Kenny Ball and His Jazzmen - Midnight In Moscow

Lyssna och njut.

The Village Stompers - Washington Square

Lyssna och njut!

Tisdag

Godmorogn.

Dagen igår var en av de trevligare på länge. Det tyckte även mitt middags-sällskap, det var f.ö. hon som sade det, och jag håller med.

Jag säger som bekant inte mkt iom mig själv här på bloggen, men igår ägnades hela eftermiddagen åt möte m advokater, efter det lite sightseeing på söder och till slut en bit mat på en restaurant. Så (illa) gick det med den nya veckan och bantningen.

Iaf, mit i maten så börjar jag fnissa, och hon tittar påmig och undrar vadjag fnissar åt, men eftersom mitt fniss bara stegrar sig, och jag får svårare och svårare att tala, så tar det ju tid inann jag får ur mig ngt, annat än galet fnitter som bara blir värre o värre. Detta eftersom att hon hela tiden säger: "Vad är det? Vad är det? Har det fastnat något i mitt hår?"

När jag till slut får fram: "Åååå...jag lider med dig" känns det som att det inte kan bli mkt värre.
"Lider med mig"? frågar hon.
"Ja, ditt hår. Jag förstår verkligen vad du menar när du säger att du måste klippa dig."

Till saken hör att vi står varandra nära, och att vi båda efter att ha traskat runt på söder i duggregn och besök i alla möjliga affärer, var helt slut och svettiga och rufsiga i håret. Man sätter upp det om och om igen, baddar pannan med servetter och känner sig allmänt ofräsch.
Hon, min väninna, är en verkligt vacker kvinna (många tycker hon ser ut som Elisabeth Hurley. Alltså väldigt snygg) med långt hår och snelugg. Bara det att sneluggen stod som om den varit upprullad på papiljott under natten, spretig och dan. Mitt hår var inte ett dugg bättre, snarare tusen ggr värre.

Iaf, när jag lyckats få ur mig den där förgrömmade frasen, insåg vi båda i hur dumt och framförallt PLUMPT det lät, så vi höll på att trilla baklänges av skratt IGEN.

Hela middagen ringde givetvis mobiltelefonerna också, och jag orkade inte själv tala med en som ringde, så jag passade helt sonika över luren till henne och pekade bort mot damrummet. Detta betydde: Säg att jag tyvärr inte är inom räckhåll, jag är på damrummet.

Då hör jag henne sitta och säga: Men sälj den där lägenheten, köp en herrgård, det blir så bra så. Nej, hon är på damrummet. Ja, sälj säääääälj säääääälj.

Eftersom jag visste vem det var som ringde och att personen i fråga har velat i denna fråga snart ett halvår, orkade jag inte bry mig, utan vi satt och fnissade hela tiden. väldigt seriösa.

Nej, nu är det tisdag och nu banne mig skall det bli ordning på torpet.

Skulle detta bli en bantarblogg, skulle det stå:

Tisdag. Frukost: kaffe och pepparkakor.

Måndag

Hej igen alla kära läsare.

Undrar hur mycket mat kan få i sig innan kroppen spricker?

Nu tänker jag inte utmana ödet längre, utan jag får helt enkelt stilla mig.

Och börja jogga. Pronto! (I ärlighetens namn får jag väl börja med att få upp farten på mina promenader först...)

Vi ses snart igen. Tills dess- må så gott. Med måtta :)

Fredag

Godmorgon alla.

I morse hade ajg väldigt svårt att komma upp ur sängen. Flera gånger var jag på väg tillbaka till drömmarnas land. Ja ni vet hur det kan vara ibland. Men så sträckte jag på mig ( man skall göra "Katten" varje morgon sägs det haha) och studsade ut ur sovrummet.

När jag kom ut till vardagsrummet kunde jag knappt tro mina ögon. Gissa om jag blev stel av fasa när jag såg att jag glömt släcka ett ljus igårkväll innan jag lade mig. Självklart tog det inte mer än en microsekund så var jag ju väldigt tacksam att det brunnit så stilla hela natten, och att det fortfarande brann, så att säga. Annars vetetusan vad som kunnat hända. visst, brandvarnare har jag, men ändå!

Jag skänkte en tacksam tanke till alla mina skyddsänglar, för självklart måste det vara så att de har vakat över mig hela natten, och allt slutade väl.

Idag är det fredag och jag har en massa att uträtta.

Om vi inte ses på några dagar så önskar jag alla mina kära läsare en riktigt kärleksfull helg.

Adjö på ett tag.

Jippie! Snart är det jul i vårt hus!

Eftersom vi närmar oss jul, tänkte jag berätta lite om hur underbart roligt jag tycker det är att ge julklappar och presenter.



Hela december brukar ju också vara en enda lång middags-sträcka, hos vänner och familj (om man nu har några, annars måste amn se till att försöka göra det mysigt för sig själv, basta!)



Ja, hela december, säger jag j agmenar förstås självklart även över nyår och en bit in i januari.



Så fort jag kliver in hos någon börjar jag reka och använda mina sensibla tentakler för att se vad som kan vara en trevlig present hos just dem man är hos.



En sak som jag givit till många är ett teleskop, eller stjärnkikare som man också kan kalla det.



Det har varit mkt uppskattat. Det är perfekt för familjer med barn också.

Ja, huvudsaken är väl ändå förstås att man har roligt, det är klart. Men jag är en sån som bara ääälskar att ge presenter.

Okej, på återseende alla.

Torsdag

Godmorgon alla!

Jag tycker jag låter lite väl pipig i förra inlägget, förlåt förlåt för det.

jag var hos en läkare för ett tag sedan, och denne skall skicka mig till en annan, just pga ett annalkande/begynnande magsår.
Som ni förstår blev jag ju inte direkt lugnad av såna insinuationer av läkaren. Det, i samband med ett program på TV om någon som kände en knöl i mgaen, som visade sig vara cancer, var tillräckligt för att jag skulle börja oroa mig för att jag fått det.
Sen har man ju sett hemska bilder på cancerknölar stora som basketbollar, som människor gått med i magen i flera år!!
då tänker man: "Jasså? i flera år? Minsann..."
För, det betyder ju att det alltså är möjligt att gå med sånt i kroppen i flera år, utan att veta om det. Jättekul med såna program.

(Sen, som grädde på moset, förstår jag att det är beroendes på min stress, som jag börjat stressa upp mig för såna här omöjliga scenarion. Never ending scenarion. Och det gör mig livrädd- att jag skall bli en riktigt knäpp person! Hahaha....galet.

Nej, lugn och ro och dra ut telefonjacket ibland. Det är väldigt bra. Och så lite skoj - när man orkar! )


Önskar er alla en trevlig dag!

Onsdag

Ja, Jag har egentligen ingen större lust att lägga in ett nytt inlägg, men det känns ändå mest rättvist att jag kommer med ngt slags nytt på fronten.

Mina dagar rullar på. Jag som skulle ta det lite lugnare, har banne mig lika mkt att stå som innan, om inte mer. Snudd på iaf. Och så tror jag att jag fått cancer i magen också. Allvarligt talat. Skall kolla det snart. Har fått frågan om jag är hypokondriker. Vad är det för dumheter? Som om en hypokondriker skulle svara "Jaaaaaa" på en sån fråga. Tss tss....idioti på min ära.

mmm. Lika lite som vanligt lyckades ja gfå ur mig den här gången också.

Hoppas allt är bra med mina kära läsare.

Ny vecka.

Helgen.

Fredag: Ensam hemma. Skönt.

Lördag: Party-party-party. Middag med en massa trevliga flickor och pojkar. Någon hade tagit med sig ett karaoke-kit, så självklart utbröt en tävling där några gick in med liv och lust.

Söndag: Tänkte tanken på mig som bondmora i framtiden flera ggr. Hehehe. Väldigt roligt!

Måndag: Nejnej, jag skall absout inte bli bondmora inom den närmsta framtiden iaf.

Så. Ny vecka- nya möjligheter.

Hoppas allt är bra med mina kära läsare.

På återseende.

tick tack....

Jaaaa!

Äntligen onsdag.

Ja, det var bara det.

Skönt att det snart är helg.


På återseende alla!

Nobel-priser

Om bara några timmar får vi veta vem som tilldelas årets Nobel-pris i ....ja, i vad?

Är det någon som har kläm på det?

Den här fantastiska boken finns att köpa just nu för under femtiolappen. Det är väl klart man vill ha den hemma! I annat fall måste jag säga att det är en underbar present till svenskar som bor utomlands. Perfekt att kunna ta fram och berätta om det fina priset och dess historia.

Alfred Nobel i Oslo

Ja så sant. Idag meddelas ju vem som får Alfred Nobels Fredspris 2007.



Skall det bli Mr. Gore?



Jag har inte en aning, men jag skulle gissa att det blir ngn annan.





nåväl. Om några få minuter vet världen och vi. Spännande!



Här är en bild från när jag chattade med honom för en stund sen.

Fredag, lördag söndag. Helg.

Ikväll var det tänkt att jag och hon som köpte ett litet hus för sin och hemmes pojkväns skull, skulle ses över lite mat och chitt-chatt här

och tala lite om livet å lite sånt. Hon behöver lite uppmuntran, tycker jag. det första han gjorde när han kom in i huset var att klaga på än det ena, än det andra. så, hon renoverade pronto o höll på, men han gick vackert ut därifrån för ca två veckor sedan. Verkligen tur att han inte väntade en dag till med att ta det beslutet, då hade jag nog nödgats be honom dra åt fanders. Maken till omogen egoist får man leta efter. Bye bye Mr. tråkmåns.

Men, eftersom hon är lite uppvaktad av en ny(-gammal) pojkvän, som minsann skall komma till henne ikväll för att tillaga såna här

blir det en hemmakväll för min del, med IDOL och annat smått och gott.

Imorgon är både hon och jag bjudna på en middag hos den nygamle och hans vän.

Så, på återseende alla kära läsare.

Jag önskar er en trevlig helg med bara snälla människor omkring!

Doris Lessing

Årets Nobelpris i litteratur har denna kvinna fått. Nu vet ni det alla kära läsare.

..och 2007-års Nobelpris i litteratur går till..

.....

Om några timmar vet världen och vi. Spännande!

Alfred Nobel

Nu börjar nedräkningen till världens finaste fest, enligt vad jag tycker.





Jag älskar Nobelfesten!



Det bästa är pristagarnas tal.



Se dukningen här.

Förfärad

Jag hade inte tänkt skriva en rad om detta av många olika skäl, men nu gör jag det.

Jag är förfärad, jag känner en sån stor ilska, är fruktansvärt upprörd och vill göra en tydlig markering här, hur liten betydelse den än har.


Jag har skrivit så mycket men raderat allt.

Idag skulle en pojke blivit väckt med sjutton knackningar på sin dörr, familjen skulle sjunga för honom, samma sång som de alltid sjunger för varandra vid födelsedagar. Denna dag som är så betydelsefull. Ett år äldre, ett år närmare livet som vuxen. Han skulle fått tårta, rak-set, skovårds-set. Pappa skulle säga att han är stolt över honom, bett honom ställa sig bredvid honom och mäta sig. Säga till mamma: "Se på vår son! Nu är han nästan stora pojken! Titta, snart lika lång som pappa!" Sonen skulle skratta och tänka att det är tur att inte tjejen eller kompisarna hör hur larviga föräldrar man har och säga: "Men ge dig, pappa....herregud, jag har ju växt om dig för länge sen hit med pengarna nu! " ..Mamma skulle stått därmed en tår i ögonvrån, lika stolt. Tänka att: "Oj vad åren går undan, tänka sig, det känns som igår vi låg på BB.. väldigt så fin han är, pappas ögon och mina läppar. Min lille son, jag älskar honom så. "

De skulle ätit en god frukost, planera in dagens middag, en trevlig weekend för att fira sonens sjuttonårsdag. Allt det där skulle de tala om under veckan, på kvällarna när de skulle hinna ses.

Mina tankar går idag till alla pojkens vänner och släktingar, men framförallt till hans kära mor och far som måste måste måste orka nu.

Jag tänker också på de andra inblande och deras familjer. Det här är en stor tragedi som var så onödig, det vet alla.

Hem och Villa och så lite champagne på det.

Å, så utvilad och riktigt nyponfräsch man känner sig en dag som denna.
Detta tack vare att jag kom i säng innan tolv, inte drack alls ngn alkohol ( tackade nej till veckans sista hummer-middag m champagne. I´m such a karaktärsfast donna!) , och sov riktigt gott i mitt svala Laura Ashley- sovrum. Kan man iaf med lite god vilja och fantasi kalla det. Tycker jag.

Det där med hummermiddagen var alltså mina vänners sista middag m hummer och champagne, det var helt enkelt de sista humrarna som gick igår. Låter kanske en aning vräkigt, men det är absolut inte meningen alls.

Idag, gott folk, ses vi på "nordens största mässa för hem, villa och trädgård".

Sen blir det faktiskt lite champagne för mig, det kan jag vara värd.

Jo, just, jag höll ju på att glömma det där med dofter.

Jag hittade en påse med NKs svarta julte i mitt skafferi igår. Oooo...det var nästan så att jag slog en bakåtkullerbytta. Det doftar såååå gott!

På återhörande.

Och så var det det här med dofter...

Igår var jag och en väninna på ett litet födelsedagskalas hos en tredje väninna. Vi är ett litet sällskap som har en passion för....hehe, håll i er- PALT! Äkta god pite-palt, eller vd det nu heter. Jag skojar absolut inte, det är bland det godaste vi vet!

Jag drar mig till minnes att de hade "palt" på menyn på Undici för fleeeeeera år sedan, jag vet absolut inget om deras meny nyförtiden, ahr inte varit där sedan dess.

Iaf, jag blev själaglad och beställde såklart in det. Den var god, men ngn större recension blir det inte den här gången.

Så igår, på kanelbullens dag och allt, äter vi palt. Vi hjälpte henne med att montera en portabel öppen spis, mer utförlig beskrivning av det kanske kommer sen. Mitt tjat om vikten av att kunna tända en brasa har gått hem hos henne, och jag tror hon är väldigt nöjd.

Jag passade också på att reka lite bland parfymerna, och jag tror bestämt ajg hittat en liten ny älskling på hyllorna- COCO Mademoiselle, Coco Chanel.

Det berömda "klicket" infann sig när våra vägar möttes, kan man säga.

För att spinna vidare på doft-spåret, vill jag påminna alla om hur vackert och friskt det doftar ute just nu. Det kan ju inte bara vara jag som går runt och är alldeles lyrisk över det?

Trevlig helg alla, och glöm inte bort att ha lite kul också!

Höst

Nu har tyvärr min favorit-butik tagit ned flaggan, så det har varit ett himla spring i affärer fär min del för att hitta de rätta doftljusen.

Och min höst-och vinterdoft finns inte att finna ngnstans heller, jag får leva på några få ynka droppar jag har kvar tills jag får tag på en ny flaska.

Det är viktigt det där!

Ljsu från "Yankee Candles", doft "Nu" från YSL.

Because I´m Worth it

Jag minns mycket starkt tillfällen då jag som liten flicka skulle ta farväl av min farmor. Vi bodde många mil ifrån varandra, och hon var antagligen en sådan farmor mot mig som alla farmödrar är mot sina flickor. Behandlar dem som små prinsessor.

Det sägs ju att det är mkt roligare att vara mor-eller-farförälder, ty då behöver man inte uppfostra barnen, man kan bara vara snäll och skämma bort dem hela tiden.

Inte vet jag, men så här i efterhand förstår jag väl att hon behandlade mig som en liten guldklimp...haha. Vi spenderade många dagar tillsammans. Hon sydde dräkter åt mig, beställde handväskor i krokodilskinn, skor i krodkodilskinn, visade mig hur man dansar "charleston"( självklart var det vår hemlighet, jag skulle absolut inte tala om för ngn att farmor kunde dansa charleston..)

Ett av de starkaste minnena jag har är iaf när vi skall ta farväl av varandra på en iskall perrong (annars flög jag mest, alldeles ensam, men det var inget konstigt) mitt i iskall vinter.

Vi kramar om varandra och eftersom jag inte når så långt upp, hamnar mitt ansikte mitt i någonstans. Hon står där i en minkpäls, som jag älskade (hon hade ganska många) och doftar så underbart av hennes parfym. Just den där blandningen, iskall vinter, snöflingor som dalar ned, minkpäls och "Worth". Undrar om det var ngt där som utlöste min passion för dofter och smaker? Har ingen aning, men ett härligt minne är det iaf.

Nyklippt

Sisådärja, nu är man nyfriserad och fin.

Det känns som om jag kravlade mig ut ur mitt bo och kröp in på närmaste salong som såg trevlig ut. Jag är ju så sjuk, ni vet. förkylning/influensa/näradöden/eller vad det nu är.

Jag upplevde det som första klassens behandling. Det tog väl ett apr timmar. De talade om alla dessa hemska förkylningar som går nu, och jag låtsades lika förfärad som de, över att människor som är sjuka springer på stan, i stället för att ligga hemma tills de inte smittar oskyldiga längre.
Jag måste till mitt försvar säga att jag omöjligt kan smitta ngn nu, efter två veckor. Men ändå. Man kände sig lite skyldig. Men, ni som läst här, vet att jag inte stod ut längre, var tvungen att bli nyfriserad.

Vidare talade vi om London, Kensington närmare bestämt, och om Gotland, som hör och häpna, den ena av frisörskorna aldrig varit på! Å, ett ypperligt tillfälle för mig att få berätta om Rosornas Ö, hur mysigt det kan vara där vintertid, med alla fina restauranter etc etc.

Efter det gick ajg ut och handlade lite skrot och korn, närmare bestämt ett par fina tenn-fat och ljus och några blommor.

Sen hände ngt mkt mkt märkligt. ajg sprang på en mkt kär vän, som högt och ljudligt ropade på mig: Blyyyygisen! Åååå, vad har du gjort? har du färgat håret? Ååå...du du du är sååå vacker!

Nejnej, jag har ...bara klippt mig litegrann, sade jag, totalt överrumplad av denna kärleksförklaring. Personen i fråga hade nu fått tårar i ögonen också. Jag fattade ingenting.

Iaf, när jag kom började ljuset gå upp för mig. undrar just hur saggig jag sett ut den senaste tiden. Personen behandlade mig som om jag var återuppstånden från de döda, så glad alltså.

Herregud. Dags att rycka upp sig.

Måndag

O sweet Lord, en sådan helg jag haft. Känner mig alldeles utmattad. Så till den milda grad att jag var tvungen att dra ut tfn-jacket igår kväll för att vara säker på att itne bli väckt mitt i natten. Jag har varit i hemmets lugna vrå eftersom jag är så himla sjuk, men maken till dramatisk helg, som jag uppfattat den, får man nog leta efter. Har setat i tfn i timmar, med vänninor. Ibland undrar jag vad det är för ena suputer man har i sin bekanstskapskrets eg. Och hur orkar de?

I fredags skulle några ha tjejmiddag, men som en liten knorr på partyt, hade de hyrt hem en frisör, så alla skulle minsann bli fina i håret. Jag ville prompt ha hem honom till mig också, men si, den gick inte. Snablarns mobbare. Iaf, frisören var tvungen att komma hem till dem på lördag f.m. också, ty de hade visst blivit lite väl runda under fötterna, och kände visst för att gå ut på stan.
På lördag f.m. sitter jag med dem i tfn, hör hur de tjoar och tjimmar, samtidigt som jag försöker få dem att skicka hem frisören till mig också. Men, det var omöjligt. Det var nästan omöjligt att överhuvudtaget konversera med dem. Jag fattar inte hur frisören stod ut. Idag skall jag iaf försöka masa mig iväg till en salong och få lite skön behandling jag med. Jag drömde t.o.m. om att jag klippte mig, sån pass längtan väckte de i mig, mina väninnor. Eller, avund.

Jag har iaf fått så mkt skvaller tilldelat mig denna helgen, mkt mer än vad jag mäktar med.
Det var därför jag var tvungen att dra ut tfn-jacket. Då har det gått långt.

Nu kan jag omöjligt skriva exakt vad här, men ni förstår ju antagligen känslan ändå.

Som en kontrast till deras vilda leverne, skall jag åka och titta på garner i morgon. Hahahaha...jag skall ju sticka mig några sköna sjalar denna vinter, hade jag tänkt. Tända en brasa, se på "Landet Runt", sticka och sticka.

Men visst, några små sköna utgångar lär det självklart bli även för mig, även om jag föredrar att sitta under korkeken....och dooooofta på blommorna.

På återhörande.