Mr. Tönt is calling

Mr. Tönt ringde några ggr i veckan, igår och nu på förmiddagen.

Han hade kunnat vara allt annat än en tönt, om det inte var för att:

1. Senast vi var ute och åt, slöt en väninna upp när vi tog ett glas vin ngnstans här i stan. Hon var tvungen att gå på damrummet, och nu föll det sig så att det var jag också. Så, vi går samtidigt. Jag kommer tillbaka först. Då säger Mr. Tönt: Nå??? Passerade jag nålsögat?

Jag kunde knappt tro mina öron, men anade att han var övertygad om att vi diskuterat honom på damrummet. Vilket vi definitivt inte gjort. Så jag sade: Snälla du, jag vet vad du tror, men lyssna här: vi har varit på damrummet, och vi har inte talat om dig. Och om du undrar så gillar jag dig och hon verkar gilla dig.
Min mobil ringer några ggr under kvällen ( inte konstigt, det gör den jämt, vilket han var väl insatt i), men efter varje gång frågar han: Jaha....vem var det där då???? Så, det blir lite för tjatigt, minst sagt.

2. Vi skall ses efter jobbet på en drink, innan vi går på Operan. Helvetes trista kväll. Det första han säger är: "Har du favoritkostymen på dig ikväll?"
Alltså, hans osäkerhet är inte direkt sexig. Men, jag hade överseende med hans nervositet, så jag försökte förklara: Dear one, detta är ingen kostym! Och du har inte sett den här kavajen förut.
Men alltså, det hade ju varit klart roligare om han sade: "Heeeeej! Herregud, lika dashing, som vanligt." Eller ngt sånt. Sen spelade det ingen roll om han försökte göra det senare, jag tyckte han var direkt plump och avtändande. Sen verkade jag mer insatt i Operan vi såg, men strunt samma. Han satt väl bara och tänkte på en enda sak, men så skulle det definitivt inte bli den här kvällen heller. förbannade urtrista tönt.

3. Innan resa till USA, frågar han om jag skulle vilja ha ngn liten påse från Tiffanys. Alltså, vid det här laget kände jag honom tillräckligt, så "en liten påse", betydde nog precis det. En tom liten påse. Jätterolig typ. Fantastisk humor.
"Det skulle vara fantastiskt" sa jag. Man vet ju aldrig. Jag kunde ju ge honom en sista chans.
Väl hemma igen, ringer han och har beställt bord för middag. "du tar med dig ditt fantastiska leende, så tar jag med presenterna", säger tölpen. Jaha, tänkte jag. En sista gång, sen får det vara nog. Uppvisar han en endaste tendens till kontroll-behov, är det ajöss och goodbye! Nu vill jag inte nämna några restauranter, men kvällen var förfärlig. Jag hade såklart mitt fina leende på mig, men tro inte att han halade fram en endaste present. Inte ens en tom påse från Tiffanys. Vi satt på varsin sida om ett bord. Jag var tvungen att böja mig framåt när han talade, försökte visa intresse, men jag var såååå långt därifrån i tankarna som man bara kan vara. Det var på vippen att han skulle åka med mig till London och vara kattvakt åt en släktings katt. Thank the good Lord att vi aldrig gjorde det! Vi åt middag, och sade tack och hej. Några veckors dejtande, och han lyckas klämma ur sig så många dumheter på så kort tid.

Annars hade han kunnat vara en riktigt rolig en. Kul humor, kunde konsten att berätta anekdoter, vi hade såklart gemensamma bekanta, och gemensamma grundvärderingar.

Då undrar man verkligen vad han vill nu. Tur att jag är förkyld och absolut inte kan ränna ute på stan i det här tillståndet.
Jävla tölp, om ni ursäktar språket.

Personal Lojal

Ja, vad skall man annars kalla kassa-killen på mitt lokala ICA, som trots sina blott tjugo-någonting, redan insett saker o ting.

Jag handlade några blommor, men kunde inte hitta de där särskilda "blom-påsar" i brunt papp (förvillande lika "vanliga papperskassar"), som är en slags service ICA har, antar jag, helt enkelt till för oss kunder att stoppa våra nyinhandlade blomster i, behändigt och bra.

Jag: Ursäkta, Jag hittar inga blompåsar...

Det unga kassabiträdet: Nej, vi har slutat med dem, för kunderna fuskade och tog sådana och packade sina varor i, istället för att köpa papperspåsar.

// hahahaha...jag blev alldeles paff, och skrattade lite sådär, småpratade färdigt med honom innan jag gick hem.
Men alltså, tänk vilken lojal personal! hahahahaah.."Kunderna fuskade"...gud vad jag skrattar åt det där.

Feber-dravel

Här sitter jag i min gamla Paloma Picasso-morgonrock, en knallblå historia med gula månar och stjärnor, eller vad det nu är för ngt. Inte inhandlad i Cannes, som man skulle kunna tro, utan i el Stockholmo. Nä...vänta nu...i Chicago, tror jag det var. Hur som helst, här sitter jag och dricker kaffe och låtsas som jag inte har feber. Har dragits med en fruktansvärd förkylning snart en vecka, och jag har inte tid med det. Jag vill ut på stan, träffa mina vänner, gå till frissan, gå till gymmet, planera middagar med goda vänner, ajg blir tokig av att känna mig helt sänkt av denna förkylning.

Nåväl. Jag har ju iaf tid att inventera min höstgarderob, och kan konstatera: Jag ångrar inte att jag gav bort min klassiska cashmere-kappa från I Blües för ett tag sedan. Nääääääääääädå.
Jag ser fram emot att få köpa en ny, men kanske från Karen Millen-butiken istället. Ngt höstigt och fint. Skulle egentligen vilja ha en tweedkappa, som ser lite för stor ut. Hm...Sen är det alltid kul att hitta hattar som passar till. Jag börjar bli lite trött på min fula som jag dragits med i flera år nu. Usch usch. Hade det varit en fin joddlarhatt från Tyrolen skulle ajg kunna burit den med stolthet, men nu är det ju bara en simpel vanlig hatt från ngn butik. Dags att byta. En stickad mössa kan ju vara fint. En löööööst hängade sådan, ingen Fred Perry-luva hahahahhahaa. Nej, en från Dagmar skulle vara trevligt.

Ja, så här sitter jag och funderar och hoppas på att febern försvinner snart.

Nu önskar jag er alla en fröjdefull helg.

Tbe?

Godmiddag.

Det har visst passerat några dagar sen jag skrev senast, så tillåt mig:

Allt är väl med mig, förutom att jag var tvungen att ringa min läkare och be denne ta några blodprov på mig. Jag var lite rädd att jag gått och fått tbe på äldre dar. Jag fann ofta att jag glömde saker och ting, och nu är det inte så att jag glömde småsaker, utan jag glömde faktiskt saker av vikt. Tycker jag. Exempel: Glömde bort att jag faktiskt har två bilar, trodde jag bara hade en. Trodde att jag glömt min Rolex (en jättefin fejk sådan) på båten, men icke. Den låg på bordet bredvid sängen. Glömde bort en släkt-träf i somras. Ser illa ut. ja, sådär höll det på, och jag var ganska säker på att det var tbe jag fått, menar, då hade man ju iaf en diagnos på min glömska. Men nej, jag var frisk som en nötkärna. så lång allt väl då. Känner mig iaf ganska glömsk, men min läkare trodde det berodde på stress, och det är nog tyvärr inte så otroligt att det kan vara det, men nu har jag iaf bestämt mig för att ta det lite lugnt ett tag framöver.

Blev påmind om min glömska idag när jag letade efter saffran, det skall vara "äkta spansk saffran" fr. "Délices de Gascogne", D-holm, och jag bara veeeeeeet ju att jag har några burkar á 1 gr. i skåpen.
Man måste ju ha saffran när man skall göra en kaka som jag tänkt göra till en middag ikväll, nämligen.

Efter lite stökande bland alla specerier, fann jag till slut några burkar( skam den som ger sig) och även en klocka som jag tydligen lagt där.
Antagligen ahr jag tänkt ngt i stil med " bäst lägga klockan här så jag inte glömmer lämna in den på service".

Nä, jag måste nog få lite bättre ordning på saker o ting, och kanske ta lite semester en lååååååång tid framöver.

Ha det så skönt nu allesammans, och glöm inte bort att ha lite roligt också!