I morgon är en annan dag.

Börjar så smått bli kurant nu, men känner mig inte riktigt tip-top.

Rösten kom väl tillbaka på onsdagen, och igår vände väl febern. Hoppas jag. (Har ropat hej lite för snabbt under veckan)

Hade bestämt mig för att gå till läkaren i mrgn om jag inte blivit bättre, men nu verkar jag ju bli det, som sagt.

Och tur är väl det, eftersom jag skall resa bort i morgon.

Ingen rast- ingen ro ;-)

Förresten. Vad kallas det nu igen när man är 30 år, fullproppad av mindervärdeskomplex och vill vara femton år, på alla sätt och vis?

Ja just det. K. Z.

Hepp.

Piiiip

Nu undrar ni kanske varför jag gör såhär?

Jo, jag vill bara göra alla läsare uppmärksamma på att jag har inte glömt bort bloggen, det är bara så att jag har drabbats av en dunderförkylning.

Eller....dunder och dunder. Iaf har jag jätteont i halsen, tryck över bröstet och har nästan tappat rösten. Och jätteont i näsan och allt. Huvudet. Ja, the list goes on and on and on. Det värker i hela kroppen. Jag förstår om ni tycker jag beter mig som en man nu.

I övrigt är det bra med mig, och detta går ju över- jag vet det innerst inne också ;-)

Om ngn orkar lyssna på mitt dravel, så kan jag berätta att i söndags skedde några märkliga saker, är ffarande lite omtumlad. Så pass, alltså.

Först blir jg kontaktad av en människa som babblar om ngt som gör att jag blir påmind om manschettknappe-mannen. Så då står jag där och svävar iväg i tankarna, medans jag såklart lyssnar och förösker konversera ordentligt med människan som kontaktade mig.

Ännu ett tag senare blir jag kontaktad av en annan, som också den personen tar upp ngt som verklgien påminner mig om manschettknappe-mannen, så än en gång står jag då där och skakar på huvuet, liksom. Småler och konverserar, skakar av mig det senare, tyckerdet var ett märkligt sammanträffande.

Då. Ännu ett tag senare, glider en --nästan- exakt kopia av manschettknappe-mannen förbi mig och min kollega, och jag lovar er att då kände jag mig nästan som i twilight-zone, som en artig läsare kommenterade här en gång.

Det var det skummaste jag varit med om på länge, och jag vet inte hur alla dessa tillfälligheter egentligen uppstår.

Jag ropade på min kollega och grep hennes arm och visst, hon blev ju nästan stum hon med.

Det var nästan så att jag kände mig som i en annan värld, med manschettknappe-mannen mitt emot mig, skrattandes och söt och glad.

Nej, det där var skumt.

Men tack ändå, det gjorde mig glad.


Jahapp. då är det krya-på-mig som står på agendan först och främst nu då!

Hej för denna gång.

Äntligen!

Stort välförtjänt Grattis till Jean-Marie Gustave Le Clézio, som är 2008 års Nobel-pristagare i litteratur.

Det klingade inte till i mitt bakhuvud alls när jag hörde namnet. Å andra sidan..... Jag ägnar inte varje dag år ut och år in att gå igenom litteratur och de som skriver den.

Är det fler än jag som brukar bli lite kär i pristagarna? (Alltså, Doris Lessing som är förra årets pristagare i litteratur blev jag ju inte kär i på det viset...hehe)

Se så stilig -och så kommer namnet vi alla skall lära oss att säga sådär flytande nu, säg efter mig:

Jean-Marie Gustave Le Clézio

- var, även i yngre dar...

Lova mig att ni ser till att ha en bra dag idag, så skall även jag försöka.

Hej för denna gång så hörs vi snart igen.

Godnatt för idag.

Ja, nej, jag vet inte vad jag skall berätta om denna dag.

Det står alldeles still.

Iofs har det varit jäktigt, allting har varit på topp och dagen avslutades med en skål i champagne.

Ja nu har jag skrivit och raderat så mkt så det får räcka så där.

(Ja jo jag vet. Finanskris. Borde inte vara läge för skål i champagne. Men men.......)


Godnatt alla, ses snart igen.

Underbara dag- underbara människor

Å hej och hå, en sån underbar dag jag haft. :-)

Skall försöka plita ned någorlunda, utan att säga för mkt.

Jag skulle träffa två viktiga huvudpersoner inför ett viktigt jobb, vi hade stämt träff på den enes kontor.

Jag kommer i tid, vilket den ene av huvudpersonerna definitivt inte gjorde. Däremot kom personen tre timmar försent- efter att vi ringt en sisådär tjugo ggr.

(Nu vill jag gärna göra alla läsare uppmärksamma på att under dessa timmar hade vi väldigt trevligt, jag fick höra om den ena historien efter den andre, fick lära mig lite om yoga och hur kul man kan ha utan TV. )

När personen väl kommer låter det såhär:

"Ojdå. Jag tog visst en liten whisky igår."

"Hur liten då", frågade jag naturligtvis. (eftersom jag känner båda personerna, men framförallt denne utan och innan vågade jag mig på att vara så framfusig).

"Ja..en...en sån här, sade personen och måttade ca tio cm mellan pekfingret och tummen. En konkret en. "

Konkret. Jaså, är det så det heter, det hade jag ingen aning om. (Låter ju urkonstigt, tycker jag)

Nåväl, vid denna tidpunkt var det lunchdags, så vi hastade iväg till - o my god- ett lunchbufféställe.

Maten såg god ut, och när en av "kockarna" kom ut och skulle hälsa och småbabbla, pekade jag och frågade:

"Vad är det där?"

Lyssna nu, kära läsare. Vet ni vad kocken gör? Jo, han tittar lite närmare, rynkar pannan, sen ger han ifrån sig ett uppgivet:

"Jag vet inte."

Hahahahaha...vilken underbar sak av en kock att säga. Om sin egen maträtt.

Då började jag ana vilken härlig kvarterskrog vi hamnat på, dvs - här får man nog ta det lite försiktigt med maten. O well, mitt i maten ringde en världskänd person (ja, jag skriver ju som bekant inte ut namn eller särskilt mkt alls här) och påminner person nummer ett om ett möte.

Kila iväg du, ring mig sen, sa jag.

Hela situationen var ju halvabsurd ändå, så vårat viktiga möte ansåg jag att person nummer ett och jag kunde ta själv sedan, efter att jag fåt tala med person nummer två då- sjusovaren.

Helt plötsligt strular det i ngn ände, så vi är tvungna att åka till ett showroom och hämta några saker, och som tur var har hon GPS i bilen.

Nanananananana...som fick frispel. Vi irrade runt i stan på en radie av femtio meter (ja, ngt sånt) i över en timma, och när den helt plötsligt visade vägen ut mot Lidingö var det bara att vända och ringa som dårar för att få tag på rätt person.

Ja, hela dagen har varit lite virrvarrig, men jag är helt övertygad om att det kommer bli bra i slutänden.

Hoppas verkligen ni också haft en uuuunderbar dag!

PS. Visst var det en förtjusande sak av kocken att säga? Hahahahahahaha ..galet.

Förvillande lik en förtroendeingivande person....

Jaha...nej, men då skall väl jag åka iväg strax då.

Och försöka se förtroendeingivande ut. (håret......)

Wish me luck!

;-)

Uthängd

Ja jo det blir ett kort inlägg, enär jag är lite....eh...syrak. Hehe

Vi var ju inklusive födelsedagsbarnet tio flickor som skulle ut på sjön i Sthlms skärgård igår, för att fira en person och för att äta gott etc. Sjunga och vara glada.

Tidigt gick vi upp hos mig, låt se...sex stycken, promenerade till mötesplatsen vi bestämt för att möta upp de andra.

Döm om min förvåning, när det första en av de andra säger, när hon ser mig, är:

- Oooo gud, jag förstår verkligen att du vill göra ngt åt det där. Ojojoj.......


Eh..? Kan hon...mena mitt hår? Vad tusan....jäkla skvallerbytta här i gänget, alltså.

- Vad menar du? sa jag. Jag har ju färgat ÖVER det ljusa nu..........

- Ojoj....HAR du? Jag ...oj...jag såg inte....förlåt.

// Kort sagt så är jag verkligen inte nöjd med mitt hår. Det ser nog värre ut än vad jag kunnat inse. Hahaha.........

Jag återkommer senare med fler inlägg, måste bara få en second opinion om håret först.

brunette- inte grönelina

Håret är inte grönt, vad jag kan se.

Tror det beror på att färgen innehöll lite "guld", alltså lite rött?

Nu gäller det bara att använda de bästa hårinpackningarna som finns, och ev. gå och toppa håret nästa vecka.

Skall försöka samla ihop resterna av mig och bli mitt vanliga glada jag igen.

Och självklart aldrig mer göra om detta.

Inte klokt det här

Det är tur det här är min egen blogg, så att jag får tjata hur mkt jag vill.

Jag har ännu ej kommit i säng. Jag sitter ffarande och stirrar på min spegelbild. Samtidigt fattar jag att det är ju "bara håret". TUR att det inte var ngt värre.

Den förledande väninnan som också skulle bleka slingor i sitt hår i tisdags ringde här under kvällen och frågade om lite saker inför lördagen.

-Vad gör du?

- Gör? Jag är i chock ang. håret, sa jag.

fniss fniss hördes i andra änden av luren.

-Jamen, alltså, håret rivs ju! Det river mig på armarna! Det känns precis som skatklor som river mig på armarna. Dessutom ser jag faktiskt ut som en f.d. fängelsekund.

fniss fniss

- Skrattar du? Hörde jag ett skratt? Jag svär- håret rivs, det är inte snyggt, jag är i chock. Skämtar inte. Hur ser du själv ut egentligen? Vad ska jag ta mig till?

- Släng i en brun färg, sätt i massor av olivolja i hårtopparna, säger hon.

-Loooova att det hjälper, ber jag henne. Hon har ju trots allt en faiblesse för att färga håret själv hemma, så hon borde ha en massa kunskaper inom ämnet.

Olivolja, then.

Kristina Lugn och jag......

Gud, det känns som om hela min värld är upp ned nu förtiden.

Och hur i hela friden kunde det bli så här, med mitt hår? Hur hamnade jag i den här situationen?

Ordentliga jag. Hehe .. ;-)

Men ändå. Jag sitter ffarande som förstenad och försöker förstå att hon den där i spegeln med en frisyr och hårkvalitet som Kristina Lugn...är...jag!

(alltså, utan att vara oförskämd mot Kristina Lugn, såklart. Men hon har ju en ganska speciell frisyr, iaf enligt vad jg tycker...jaja alla fattar att jag inte menar ngt illa)

Jag klämmer på håret, försöker förstå, men det är garanterat helt förstört.

Jag har alltså inte ens kommit iväg till närmsta frissa, jag har nog fastnat i ngn slags chocktillstånd.

Det finns dock en strimma hopp hos mig, och det är att jag kommer till ett proffs, som förhoppningsvis lägger huvudet på sned och skrattar lite och säger:

" Men kära du, det här var ju ingenting! Det är inte på långa vägar så illa som jag trodde när du beskrev det på tfn. Seså! sätt sig här nu så skall du få se på dunderbehandlingar! "


Åååååååååå vad jag hoppas. Ju mer jag tänker på det, desto rimligare verkar det att ett proffs skulle kunna säga så till mig.

:-)

Pest eller kolera

Jag ser med fasa min spegelbild i spegeln. Lyfter håret och granskar det överallt.

Mitt hår! Det är totalförstört.

Jag sitter med en sax i ena handen och pillar lite på den. Stirrar ömsom på min spegelbild, ömsom på Den Stora Fina Saxen.

Jag har några förpackningar med ljus gyllenbrun färg från Garnier hemma, ni vet: Garnier betyder näring, med mer färg får håret näääääring.

Inpackningar till håret har jag som tur är i överflöd hemma.

Frågan är bara om det hjälper. Håret är som uppluckrat i topparna, sprött och risigt är bara förnamnet.

Aldrig mer en hamburgare från Mac Donalds, säger jag bara.

Och till råga på allt ringer Den Vackre Mannen hela tiden. Det räcker ju med att höra ahns röst så blir jag ju helförvirrad. Det är ingen underdrift, för den som undrar.
Och jag skall bort över helgen; fira en som fyller år på lördag.

Hm. Sax eller mer färg i håret? Pest eller kolera?

Lutar åt mer färg, plus en ordentlig inpackning.

Snälla, låt nu håret vara inom räddning!

Frisör-tips mottages tacksamt.

Igår skulle jag minsann ut och äta lunch med en väninna. En mkt kär en.

Fråga mig absolut inte hur, men av ngn outgrundlig anledning hamnar vi på ---ta daaaa- McD´s.

Så, vi fick världens billigaste "lunch", en slags hamburgare och ett glas vatten för den icke-svindlande summan 15 kronor. Man blir ju till och med glad över minnet, asså ;-)

Sen blev hon sugen på ett glas vin, så då gick vi ett mkt trevligt ställe och fick provsmaka en fyra-fem viner innan vi hittade ett som passade. Så då bestäldes in en flaska av det.

Det var mkt trevligt att sitta där coh hälsa på alla som prompt skulle fram och hälsa, ägaren känner vi sedan flera år tillbaka, det var kort sagt riktigt trevligt.

Men sen. Sen fick vi en urdålig idé.

Är det inte dags att gå till frisören nu? Egentligen? Jo, det är absolut hög tid (inte på riktigt, men vi var ju tvungna att övertyga oss själva). Det skulle vara trevligt med lite ljusa slingor, tror jag.
Ja, samam här, men tänk så krångligt att behöva vänta till man får en tid hos frisören.

Ja, tänk vilken tur att de säljer sånt stuff på Kicks och Åhléns och allt vad det är.

Ja, och tänk vad gott det skulle vara med lite mer vin också. Tänk dig, ett glas shiraz!

Ja, och förresten, sitter inte hon-den-där-som-vi-ska-fira-på-lördag-eftersom-hon-fyller-år-då ensam hemma ikväll?

Jorasatte.
Några kartonger av det absolut värsta blekmedel som finns och en BIB MacPherson senare, så var katastrofen ett faktum (som är så tråkigt att behöva höra sig själv säga jämt). Suck!

Men fråga mig inte hur resultatet blev, kära ni. Allt jag säger är:
Jag ser ut som en som suttit i fängelse flera år.

Det är riktigt illa. Och jag som är sååååå övernoga och petig med håret i vanliga fall. Jag är ökänd för att absolut inte klippa mig själv etc. Detta är snudd på skandal av mig, alltså.

Så, det blir ju till att hitta en tid hos ett riktigt proffs innan fredag. I mrgn är det torsdag.

ja, då vet ni vad jag skall syssla med i morgon då. :-)



Jag skyller mitt handlande på Den Vackre Mannen. Han har förvridit huvudet på mig.

(Jooooodå, vi är vänner igen....hehe,-)