Sköna soliga dagar...

Sommaren närmar sig med stormsteg, det är bedårande vackert ute. Jag går långa kvällspromenader och plockar in några syrenkvistar då och då. Jag är ju en sucker for doftljus, och tydligen skall det finnas några med syrendoft nu, antagligen köper jag väl några sådana då. Japp, jag tänder ljus även sommartid. Gör inte alla det? Jag har svårt att sitta till bords utan tända ljus, bara en sån sak. Egentligen tycker jag bäst om vanliga enkla vita, eller stora blockljus, men även värmeljus går bra. Levande eld, det är huvudsaken. Liv liv....Även bubblor i champagne är liv och därmed vackert. Sen är det ngt med Stockholm och dess brist på parkeringsplatser. Tydligen har ALLA som bor i stan bil nuförtiden, men inte har de garageplats, nej, utan står ute på gatan. Tänk om man har bråttom in till ngn, och inte hittar parkeringsplats tillräckligt fort. Vad gör man då? Så, jag väntar på bilar med utfällbara långa ben, så att man helt enkelt sonika kan ställa sig ovanför ngn bil som står där man själv vill parkera. Ja, dessa bekymmer man har. Tills de bilarna kommer får jag väl snurra runt runt, varv efter varv. Ha en fortsatt skön vecka alla! /"B"

Fade to grey

Ja...inte vet jag vad jag skall skriva.

Idag har jag iaf lyssnat på P1, ngt jag kan rekommendera alla som har en tänkande hjärna att göra, eller att komma ihåg att göra. "Jag hatar min handväska", skriven av en kvinna bosatt i N.Y., tror jag, översatt av en svenska och mkt bra berättat av ngn annan. Alltså, ni får väl googla eller vad ni gör, men det var riktigt roligt. Kanske man skall ha prenumererat på "the New Yorker", eller vara lite berest för att kunna sätta sig in, men jag tror det räcker med att vara av det kvinnliga könet. mkt givande. Perfekt att lyssna på medans man gör lite annat.

Efter det ännu ett kvalitetsprogram (absolut inte ironisk), nämligen .....nä,nu minns ajg inte, men ungefär "Stockholm under 1700-talet". Ooooooo.....jag får gåshud. De som känner mig vet att jag satt med öron som badkar.

Ja...dagarna rullar på.

Ja, just det. Det privata. Ja.......haha. Jag går på gym, köper blommor, lagar mat. Precis som alla andra.

Ha nu en skön kväll, och glöm inte bort att krama era nära och kära.

PS. Dagens låt-tips blir Visage- Fade to Grey


Återkommer.

Enough!!!!!!!!!!!!!

Sitter och dricker kaffe och äter blå vindruvor. Varför jag berättar det kan man ju verkligen undra, men ja, här sitter jag och försöker känna/hitta inspiration till att köra hundra mil idag. Hem till vaddå? Sen har jag visst en tid hos tandläkaren, för "kontroll av blekning". O My....jag har ju inte ens hunnit börja med det...
Häromdagen, närmare bestämt i lördags, kom jag hem till Sthlm och köper Expressen, men vad möts man av? Ni som köpte tidningen den dagen, vet vad jag menar. Där står en förvirrad tönt bland banankartonger och är på väg att flytta ut ur det av hennes numera häktade pojkvän hyrda huset, in till stan, minsann, och out of the blue får vi veta att nu gör den senaste operationen inte ont längre, så som den gjorde när hon var nyopererad.

FAn, jag lackade ur. Ringde upp tidningen, presenterade mig med hela mitt namn, hahahaha (var liiiite orolig att det skulle stå om det sen, men i så fall skulle jag bara sträcka på mig, sa en som jag anförtodde detta mitt utbrott till), och vi talade i en halvtimma, eller lite mer. Han bara skrattade, vi satt och skrattade båda två. Personen höll med mig, såklart.
Jag tyckte verkligen inte att det var motiverat alls att vara så oförskämda mot svenska folket, att fläka ut dessa förvirrade människors tillvaro till oss. "Det är som när man kommer in på ett köpcentrum, och det spelas en viss musik, lite för högt. Det är verkligen osmakligt och oförskämt mot oss"! Jag kan inte nog uttrycka min avsmak för dessa "artiklar".

Tyvärr tyvärr var reportern som skrivit artikeln dessutom sjuk den dagen, och det var ingen prao, som jag trodde.

Alltså, säg mig: VEM vill veta om dem två???? Jag frågade om det möjligen var frkn själv som ringde och bad dem komma och titta om de kunde hitta ngt nytt att skriva om, menar, tanken är väl inte helt onaturlig.

Det sorgliga var att personen jag talade med trodde på fullt allvar att "sånt säljer". JAAAAA, om det handlar om personer med lite schvung i, lite karaktär och delikata problem, sånt är ju faktiskt spännande. Men hos dessa två förvirrade stolleprov finns ju ......ingenting.

Eller är det ngt jag inte vet? Ngt jag missat?

Snart hemma igen.......

O, en sån galen dag.
Och vad de tjatar på radion om första maj. Jag blir tokig. En gammal dam var i ofs väldigt gullig, hon sade i princip en enda sak: Jag har ONT! ONT!!! Man skall visa sin solidaritet! hahaha...hon var söt den lilla damen, som hade såå ONT! Givetvis klämde hon i med lite Aj Aj mellan ONT också. Jag vet inte vad reportern frågade, men antagligen vad hon gjorde där på torget,varpå hon då som sagt fick ur sig att hon hade ONT !!!! Hennes budskap gick fram till mig, hahahaha..


Igår åt jag en ganska god "löjroms-entré", men matkreatören hade gjort ngn slags rödlöks-timbal, istället för den klassiska finhackade rödlöken, som jag iaf föredrar. Man är en gammal bakåtsträvare, vill ha det som det alltid varit.

Jag känner mig inte lika deppig och ensam som jag gjorde igår, så nu vet ni det.

Jag längtar hem till vår vackra Hufvudstad, och särskilt ser jag fram emot att få träffa en som jag har planerat att laga mat ihop med ngn kväll. Jag har fasan och vildand och allt möjligt i frysen, och praktisk som jag kan vara ibland, tar jag kanske ngt därifrån.

På återseende!