Det är så illa att jag funderat på att kontakta en hypnotisör, skaffa en såndär hatt som biodlare har, så jag kan gå med den ute nu när getingarna verkar ha invaderat...ja, allt.
Jag talade med henne i tfn tidigare idag, och jag var på vippen att fråga om vi skall sitta utomhus, men jag kände att där går min gräns.
Jag måste fatta mod, sansa mig, sätta mig i trans, vad som helst, för att klara denna lång-lunch idag.
Ooo jag ryser redan. Hjärtat klappar lite fortare än vanligt.

Jag ÄR inte rädd för getingar. Jag ÄR inte rädd för getingar.
So long då, kära vänner.