Tandläkarbesök utan bokmärke!

Hur länge sedan var det du var hos Tandis, eg., din lille skitunge? Blygisen undrar, för idag var jag där. Grät och hulkade och höll i handen, precis som det anstår en ung snygg flicka mitt i livet.


Eftersom ingen vet vem jag är, vågar jag bjussa på såna här detaljer. Mina ögon började tåras redan i väntrummet, men där fick ajg syn på ett par barn, och jag har ju ingen vidare lust att skrämma upp såna i onödan, så jag satt med en servett och torkade tårarna så gott jag kunde. (Jag hoppas innerligt att dessa barn inte grubblar över vad det var för en konstig människa som satt och grät där. Å...otäcka jag...Förlååååt, barnen)
Jag skulle nämligen laga ett hål, och jag vet inte vad det är med mig, men det började redan igår med darrande knän och sömnsvårigheter. På riktigt, alltså. Jag är jääääääätterädd för sprutor.



Jag ringde upp en väninna och blev faktiskt chockad över att hon inte hade lust att sjukskriva sig för att följa med mig och hålla handen. Jaja, det var bara att pallra sig iväg, och nu sitter jag här. Överlevt och allt har jag tydligen gjort.

Faktiskt, nu känns allting mkt mkt bättre igen!

Det kommer väl mer inom kort.

På återseende!

From Blygisen with love

Tack alla kära trogna följeslagare, som tittar in hit till Blygisen med söta Krya-på-dig-hälsningar! Det värmer. Tack.

Jag har kanske inte helelr hunnit läsa era bloggar, men som ni antagligen känner och vet, så älskar jag era bloggar, och tänker läsa ikapp så snart jag hinner!

Vi ses snart igen!

Kram och tusen varma pussar!

Däbbt i däsad

Ja, nu har jag gått och lagt mig till med en snörvel-look igen, vilket känns lite tjatigt. Vet inte OM det har att göra med vår s.k. SPA-helg, med solarium och allt vad det bar med sig i form av drinkar m.m. efteråt, eller om det hänger ihop med friluftsaktiviteter i snö- och solkysst landskap. I simply don´t know.
Drömmer konstigt gör jag också, till råga på allt. Men, det är snälla och roliga drömmar, så jag har bara lust att gräva ned mig i sängen och försvinna bort ett tag till.

Så, vi ses senare.

Living in denial

Jag hade ingen lust alls att gå ut igår, men masade mig iväg till slut, efter att en väninna ringt om att hon och den galna/söta konstnärinnan var på ett ställe. Mkt riktigt, konstnärinnan satt och sippade på ngn drink, nyårslöftet till trots, vilket jag var tvungen att fråga om till slut.
- "Hur går det med nyårsläftet, darling?"
Hon anlade en rynka i pannan och öppnade upp blicken, som för att verkligen visa att hon inte riktigt hängde med, eller nåt.
- "Aha, jaaaaaa, det går sååå bra. Jag har ju köpt ett träningskort, men du vet, de har ju haft stängt...
- "Hjärtat, jag menar ju inte DET nyårslöftet"!
- Aha...men jag HAR ju faktiskt skrivit in mig på körskolan....
- "Men söta du! Vaaad har du i glaset?" frågade jag.
Inget svar. Här kan vi tala om living in denial....
-"Ja....aha..jo, jag har fått ETT återfall" (vilket ord förresten, jag trodde inte hon använde sig av det vokabuläret), sedan följde tidernas utläggning om vilka middagar de haft etc, och att hon då hade druckit alkohol EN gång, mkt viktigt att det var en gång det handlade om.
-"Jamen, ta det lugnt, sa ja, vi har väl inte hållit våra nyårslöften så särskilt många ggr förr om åren heller?"

Senare dök hennes man in, och jag kan bara inte glömma det hon sade till mig: "Hade jag vetat att det var hans dröm att flytta till N.Y., hade jag aldrig gift mig med honom". Det är blande det sorgligaste jag hört. Hur känns det egentligen, att vara gift och dela allt med ngn, förutom sina innersta drömmar? Och de bråkar och älskar lika innerligt om vartannat, som vanligt.

Nåväl, jag var inte alls på humör för att vara ute, så jag gick hem i köldblåsten och tittade på senare delen av Let´s Dance alldeles ensam. Kurade upp mig i soffan med filtar och lite mys. Kändes skönt att sitta där i luuuugn och ro, precis som den lilla tjuren Ferdinand föredrar att sitta...och ...dofta..under sin lilla kork-ek.....sniiiiiiiiifff.

Må så gott och på återseende!

Husmanskost och långkok.

Skönt! Har avverkat en rask morgonpromenad, med snöflingor sakta dalandes ned på marken. Mys! Sitter just nu och dricker det sista av Robert Pauligs "Christmas Coffee", en bryggvariant färdigblandad med "äkta kanel och kardemumma", såklart inhandlad på Hallen.
Hälsade på en väninna igår, och svimma inte nu, men mitt ärende var att kolla in hennes pepparots-kött. Sån är jag, och många med mig, vi kan gå flera mil för att få en smakupplevelse! Hon skulle bjuda på kok-kaffe, ngt jag också är mkt förtjust i. När hon står där vid spisen, kokar det över, och just i det ögonblicket minns hon preciiiis varför hon inte orkar hålla liv i kok-kaffe-drickandet. Det kokar för det mesta över, trots att hon står bredvid för att passa. Nåväl. Vi satt och talade om alla blommor som redan blommar, och undrade över detta väder/klimat. Hon tyckte att det var "upp-och-ned-vända-världen" vi lever i, medans jag inte är riktigt lika säker. Visst, klimatförändringar o allt det där, men jag är inte så insatt, då är det svårt att hänga med ordentligt. Det är klart man snappar upp en del via nyheter etc, men jag "känner inte i kroppen" så som hon minnsann gjorde.

Jahaaapp. Då var det helg igen. Får se vad jag hittar på, och om jag skriver om det.

Jonas x 2 = skådespelarkonst på hög nivå

"Lång dags färd mot natt" var/är en mkt stark och sevärd historia, en föreställning av Eugene O´Neills självbiografiska familjeuppgörelse.
Ngn längre recension blir det tyvärr inte här, då jag är rädd att jag kanske är ngn opinionsbildare...hehe. (sanningen är inte att jag är lat eller så)

Det var som vanligt blandad publik, allt ifrån ungdomar till äldre herrar och damer, och däremellan allsköns blandning av människor, med tyngdpunkt på "trädkramare från Yttre rymden". (Kan inte skriva Gotland längre, för jag har ju omreviderat min bild av Gotlänningar å det grövsta de senaste åren, för att inte tala om själva gyldene ön.) Sen är det ju alltid väldigt roligt att träffa revisorn, yrket till trots besitter hon en skön humor. (Vi blir bara lite flamsiga när vi tror att ingen ser oss, och viskar :Börje..böööörjehambörjare...bla bla bla..skall vi fråga om Jonas och Jonas vill gå och ta ett glas vin sen..bla bla..

Snälla, gå och se den! Det här är en pjäs man inte får missa. Alla fyra på scenen (Börje Ahlstedt, Lena Endre, Jonas Malmsjö och Jonas Karlsson) är fullkomligt storartade.

På väg därifrån kikade jag in genom fönstret och kollade om jag kunde spotta några semmeltokiga flickor på Riche, men jag såg inga. Kanske de var på damrummet och sökte med ljus och lykta. Kastade ett getöga in till Bistro Jarl och tänkte för ett kort ögonblick ta en sväng förbi, men risken är så stor att man stöter ihop med människor som får ens karaktär att flyga all sin kos, med följd att man blir så himla sen i säng. Nä, det lockade föga, så det var bara att snabba på stegen ända hem. Jag var ändå så nöjd efter den pjäsen, och ville suga på minnet av den ordentligt i lugn och ro.

Jaha, då var det torsdag nu då.

På återseende.

Ännu en torsdag

Jag har varit däckad nästan hela veckan, pga en idiot som höll på att ge mig magsår, genom sin enorma inkompetens. Anyway, allt är avslutat och jag skall bara sopa undan de sista smulorna av dårens spår ur mitt liv, så behöver jag aldrig mer vara orolig att personen i fråga har ngn anledning att kontakta mig, what so ever.
Ja, gissa om jag är upprörd!
Desto roligare att min väninna revisorn ringde och påminde mig om att vi skall på Dramaten soon, very soon. Jag invigde henne i den världen för några år sedan, det är ngt jag bara måste göra för att överleva i denna konstiga värld; gå på teater eller Opera mellan varven. Det gäller att förgylla vardagen med sånt man tycker om att göra, inte bara skjuta upp saker och ting hela tiden.
En sak är lite märklig, dock. Det händer ju, konstigt nog, att det ringer ngn pojke då och då för att be om en date, och jag kvittrar och ber att få återkomma, men jag gör ju aldrig det, eftersom jag INTE HAR TID, som jag försöker banka in i deras skallar. Nu har jag märkt ett mönster: De ringer, ringer och ringer, och till slut slutar de ringa. Jag antar att de hunnit med att tröttna, alltmedans jag knappt varit medveten om att ngn står och bankar på dörren, så att säga. Jahapp, so what, tänker jag.

Well, de har väl inte varit tillräckligt intressanta, I guess? Jag vet inte, men spaningen fortsätter.

På återseende.

Måndag igen.

Människor är fåfänga, och när man väl genomskådat det, är det lätt att utnyttja det, om man vill. Fråga dem på "60 minutes", eller vem som helst. Varför babblar människor? Det enkla svaret är "fåfänga". Jag är extremt fåfäng, jag med. T.ex smygrökte jag..hrm...i ett par års tid, utan att ngnsin göra det "in public". Det skulle absolut inte se bra ut, var jag övertygad om. Menar, jag tycker ffarande det ser "ointelligent" ut att röka, men det händer titt som tätt att jag gör det ändå.(Måste få tillägga att det kan gå dagar utan att jag tar ett bloss, och jag röker ev. en -två per dag...) De som känner mig VET att jag ALDRIG gör det utan att få sitta vid ett bord, i lugn och ro. Jag står liksom inte vid en busskur och puffar, eller går och slänger med en cig i handen på väg från A till B. Se där, ett exempel på fåfänga, kanske. Så, det jag ville komma till var att jag igår såg på "Hell´s kitchen", serien där kocken skall lära upp och få fram en ny ledare, talang. Jisses amalia, så som de skrek och gormade på varandra, så kan man skrika till varandra på andra arbetsplatser också, skrattade jag för mig själv. Senare på kvällen kom jag över ett gammalt exemplar av "Agent X9", och även om det är gammalt så tål det upprepas: De är det ultimata jobb-paret, Modesty Blaise och Willie. De två kan lita på varandra i vått och torrt. Ingen av den andre behöver vara orolig att den andre babblar, blir girig eller får tillfälligt hjärnsläpp utan att göra allt för att ställa det till rätta i så fall. Det perfekta paret, Modesty Blaise och Willie.

Karlsson på taket-fasoner och -personer

Det finns en person som är rätt känd för att vara en narcissist så till den milda grad att jag jämför honom med Astrid Lindgren-figuren "Karlsson på taket". Han är en total katastrof och överhuvudtaget rejält jobbig att ha att göra med. Punkt slut. Ngt plus finns faktiskt inte, men jag känner iofs inte personen alls, det har aldrig varit aktuellt, man känner bara på sig att man skall hålla sig så långt ifrån honom som möjligt.


Emellertid, jag vågar inte lägga ut det roliga jag skulle skriva om den personen här, med tanke på att det kan finnas en risk att bli igenkänd etc.
I korta drag kan berättas att han skickat ett sms på fjorton sidor till en tjej som han haft ngn slags relation med, men som han iom detta sms skulle göra slut med, eller ngt sånt. Det blir nog bara roligt om man förstår vem han är, och hur han är.
Han skriver att han är ju faktiskt ett riktigt kap, även om han inte är särskilt bra på hushållsarbete, etc etc , och han tycker på fullt allvar att han skulle få hennes hund som tröst nu.

/ Jaja, detta var den stora snackisen igår, men det är svårt att förmedla det här, och famförallt helt onödigt. Men, jag skrev ju att jag skulle berätta ngt roligt, och jag hade ju tänkt lägga ut det här, men det skulle bara vara dumt.

På återseende.

Dåååååååndimpen!

Å, herre min skapare.
Åååå, herre min skapare, säger jag bara. Man tar sig för pannan.
Jag skall berätta mer lite senare. Håll ut tills dess, och förbered er på ngt helt otroligt roligt! HAhahahahahaha.

Karaktärstest.

Jag har varit rätt hårt pressade de senaste dagarna, vilket varit svårt att dölja, och således uppdagats i t.e.x. vissa kommentarer jag lämnat hos en del andra bloggare. Jag har varit lite väl taggad, kanske man kan säga, och visat dåligt tålamod och dåliga nerver. Kanske. Men den som visste vad som försigått, hur nära vissa saker varit, och hur klantigt ngn betett sig, skulle nog säga att Blygisen varit kolugn och strategisk.

Iaf. Jag måste skärpa mig här i Bloggosfären.




På återseende.

Trädgårdsbekymmer

Det här ville jag lägga ut för läääääänge sedan, men visste inte om skulle våga, enär det kanske är på ngn gräsmatta i närheten där jag bor eller så.

Iaf. Sett på en gräsmatta ngnstans i Sthlms-området: Skylt med texten: I WISH MY LAWN WAS AN EMO SO IT COULD CUT ITSELF.

Jag tog mig för pannan! Blev chockad. Först trodde jag det var en tonåring som var ensam hemma, och passade på, men nu har jag vant mig, och tycker det är riktigt roligt!
Får man skämta om sånt här? Jag tycker det iaf.

Trött men lycklig

Fniss fniss. Jag kan inte låta bli. Idag var jag och ngn mer och hälsade på en äldre person för att dricka te eller kaffe. Meeeeeeen. Nu är det såhär att den där äldre personen är ju -surprise- av den äldre stammen, så det där med att komma på kaffe/te, det tar sin lilla tid. Föööööööörst: Välkomstdrink. Ja, precis. Jag avböjde vänligt men bestämt, men fick då lite cider i det antika kristallglaset. Den äldre personen var mkt bekymrad över att klangen i glaset inte var som vanligt, när det var cider däruti, men ponerade att "champagne och cider har nog olika densitet"...bla bla bla. Såklart jag inte mästrar genom att påpeka att det KAN låta olika beroendes på hur man håller i glaset/ skålar, liksom. Jaja. Nåväl. Seeeeeeeen: guidning i våningen, med berättelser om varteviga foto och möbel etc, ni förstår vad jag menar. Alltså, det tog sex timmar. Inte mig emot, men den andre personen höll på att trilla av stolen av utmattning till slut. Fniss fniss fniss.

Och, jag skall INTE gifta mig med tokstollen som friade till mig. Nix.

Harebranu, alla.

Yellow car

Aha...låt se. Då har vi redan lördagen den 6/1 -07.
Snart skall jag ringa runt och lyssna hur väninnorna hade det igår, man måste ju hålla sig a jour med vad som händer runtomkring en.

Jag får se vad kvällen har i sitt sköte (hupps!), och tills dess tror jag att jag lägger mig i soffan och kollar på en bra film, och drömmer mig bakåt eller framåt i tiden, vem vet? Efter helgen är det meningen att jag skall påbörja ngt nytt, så det passar mig bra att ta det lite lugnt innan dess, det är tillräckligt många tankar som far runt i huvudet som läget är ändå.

"What will I do"

Snurrigt

Åååå. Det är ungefär så jag kan sammanfatta mitt liv nu. Snurrigt och rörigt. Till exempel skulle jag varit och kollat in ett kontor idag och rekat lite inför de kommande veckorna. Istället sitter jag här och vägrar svara i tfn. Ja, jag var på party igår. Igen. Och ikväll skulle jag egentligen på middag, men jag blir nog tvungen att avboka. Så, revisorn och mäklaren får klara sig utan mig ikväll. Stackars flickor.
Jag sprang iaf på konstnärinnan igår. Mkt mkt roligt! Den fantastiska donnan satt och smuttade på mineralvatten hela kvällen. Japp, det är klart det är hennes nyårslöfte, att inte dricka alkohol. Dessutom skulle hon skriva in sig på en körskola och skaffa körkort. Som vanligt klagade hon över hennes man, han tjatar om att han vill flytta till USA, men det vill inte hon. Hans föräldrar och bror bor där, så det är inte så konstigt om han vill dit, tycker jag. "Om jag hade vetat att det var hans dröm skulle jag nog inte gift mig med honom" sade hon. Undrar hur det känns egentligen, att vara gift med ngn som man inte delar framtidsdrömmarna med? Jag trodde man gifte sig med sin soulmate, sin perfect match, så att säga. Jaja.....grubblerierna går vidare.

Trevlig helg alla!

The most extreme

Fyran har kört ngn serie som heter "The most extreme", där de visat de "mest extrema" av allt möjligt inom biologin. De mest extrema "svärmerna", "kroppsdelarna", "förmågan att byta skepnad/förklä sig" , ja, i princip allt möjligt. Varför kan de inte visa sånt här lite oftare?

Nyårsafton

Jag skriver ett snabbt inlägg här, till alla er som surfar runt och vill ha ngn form av uppdatering.
Nyårsafton var sådääääär. Jag satt och önskade mig långt långt bort. Ett tag smög jag t.o.m. in i ett rum och satte mig vid en dator. Ja, då har man väl tråkigt, antar jag, alternativt känner sig riktigt hemma....hehe.

Självklart gick vi ut för att se på alla vackra raketer vid tolvslaget, där vi självklart också skålade i champagne. Men alltså, jag hade det tråkigt. Ända till åtta på morgonen, då åkte jag hem. Kanske lägger ut en mer utförlig rapport senare, men det finns ju inget särskilt att berätta. Jaja. Vi får se. Så, mitt nyår var inte såhär iaf....