Jan Malmsjö - Nyårsklockan

Eller denna?

Nyårsklockan av Lord Alfred Tennyson

Vad tycks om denna?

Blygisen- Med Rätt Att Döda

Igår kväll fick jag ett tfn-samtal av den där karaktären som också är en del av livet- den lite mörka och hemska.


En väninna ringde till mig och berättade att hon var nästintill sönderslagen av en kille.

Detta hade hänt ett dygn tidigare och han satt i häkte etc, men hon grät och sade att hon inte hade vågat berätta detta för mig.


Av den anlededningen att hon dels skämdes, och dels var hon rädd att jag skulle förinta killen.

Typ, eliminera, som i Mission Impossible -filmerna etc.

Asså.

Ibland asså.

Så tror jag människor överskattar mina kunskaper/befogenheter.

Saker man egentligen inte skall avslöja om sig själv del 1

På en ekbuffé-möbel jag har ståendes i närheten där jag sitter, står det på ena sidna tre små bordslampor.


Detta, gott folk, skall vi nu reda ut varför. Är det ett tecken på:

• att jag skulle behöva en pojkvän som höll ordning på mig, alternativt fick mig att anstränga mig lite,
• att "ngn" är på semester (ngn städerska eller så)
• att jag tycker det är snyggt med tre små bordslampor ihoptryckta bredvid varandra just där
• att när glödlampan gick sönder i den första, skulle ha bytt lampa istället för att ställa ytterligare en annan bredvid, och att detta har tydligen upprepats igen.

Miss over kill, är det jag?

När jag duschat är det big yes yes att smörja in sig med the one and only body milk-

Biotherm , men eftersom jag är så vansinnigt förtjust i min "nya" doft, så smörjer jag ju in mig med den också, ovanpå.

Jag vet inte. Är det lite "over kill" på mig, eller?

Det är Prada Milano vi talar om, om ngn undrar vilken doft jag fallit så pladask för.

Rubrikernas mästare är inte jag, nej

(Det här är tyvärr inte jag, men det är såhär jag tänker mig mina morgnar framöver....)

Har letat efter en bild på en "kli-pinne", ni vet, för jag tänkte att en sådan kan jag gärna rekommendera alla. Jag har en och den är värd sin vikt i guld!

Kostar en tia på Indiska, t.ex.

Men så rätt vad det är när jag skall skriva dimper posten ned, och gissa vad jag tydligen har beställt?

Jag säger inte att jag kände mig som en som emottagit ngt superhemligt, eller att jag är ute på Mission Impossible, det säger jag absolut inte.

Däremot undrar jag om ngn har provat ...hehe...tabletter från "Naturique" som heter "Skin Beauty"? Ett ljusrosa litet paket kom här och så står det "Reduces the effects of aging" på det.

Kan jag äta dem där, tro? Eller är det bara humbug? (eller rent av farligt?)

Otroligt viktiga frågeställningar det här, så snälla om ngn vet, tell me!

Tack på förhand!

God Jul

Tänk om man skulle ta och börja dejta dårå........

Igår satt jag på en restaurant i Stockholm med några goda vänner.

En av mina närmaste vänenr från tonåren, sen en mkt kär vän, en av galleri-ägarna i vår vackra stad, och en gammal vän till honom (gammal menas i detta fall just gammal, närmligen en sisådär sextio-nånting) .

Min tfn ringer som vanligt stup i kvarten, och sms ramaler in, men så ringer en mkt kär person och frågar om jag befinner mig på just den rewstauranten som jag befann mig på.

Javisst, sade jag. Men ...hur i allsin dar kunde du veta det?

Jo, jag fick just ett sms från en kille som sitter där inne och sade attdetta måste vara Blygisen som sitter här.


Just i den sekunden kommer han fram till mitt bord och resten är historia..........


Hehehe....nu skall ni inte tro en massa konstigheter här, men visst var det lite roligt? Hur i hela friden kunde han veta att det där var jag? Det är ju knappast så att jag glider runt på stan i rosa hår eller ngt udda, så det var lite märkligt det där, tycker jag.

Men kul!


Kram på er alla, så hörs vi snart igen.

Plötsligt händer det................

I tre veckors tid har jag gått och väntat på ett besked om en grej, och det har blivit uppskjutet hela tiden, så igår var jag på ett uselt humör tack vare den grejen.

Jag vankade av och an här hemma och blev till slut alldeles deprimerad. Gud, jag har nog inte varit så arg på flera år. Satte mig i soffan och kände mig så fruktansvärt ensam, nästan som om jag var den mes ensamma i hela världen, färdig för att dö, så kändes det alltså.

Men i samma sekund så kom jag att tänka på vilka jag faktiskt älskar och bryr mig om så mkt, och sen tänkte jag att "Jag har ju också den där fina chiffonjen. Om jag bara kunde få upp luckan på den, så skulle jag kunna lägga min gästbok där, ställa dit ett par ljusstakar och göra sååå fint."

Sagt och gjort, jag gick till chiffonjen och kände verkligen på mig att nu kommer det hända ngt.
Började småskratta lite, för alla som sovit hos mig har sagt att det var väldigt vad det bankas och smäller här på nätterna, och vi är övertygade om att det är några snälla människor som spökar runt här. Så jag hörde mig själv säga till "spöket" Ja, jag vet, den kommer öppna sig nu. Tack!"

Och så behöver jag väl knappast säga att det helt plötsligt klickade till, så öppnade den sig?


Vi hörs snart igen, jag kikar in till er alla då och då, men jag har nog varit dålig på att lämna kommentarer. Förlåt! :-)

Kram på er alla så länge!

Jag lever nu

Hej igen.

Ja. Så har det då återigen gått en ganska lång tid sedan jag skrev här.

Iaf.

Jag lever i allra högsta grad.

Önskar er alla som läser här en trevlig helg.

PS. Det finns mkt fin svensk sång med titeln "Jag lever nu", det blir dagens låt-tips :-)

Vi hörs snart igen, när jag får mer lust och tid att blogga. Lusten finns kanske, men jag kan inte skriva ngt om det som händer och sker.

DS.

Hoppsan! Snart helg igen.

Ja herreminje.

Var det så länge sedan jag skrev här, alltså?

Förlåt, alla! Borde ju såklart säga till lite mer innan man drar iväg sådär, men antar att ni som läser här är vana, höll jag på att säga, jag menar- förstår!

Det stod ju att jag skulle bort och att jg ahr fullt upp.

Nåväl. Jag vet som vanligt inte vad jag skall skriva här (hehe), så jag drar till med hur min fredag var.

Klev upp halvnio, därför att då ringde min tfn.

Sen, gott folk, ringde den i princip non-stop fram till 17.00 när jag äääänteligen blev hämtad av ekipaget som var försenat.

Från att jag klev in i deras "bil" (modell onödigt stor och bekväm, på min ära) till att vi kom till Lidingö ringde den några ggr till och jag passade på att ringa en liten ...eh...hur skall jag säga..snygg kille, så mitt telefonerande fortsatte även där.

Sen fortsatte det tills att jag blev i princip beordrad att stänga av mobilen. På en timma, en och en halv, hade jag fått 60 sms. Jag överdriver inte. Jag får plats med ca 350 sms i min mobil, och jag är (var den fredagen iaf) tvungen att radera precis hela tiden. Absolut inte från en och samma person, vill jag lite oblygt påpeka här. ,.)

Jag talade med en väninna några ggr på torsdagskvällen, lovade att ringa henne på fredagen, men jag hann ju absolut inte!

Har iaf hälsat via en annan person att jag ringer henne nu på fredag i stället.
Jag minns för några år sedan, då var det så här jämt jämt jämt. Stod jag i hemtfn och talade med ngn så nog ringde det ideligen i både den och mobilen.

Ja herregud. ibland är man populär. Och inte har jag vunnit några miljoner, som ngn kanske tror. Nejnej. :-)

Helgen var iaf mkt trevlig.

På söndagmorgon ringde en man och när jag svarade lät han lite paff: "Men? Hur du ...låter?
Har du...tappat rösten?"

Han tillhör den där champagnesippande sorten, så han trodde såklart att även jag seglat runt med ett glas i vardera hand hela helgen. Minst.
Men så var icke fallet alls, gott folk. Tvärtom. Däremot hade jag tappat rösten, men nu så här på onsdagskvällen börjar den komma tillbaka.

Lite synd, faktiskt. Det har varit skönt att slippa tala i tfn så till den milda grad. ;-)

De som har ringt har inte fått mkt mer än hesa viskningar och pip ifrån mig, så ryktet måste ha spridit sig, min tfn har varit relativt tyst. Mmmm skönt.

Men hoppsan! Det slog mig precis att det är torsdag imorgon. Nämen! Vad trevligt. Snart helg igen.

Åååå så skönt.


Ät gott, gör ngt kul, njut av livet!

Puss!

Fest i dagarna tre- igen.

Nu är jag frisk, stark och på banan igen.

Jag hade några kritiska dygn när jag trodde liemannen skulle komma och hämta mig.

Helgen som var pågick i en tredagarsfest non-stop, home-coming-party blandat med nytt blod i gänget, så nu är jag ju återigen vek.

Dessutom skall jag tydligen resa bort över helgen som kommer igen, på ännu en tredagarsfest.


Tydligen är jag älskad av några som gör detta som en slags överraskning. Ja, det är ju gulligt av dem. Jag fyllde ju år i somras, och detta är väl en försenad fest de ordnat.

Vi hade iaf sanslöst roligt i helgen, riktigt riktigt roligt, det är alltid kul att höra att man är så uppskattad.
Människor som säger: "Blygisen, jag har inte skrattat så här mycket sedan jag såg dig sist, för flera år sedan!"
Ärliga små ömhetsbetygelser, det är gulligt. Man blir så rörd.

Ja, det är såna små ord man vaggar sig till sömns med ibland.


Nu hoppas jag allt är bra med er, så hörs vi snart igen.

PS. Snart är det jul! Underbart!

DS.

I morgon är en annan dag.

Börjar så smått bli kurant nu, men känner mig inte riktigt tip-top.

Rösten kom väl tillbaka på onsdagen, och igår vände väl febern. Hoppas jag. (Har ropat hej lite för snabbt under veckan)

Hade bestämt mig för att gå till läkaren i mrgn om jag inte blivit bättre, men nu verkar jag ju bli det, som sagt.

Och tur är väl det, eftersom jag skall resa bort i morgon.

Ingen rast- ingen ro ;-)

Förresten. Vad kallas det nu igen när man är 30 år, fullproppad av mindervärdeskomplex och vill vara femton år, på alla sätt och vis?

Ja just det. K. Z.

Hepp.

Piiiip

Nu undrar ni kanske varför jag gör såhär?

Jo, jag vill bara göra alla läsare uppmärksamma på att jag har inte glömt bort bloggen, det är bara så att jag har drabbats av en dunderförkylning.

Eller....dunder och dunder. Iaf har jag jätteont i halsen, tryck över bröstet och har nästan tappat rösten. Och jätteont i näsan och allt. Huvudet. Ja, the list goes on and on and on. Det värker i hela kroppen. Jag förstår om ni tycker jag beter mig som en man nu.

I övrigt är det bra med mig, och detta går ju över- jag vet det innerst inne också ;-)

Om ngn orkar lyssna på mitt dravel, så kan jag berätta att i söndags skedde några märkliga saker, är ffarande lite omtumlad. Så pass, alltså.

Först blir jg kontaktad av en människa som babblar om ngt som gör att jag blir påmind om manschettknappe-mannen. Så då står jag där och svävar iväg i tankarna, medans jag såklart lyssnar och förösker konversera ordentligt med människan som kontaktade mig.

Ännu ett tag senare blir jag kontaktad av en annan, som också den personen tar upp ngt som verklgien påminner mig om manschettknappe-mannen, så än en gång står jag då där och skakar på huvuet, liksom. Småler och konverserar, skakar av mig det senare, tyckerdet var ett märkligt sammanträffande.

Då. Ännu ett tag senare, glider en --nästan- exakt kopia av manschettknappe-mannen förbi mig och min kollega, och jag lovar er att då kände jag mig nästan som i twilight-zone, som en artig läsare kommenterade här en gång.

Det var det skummaste jag varit med om på länge, och jag vet inte hur alla dessa tillfälligheter egentligen uppstår.

Jag ropade på min kollega och grep hennes arm och visst, hon blev ju nästan stum hon med.

Det var nästan så att jag kände mig som i en annan värld, med manschettknappe-mannen mitt emot mig, skrattandes och söt och glad.

Nej, det där var skumt.

Men tack ändå, det gjorde mig glad.


Jahapp. då är det krya-på-mig som står på agendan först och främst nu då!

Hej för denna gång.

Äntligen!

Stort välförtjänt Grattis till Jean-Marie Gustave Le Clézio, som är 2008 års Nobel-pristagare i litteratur.

Det klingade inte till i mitt bakhuvud alls när jag hörde namnet. Å andra sidan..... Jag ägnar inte varje dag år ut och år in att gå igenom litteratur och de som skriver den.

Är det fler än jag som brukar bli lite kär i pristagarna? (Alltså, Doris Lessing som är förra årets pristagare i litteratur blev jag ju inte kär i på det viset...hehe)

Se så stilig -och så kommer namnet vi alla skall lära oss att säga sådär flytande nu, säg efter mig:

Jean-Marie Gustave Le Clézio

- var, även i yngre dar...

Lova mig att ni ser till att ha en bra dag idag, så skall även jag försöka.

Hej för denna gång så hörs vi snart igen.

Godnatt för idag.

Ja, nej, jag vet inte vad jag skall berätta om denna dag.

Det står alldeles still.

Iofs har det varit jäktigt, allting har varit på topp och dagen avslutades med en skål i champagne.

Ja nu har jag skrivit och raderat så mkt så det får räcka så där.

(Ja jo jag vet. Finanskris. Borde inte vara läge för skål i champagne. Men men.......)


Godnatt alla, ses snart igen.

Underbara dag- underbara människor

Å hej och hå, en sån underbar dag jag haft. :-)

Skall försöka plita ned någorlunda, utan att säga för mkt.

Jag skulle träffa två viktiga huvudpersoner inför ett viktigt jobb, vi hade stämt träff på den enes kontor.

Jag kommer i tid, vilket den ene av huvudpersonerna definitivt inte gjorde. Däremot kom personen tre timmar försent- efter att vi ringt en sisådär tjugo ggr.

(Nu vill jag gärna göra alla läsare uppmärksamma på att under dessa timmar hade vi väldigt trevligt, jag fick höra om den ena historien efter den andre, fick lära mig lite om yoga och hur kul man kan ha utan TV. )

När personen väl kommer låter det såhär:

"Ojdå. Jag tog visst en liten whisky igår."

"Hur liten då", frågade jag naturligtvis. (eftersom jag känner båda personerna, men framförallt denne utan och innan vågade jag mig på att vara så framfusig).

"Ja..en...en sån här, sade personen och måttade ca tio cm mellan pekfingret och tummen. En konkret en. "

Konkret. Jaså, är det så det heter, det hade jag ingen aning om. (Låter ju urkonstigt, tycker jag)

Nåväl, vid denna tidpunkt var det lunchdags, så vi hastade iväg till - o my god- ett lunchbufféställe.

Maten såg god ut, och när en av "kockarna" kom ut och skulle hälsa och småbabbla, pekade jag och frågade:

"Vad är det där?"

Lyssna nu, kära läsare. Vet ni vad kocken gör? Jo, han tittar lite närmare, rynkar pannan, sen ger han ifrån sig ett uppgivet:

"Jag vet inte."

Hahahahaha...vilken underbar sak av en kock att säga. Om sin egen maträtt.

Då började jag ana vilken härlig kvarterskrog vi hamnat på, dvs - här får man nog ta det lite försiktigt med maten. O well, mitt i maten ringde en världskänd person (ja, jag skriver ju som bekant inte ut namn eller särskilt mkt alls här) och påminner person nummer ett om ett möte.

Kila iväg du, ring mig sen, sa jag.

Hela situationen var ju halvabsurd ändå, så vårat viktiga möte ansåg jag att person nummer ett och jag kunde ta själv sedan, efter att jag fåt tala med person nummer två då- sjusovaren.

Helt plötsligt strular det i ngn ände, så vi är tvungna att åka till ett showroom och hämta några saker, och som tur var har hon GPS i bilen.

Nanananananana...som fick frispel. Vi irrade runt i stan på en radie av femtio meter (ja, ngt sånt) i över en timma, och när den helt plötsligt visade vägen ut mot Lidingö var det bara att vända och ringa som dårar för att få tag på rätt person.

Ja, hela dagen har varit lite virrvarrig, men jag är helt övertygad om att det kommer bli bra i slutänden.

Hoppas verkligen ni också haft en uuuunderbar dag!

PS. Visst var det en förtjusande sak av kocken att säga? Hahahahahahaha ..galet.

Förvillande lik en förtroendeingivande person....

Jaha...nej, men då skall väl jag åka iväg strax då.

Och försöka se förtroendeingivande ut. (håret......)

Wish me luck!

;-)

Uthängd

Ja jo det blir ett kort inlägg, enär jag är lite....eh...syrak. Hehe

Vi var ju inklusive födelsedagsbarnet tio flickor som skulle ut på sjön i Sthlms skärgård igår, för att fira en person och för att äta gott etc. Sjunga och vara glada.

Tidigt gick vi upp hos mig, låt se...sex stycken, promenerade till mötesplatsen vi bestämt för att möta upp de andra.

Döm om min förvåning, när det första en av de andra säger, när hon ser mig, är:

- Oooo gud, jag förstår verkligen att du vill göra ngt åt det där. Ojojoj.......


Eh..? Kan hon...mena mitt hår? Vad tusan....jäkla skvallerbytta här i gänget, alltså.

- Vad menar du? sa jag. Jag har ju färgat ÖVER det ljusa nu..........

- Ojoj....HAR du? Jag ...oj...jag såg inte....förlåt.

// Kort sagt så är jag verkligen inte nöjd med mitt hår. Det ser nog värre ut än vad jag kunnat inse. Hahaha.........

Jag återkommer senare med fler inlägg, måste bara få en second opinion om håret först.

brunette- inte grönelina

Håret är inte grönt, vad jag kan se.

Tror det beror på att färgen innehöll lite "guld", alltså lite rött?

Nu gäller det bara att använda de bästa hårinpackningarna som finns, och ev. gå och toppa håret nästa vecka.

Skall försöka samla ihop resterna av mig och bli mitt vanliga glada jag igen.

Och självklart aldrig mer göra om detta.

Inte klokt det här

Det är tur det här är min egen blogg, så att jag får tjata hur mkt jag vill.

Jag har ännu ej kommit i säng. Jag sitter ffarande och stirrar på min spegelbild. Samtidigt fattar jag att det är ju "bara håret". TUR att det inte var ngt värre.

Den förledande väninnan som också skulle bleka slingor i sitt hår i tisdags ringde här under kvällen och frågade om lite saker inför lördagen.

-Vad gör du?

- Gör? Jag är i chock ang. håret, sa jag.

fniss fniss hördes i andra änden av luren.

-Jamen, alltså, håret rivs ju! Det river mig på armarna! Det känns precis som skatklor som river mig på armarna. Dessutom ser jag faktiskt ut som en f.d. fängelsekund.

fniss fniss

- Skrattar du? Hörde jag ett skratt? Jag svär- håret rivs, det är inte snyggt, jag är i chock. Skämtar inte. Hur ser du själv ut egentligen? Vad ska jag ta mig till?

- Släng i en brun färg, sätt i massor av olivolja i hårtopparna, säger hon.

-Loooova att det hjälper, ber jag henne. Hon har ju trots allt en faiblesse för att färga håret själv hemma, så hon borde ha en massa kunskaper inom ämnet.

Olivolja, then.

Kristina Lugn och jag......

Gud, det känns som om hela min värld är upp ned nu förtiden.

Och hur i hela friden kunde det bli så här, med mitt hår? Hur hamnade jag i den här situationen?

Ordentliga jag. Hehe .. ;-)

Men ändå. Jag sitter ffarande som förstenad och försöker förstå att hon den där i spegeln med en frisyr och hårkvalitet som Kristina Lugn...är...jag!

(alltså, utan att vara oförskämd mot Kristina Lugn, såklart. Men hon har ju en ganska speciell frisyr, iaf enligt vad jg tycker...jaja alla fattar att jag inte menar ngt illa)

Jag klämmer på håret, försöker förstå, men det är garanterat helt förstört.

Jag har alltså inte ens kommit iväg till närmsta frissa, jag har nog fastnat i ngn slags chocktillstånd.

Det finns dock en strimma hopp hos mig, och det är att jag kommer till ett proffs, som förhoppningsvis lägger huvudet på sned och skrattar lite och säger:

" Men kära du, det här var ju ingenting! Det är inte på långa vägar så illa som jag trodde när du beskrev det på tfn. Seså! sätt sig här nu så skall du få se på dunderbehandlingar! "


Åååååååååå vad jag hoppas. Ju mer jag tänker på det, desto rimligare verkar det att ett proffs skulle kunna säga så till mig.

:-)

Pest eller kolera

Jag ser med fasa min spegelbild i spegeln. Lyfter håret och granskar det överallt.

Mitt hår! Det är totalförstört.

Jag sitter med en sax i ena handen och pillar lite på den. Stirrar ömsom på min spegelbild, ömsom på Den Stora Fina Saxen.

Jag har några förpackningar med ljus gyllenbrun färg från Garnier hemma, ni vet: Garnier betyder näring, med mer färg får håret näääääring.

Inpackningar till håret har jag som tur är i överflöd hemma.

Frågan är bara om det hjälper. Håret är som uppluckrat i topparna, sprött och risigt är bara förnamnet.

Aldrig mer en hamburgare från Mac Donalds, säger jag bara.

Och till råga på allt ringer Den Vackre Mannen hela tiden. Det räcker ju med att höra ahns röst så blir jag ju helförvirrad. Det är ingen underdrift, för den som undrar.
Och jag skall bort över helgen; fira en som fyller år på lördag.

Hm. Sax eller mer färg i håret? Pest eller kolera?

Lutar åt mer färg, plus en ordentlig inpackning.

Snälla, låt nu håret vara inom räddning!

Frisör-tips mottages tacksamt.

Igår skulle jag minsann ut och äta lunch med en väninna. En mkt kär en.

Fråga mig absolut inte hur, men av ngn outgrundlig anledning hamnar vi på ---ta daaaa- McD´s.

Så, vi fick världens billigaste "lunch", en slags hamburgare och ett glas vatten för den icke-svindlande summan 15 kronor. Man blir ju till och med glad över minnet, asså ;-)

Sen blev hon sugen på ett glas vin, så då gick vi ett mkt trevligt ställe och fick provsmaka en fyra-fem viner innan vi hittade ett som passade. Så då bestäldes in en flaska av det.

Det var mkt trevligt att sitta där coh hälsa på alla som prompt skulle fram och hälsa, ägaren känner vi sedan flera år tillbaka, det var kort sagt riktigt trevligt.

Men sen. Sen fick vi en urdålig idé.

Är det inte dags att gå till frisören nu? Egentligen? Jo, det är absolut hög tid (inte på riktigt, men vi var ju tvungna att övertyga oss själva). Det skulle vara trevligt med lite ljusa slingor, tror jag.
Ja, samam här, men tänk så krångligt att behöva vänta till man får en tid hos frisören.

Ja, tänk vilken tur att de säljer sånt stuff på Kicks och Åhléns och allt vad det är.

Ja, och tänk vad gott det skulle vara med lite mer vin också. Tänk dig, ett glas shiraz!

Ja, och förresten, sitter inte hon-den-där-som-vi-ska-fira-på-lördag-eftersom-hon-fyller-år-då ensam hemma ikväll?

Jorasatte.
Några kartonger av det absolut värsta blekmedel som finns och en BIB MacPherson senare, så var katastrofen ett faktum (som är så tråkigt att behöva höra sig själv säga jämt). Suck!

Men fråga mig inte hur resultatet blev, kära ni. Allt jag säger är:
Jag ser ut som en som suttit i fängelse flera år.

Det är riktigt illa. Och jag som är sååååå övernoga och petig med håret i vanliga fall. Jag är ökänd för att absolut inte klippa mig själv etc. Detta är snudd på skandal av mig, alltså.

Så, det blir ju till att hitta en tid hos ett riktigt proffs innan fredag. I mrgn är det torsdag.

ja, då vet ni vad jag skall syssla med i morgon då. :-)



Jag skyller mitt handlande på Den Vackre Mannen. Han har förvridit huvudet på mig.

(Jooooodå, vi är vänner igen....hehe,-)

Godnatt-hälsning

Hm.

Jovisst gjorde han mig glad, Den Vackre Mannen, men faktum är att han också gjorde mig vansinnigt irriterad och super-arg.

Eller rättare sagt, jag tillät mig att bli det bla bla bla.

Tänkte lite på det här med humöret hos oss flickor vid en viss tidpunkt, månatligen. Att man aldrig lär sig?

Tänkte på en väninna jag har. Hon tog helt sonika sin bil och körde rätt in i en killes (föräldrars)hus. Men det torde vara preskriberat vid det här laget, det var när vi var arton och just fått vårt körkort/första bil.

Jorasatte.

Jag har svårt att minnas alla dumheter jag själv gjort, men de är nog väldigt många. Tyvärr.

• kört en gardinstång rätt genom en tavla (jag veeeeeeeeet. Kulturbrott. återställd numer, dock)
• lyft av alla köksluckor (så att personen i fråga hade ngt att göra när han väl kom hem, sent omsider)
• planerat att raka av personen hans ögonbryn (så att bankärenden, affärer etc, skulle bli omöjliga att genomföra) Genomförde det aldrig dock.
• smaschat Meisen-pjäser hårt som bara den i golv.
• usch då...finns säkert mycket mer..

Det jag gjorde den här gången var att jag lackade ur på hans insinuationer om småsaker.

Jag skickade först ett, sen ett till och till slut ett tredje sms om att:

Jag är förvånad över ditt beteende. Du kan dra åt H-E! Förresten, hör ALDRIG av dig mer till mig. ALDRIG MER! Trött på dig. ADJÖ!

Men efter nästan exakt ett dygn ångrade jag mig, besinnade mig lite, men inte ville han lyssna på det örat, inte.

Jaja. Lika bra det.

Om ngn undrar så är jag inte så himla tilltufsad av detta, och jag tror nog att han och jag talar ut om detta ngn gång, men inte just nu.

Godnatt på er alla, och glöm inte bort att drömma snälla drömmar.

O what a flare drama.........

.,men jag tror att jag tyvärr måste meddela alla inbjudna att Den Vackre Mannen är en tråkmåns.


There will be no wedding this year.


Bara så att alla fattar.

Höststädning

137 st. kontakter raderade jag igår från min mobil.

Jag visste inte ens att jag hade så stort umgänge.

Och då skall man komma ihåg att jag inte ens lägger in vissa personer i min mobil, jag har deras tfnnr i huvudet.

Well, Vackre Mannen finns kvar, iaf ett tag till.

Man får se till att njuta så gott det går.

Märkligt vad man drömmer ibland....


Jag drömde att jag var i färd med att sätta på mig ett par fantastiska cuff links (jag äger flera par, både antika och lite annat, så det var inget konstigt med det direkt), men just som jag är färdig börjar manschett-knapparna ta form av små fina anteckningsböcker.... (så som saker ändrar skepnad helt plötsligt i drömmar, ni vet)..

Jag öppnar försiktigt den ena, och där står skrivet med en mkt välkänd handstil, det ena efter det andra. Och doften av Habit Rouge från Guerlain stiger upp från de små välkända ömhetsbevisen, når min näsa och mitt medvetande så starkt att jag t.o.m. vaknar av doften.

Men precis innan jag vaknar, precis när jag förstår vem som skrivit till mig, och precis när jag blir överlycklig och skall leta efter fler meddelanden och trycka de små anteckningsböckerna intill mig, är de puts väck. Borta!

Och då inträffar ngt märkligt, för trots att hon inte alls varit synlig i drömmen tidigare, så skriker jag rätt ut till min faster (hon som dog nyligen...).

--Neeeeeeej Faster XXX! du är såååå jättedum!

Jag hade känslan av att hon tagit bort de små böckerna med den välkända handstilen och den välkända doften, och hon svarade inte.
Hon verkade tycka att det fick vara nog nu.

Iaf, jag vaknade ju (hela förloppet tog nog inte många sekunder egentligen), klockan var någon minut i fem i morse, och jag kände doften av Habit Rouge i hela rummet.

Ja, man kan ju tydligen känna dofter sådär, trots att de egentligen inte finns där.

Iaf. Man undrar ju ibland över sånt man inte direkt kan ta på.

Ngn ängel skickade Den Vackre Mannen till mig, och det var ju helt klart för att jag skulle ha ngt roligare att tänka på ett tag, kanske kanske också för att jag skulle sluta plågas av gamla minnen?
....Ja, sen vill jag inte skriva så mkt mer pga sekretess, höll jag på att säga...haha.. :-)

Nu har jag druckit kaffe och jag är mitt vanliga glada jag igen, jag har nog inte förstånd till annat sinnesläge, brukar jag säga.

Ibland frågar människor mig: Men hur orkar du? Hur orkar du vara så himla glad jämt?

Jag måste säga att jag vet inte, men jag är antagligen en mkt lyckligt lottad person (jo det VET jag att jag är), plus att jag har inget annat alternativ än att gå runt och älska och njuta av livet.

Man får vara glad att man orkar vara nyfiken och spontan, antar jag.


Jag försöker lära mig ngt av allt jag gör, sen glömmer jag sällan heller.

Med denna enkla hälsning önskar jag er som läser här en skön dag.

Måndag morgon och jag är pigg! Skönt.

För det är måååååndag morgon.....

Godmorgon!

Nejnej, jag fick bara ett sms från Vackre Mannen, som jag blev väckt av och sen kunde jag förstås inte somna om på ett bra tag.

Det är väl inget konstigt att man blir pigg som en mört av ett sms, menar jag?

Jag brister snart ut i ett härligt och på gränsen till falsett-skrik i : "Detta är ORIMLIGT"- på bästa Kishti Tomita-manér (som hon bestämt basunerade ut till ngn stackars IDOL-sökande, som väl gjorde generalfelet att ta sig en o-ren ton..)


Allt är bra med mig, om ngn undrar, jag ser till att promenera i friska luften och äta ordentligt etc.
Visst är det lite tråkigheter också, men inga såna som man inte visste skulle komma förr eller senare.

Min väninna som ej bor i Sverige kommer och hälsar på mig snart, det blir underbart. Hon har bett att få stå för matlagningen under de fyra dagar som hon skall vara här (håå håå jaja, vad skönt), och som vanligt när det gäller henne, rings det stup i kvarten nu för att gå igenom olika menuer.
Jisses, det känns lite andefattigt att sitta och babbla om såna trivialiteter.

Mkt bättre och mkt mer givande att sitta och fnissa i tfn med Vackre Mannen då. ;-)

Det bidde inte ens en tumme...

Nej nej nej.

Garn-he&%¤***-s-affären var ju såklart "Höststängd" i fredags, just som jag åkt flera mil för att handla fint garn.

Nåväl, det var bara att trycka nosen mot rutan och spana på alla fina garnnystan som låg så vackert där inne, bakom lås och bom- utom räckhåll för mig.

Min väninna trodde tanten som har affären var bakfull, och inte orkade ha öppet bara därför. Jisses, säger jag bara. Man behöver ju inte tro så om alla andra bara för att man är sån själv, liksom. Men, så sa jag ju inte till min väninna hehe ;-)

Nä, det vara bara till att åka hem igen, och ringa upp Den Sanslöst Vackre Mannen och sitta och chitchata i eeeeevigheter. Två timmar flyger väldigt snabbt iväg i hans sällskap, måste jag säga.

Sen har jag kommit på mig själv med att ha sådär supersvårt att säga hejdå till honom, ni vet så där som man höll på i skolåldern?

"Hej då....men lägg på nu då.....nej, du först......hihi...okej, vi säger hej då en sista gång nu då....hej då....hihi......lägg på nu då......"

Ja, som sagt, väldigt mature. :-)

Igår råkade jag gå på en middag som innefattade en hel del vin. Alltså, fyyy sjutton på mig.

Jag drack lite väl mkt, och sånt får man lida för dagen efter. Uschanimig.

I morse var jag iaf ut på en lång promenad, sen gick jag till ett trevligt ställe
och åt brunch alldeles ensam, sen ringde jag efter ett litet posse som kom dit, bjöd dem på brunch också.

Meeeeeeeeeeeeen, egentligen skulle jag bara vilja sitta o babbla i tfn med ni-vet-vem.

Jag får hålla mig tills ikväll när han är hemma igen, jag vill inte ringa och störa under familjemiddagen eller vad det var han skulle på idag.....hehe...även om jag har lust.

Fortsatt trevlig söndag på er alla som kikar in här.

Stick-tajm!

Äntligen fredag!

Och så kallt sen.

Nu gäller det att dels suga ut det sista av det varma, och dels förbereda sig så mkt som möjligt för den kalla årstiden.

Menar, det finns ju ffarande blomster kvar på ängar och i dikesrener, så riktig höst har det väl inte blivit än? :-)

Anyway, idag skall jag bege mig till en väninna och gå till hennes favoritgarnbutik, för nu skall här stickas under höst-och vinterkvällarna.

Tänk förr när människor satt och virkade överkast och guvet allt. Då borde väl jag kunna knåpa ihop en sjal i mohair?

Trevlig fredag på er alla!

En kort hälsning

Han är en smula egendomlig, den vackre mannen.

Sänder mig små strofer ur de mest heartbreaking-kärleks-sånger som finns, och jag förstår liksom inte. ÄR det ngt jag borde förstå?

Jag skickar tillbaka : Vill ha dig i mörkret hos mig- tiden den stannar när vi rör vid varaaaaaaaaan-å jag lättar-jag flyger-jag svävar fram-låt det aldrig ta slut.

hehe..jag skickar triviala trudelutter, han skickar djuuuuuup. Herregud. Hm.



Nu börjar allvaret på riktigt med jobb etc hos mig. Har blivit headhuntad till en riktigt rolig grej.

Ibland inträffar de mest märkliga sakerna när man minst anar det.

Hej för denna gång.

Sopp-höst

Det är ju rotsaksvecka hos de flesta handlare nu, och givetvis har jag handlat kålrötter och morötter och vitkål och palsternacka o guvet allt, eftersom det är både gott och nyttigt.

(Vilket det ju är, jag har dessutom föresatt mig att äta smala soppor lite då och då)

Eh..

Jag har iaf gjort en soppa ikväll, men eftersom det verkar som att mitt huvud är på ett ställe och mina fötter på ett annat, så blev den visst lite...eh...stark.

Vid närmare koll har jag tömt nästan en halv vitpepparburk på två l vatten.

(och ärligt talat, jag kan inte förstå vad jag skulle på den där burken att göra överhuvudtaget. Jag var väl lite stressad och slarvig, kan tänkas..)

Asså, det är inte undra på att det brinner på läpparna, i öronen, i näsan, svider i ögonen och svetten pärlar sig i pannan och över hela kroppen, banne mig.


Nu får det bli ordning på mig.

Basta. Nu.

Jamen då var det tisdag igen dåra.

Men det var då själva den!

Det är mystiskt vilken inverkan en del människor tydligen kan ha på en.

Ett sms och så -vips- spritter det i hela kroppen och man riktigt känner hur energin hälls in i kroppen och letar sig ut i varenda liten cell, man riktigt känner hur ögonen strålar. :-)


Ett tvåtimmars-samtal senare och man känner sig återigen sådär förvirrad och konstig.

Och då har man bara talat lite allmänt sådär, men insett att personen är trevlig, får en att skratta och ...ja, man får en massa goda och glada tankar helt enkelt.


Tja, då finns väl ingen anledning egentligen att sluta prata med den personen, I guess.

Jaja, vardagen måste också få sitt, och jag har minst sagt fullt upp, men det är mestadels med roliga bekymmer- som skönt är.

Fortsatt trevlig tisdag, alla som tittar in här.

Höstdofter

I helgen har jag varit riktigt duktig inom vissa områden.

I fredags tog jag en rask promenad på 1 1/2 h, igår en på 2 h.

Allt går med bra musik i iPoden.

Det doftar underbart ute - nypon, äpple, våt skog, svamp och mossa.

För övrigt tror jag att jag avvecklar den lille vackre mannen.

Men han skall ha tusen tack för att jag fick en sån härlig skjuts i huvudet, just som det behövdes så väldigt mycket.

Tack tack, sötnosen. :-)

Fredagshälsning

När man surfar runt hos andra bloggare, ser man att de får diverse utmaningar av andra.

De kan t.e.x. bestå i att redogöra för sms som inkommit vid olika tidpunkter, eller ngt annat som jag absolut inte skulle vilja bli utmanad i hehe... ;-)

Jag kan ändå bjuda på ett sms (som jag ju gjort förut en gång, när jag fick: Ring mig för knävelborren!")

Häromdagen fick jag: Sbsrtreyi


Inget mer, bara så. Kort och koncist.

Nu är det tyvärr inte så att jag och the beautiful one talar ett eget språk, smset var inte ens från honom. :-)

Så här ligger det till. Det var helt enkelt bokstävena till den dagens "nian" ur SvD, ett helgnöje jag har svårt att släppa.

Simplicity.

Nu är det redan fredag och helgens planer smids så smått. Ngn Johnny Logan blir det kanske inte för min del, men självklart skall jag hitta på ngt både fredag och lördag.

Solen skiner- kors i taket- och det piggar ju alltid upp ordentligt!

Önskar er alla som tittar in här en skön helg med höstsmaker.

Tillfälligt hjärnsläpp

Fick ett sms av revisorn på kvällskvisten:

"Hej lilla gumman. Sön 14 sept. spelar Johnny Logan på Berns, vill du gå dit? Kram."


Jag funderade två sekunder, kom fram till att jag vill se honom live när han framför "Hold me now", eftersom jag älskar den låten.

Så jag svarade:

"Hej. Vore trevligt som fan. Måste kolla upp det bara. Kram hjärtat."


Eh...??? "trevligt som fan"?
Så brukar jag definitivt inte uttrycka mig, knappt på skämt ens, nja, kanske då, men det är inte min stil. Hon måste tro att hon antingen skickat till fel person, eller att jag har blivit galen.

Jag känner inte igen mig själv haha!

Nu skall jag inte skylla på Vackre Mannen, att han har dåligt inflytande på mig (vilket jag hoppas att han får så småningom hehe...skoooojar), han har inte den vokabulären heller, utan det var väl tillfälligt hjärnsläpp.

Ja jag begriper det inte.

Sitter här och fnissar för mig själv.....

Förresten, miss B, om du läser här! Kan inte du följa med då? Vi mailas, du kanske inte ens är i Sverige då?

Kanske skojar för mkt ibland?

Ibland förstår jag mig inte på människor.

Och ibland förstår sig människor tydligen inte på mig.

Ikväll träffade jag på ett sällskap, blandat med killar och tjejer.

Ja inte vet jag, men av ngn anledning kom jag att språka med en kille, om hur jag dumt nog givit ut mitt mobilnr till en jag inte kände så väl, och hur han sedan "stalkar" mig.

Jag berättade att jag ångrat mig nästan i samma sekund, men att eftersom han inte hörde av sig det första han gjorde, så struntade jag helt enkelt i att bry mig närmre om den lill adetaljen att jag givit ut mitt mobnr.

Rätt var det var- out of the blue- kommer ett sms från människan:

"Hej! Vad gör du?"

Varpå jag blev jätteglad, svarar vad jag gör, för jag trodde det var från en väninna jag inte hört av på länge, etc etc...

Sen kommer jag på att det där var nog inte hon. Jag ringer genast upp för att förklara att jag misstagit mig, men tror ni han svarar?
Icke då. för feg, såklart.

Sänder då ett sms med texten: "Misstog mig, trodde det var en väninna. Vänligen hör aldrig av dig till mig igen, är icke intresserad."

Nåväl, efter det hör jag av andra att han liksom hör sig för etc. Högst sinnessjukt.

Då frågar den där killen mig:

"Men varför gav du honom ditt mobilnummer från början då?"

Då svarar jag, som jag tycker är såååå kul att svara på den där frågan, det är liksom upplagt för att svara så. Men som tydligen inte alla fattar alls, för han blev helt tyst:

"Jomen....jag var ung/dum. Behövde pengar."

// Han blev som sagt alldeles ställd, och jag hoppas verkligen han fattade att jag skämtade. Jo, det gjorde han, men man kanske inte skall skämta så mkt som jag gör jämt?



Kram på er.

PS. Den vackre mannen är inte i Sverige, så det är såååå skönt att vara tvungen att coola ned sig lite. Söt, rolig och ...och...alldeles underbar.

DS.

Koop- Come to me

Dumma youtube.

Har försökt lägga in dagens låt-tips här, men utan framgång.

ni som orkar får försöka leta er fram till:

Koop- Come to me.



Hoppas ni blir lika glada som jag över den musiken.


Fortsatt trevlig måndag önskas.

Lite mer tjat dåra

Jag har funderat lite (hehe..understatement) på hur det kunde komma sig att Den Vackre Mannen kom i min väg just nu.

Jo, så här ligger det till, är jag övertygad om.

Det är ngn som skickat honom till mig.

Ngn snäll person som är ängel nuförtiden, som insåg att om jag råkade på honom skulle jag ha huvudet fullt med "förälskelse-kemikalier", som bloggaren Åsa-mitt-i-världen säger.

Huvudet fullt med det, istället för en massa sorger och tårar.


Anyway. Jag är så tacksam, det är roligt, jag skrattar hela tiden och känner mig allmänt som Christine Meltzer när hon spelar vår kära Drottning Silvia- totalt förvirrad.

Och jag har kommit på en massa saker. Utan att han vet om det, så har han fått mig att tänka lite klart också haha...

Annars kan jag säga att det har varit några hemska dagar. Särskilt det där med magen och darrande ben. Magen var nog värst. Plus att jag kunde bli stel när jag satt och åkte buss, var tvungen att gå fram och försäkra mig om att jag satt på rätt buss, ja, plus en hel del annat som jag inte har lust att skriv ut här.
(Typ gått in i stolpar och glömt bort mkt viktiga saker. )


Jaja, nu börjar jag ju som sagt komma ned på jorden igen, och det känns skönt.

Hoppas ni alla får en fortsatt skön söndag.

Lördag morgon, första veckan i september 2009

Idag har jag ÄNTLIGEN fått kontakt med min mage igen.

Jag har bara haft en massa fjärilar däruti de senaste dagarna, men idag vaknar jag och känner att det är en mage där.


För den som undrar (eller som jag, glömt) , kan jag
berätta att det känns som om man seglar fram lite ovanför mark, med en luftballong i magen då.

Men nu så! Ordningen återställd!

Ja, med magen, alltså..... :-)


Fortsatt trevlig lördag önskas!

Istället för att säga att jag är ett offer

Okej okej- buk-andas....

Fördel : Vackre Mannen:

-Han vet inte vem jag är (tror jag inte iaf)
-Han tar mig för den jag är (jaja, av det lilla han vet..)
-Han verkar tycka att jag är ngt speciellt...(eller hur man nu skall tolka alla sms och mail....o herregud)
-Han verkar tycka att jag är ngt att hänga i granen (hahahahaha)
-Han vet verkligen ingenting, han är inte från Stockholm. Inga fördomar, ingenting. Såå avslappnad. Så söt.

Nackdel Vackre Mannen:

- eh...kommer inte på en enda sak
-

Fördel Blygisen:

- Jag är ju nog världens snällaste människa (hrm...finns väl minst två personer som önskar mig Långt-Bort-I-Stan, men ändå. )
-Jag har ju väldigt god smak. Tycker att Vackre Mannen är den mest intressante människan på jorden just nu.
-Jag tycker ju att han är mkt spännande och intressant. Rent hjärn-mässigt, menar jag.
-Jag tycker att han är den vackraste jag sett. Herregud.

Nackdel Blygisen:

- Undviker att berätta för mkt om mig själv
-Undviker att svara på frågor, ber att få återkomma
-Kanske ger upp enär jag inser att det kommer aldrig funka ändå.

Funka med vad, eg?

Vad är jag rädd för, eg.?



Nä nu är det jag som tar och losen up my buttons faktiskt.

Nu får det bära eller brista.


*dyker*



//skojar.

Jag är så extremt försiktig av mig så klockorna stannar.

Men söt är han. Indeed.

-

Griller i huvudet?

Godmorgon allesammans,

Hoppas ni fått en god natts sömn.

Det har inte jag fått.

Jag var pigg som en mört hela natten.

Kunde absolut inte sova.

Gud så löjligt.


Man kan ju inte annat än småle haha...

en liten sak till...

Något helt otroligt till har hänt.


Jag som är så löjlig vad gäller dejtandet, har blivit totalt överrumplad av en Otroligt Vacker Man.

Han är så söt så att man blir generad bara man ser honom.

Jaja............ligger lågt.

En riktig sötnos är vad han är i alla fall.

En kort notis bara

Oj oj oj....


Jag skall försöka sammanfatta den senaste tiden.

I min bekantskapskrets vimlar av olika typer (thank the good lord). Förresten så kan såna uttryck vara ett mkt effektivt sätt att bli av med alla möjliga personer.

Jaja....

Fyllde ju år häromsistens.

På min födelsedag fick vi beskedet att han den där bonden som jag tyvärr inte kunde tacka ja till en dejt med, kört ihjäl sig.

Stor kalabalik utbröts.
Och där satt jag, var tvungen att vara tyst.

Det var som det var.

Åkte hem. Satt ensam. Lika bra det.
Visste inte vem jag kunde ringa, så jag satt där och var glad över det man har, liksom.

Senare kom nyhet nummer två. Personen lever.

Ny kalabalik utbryter.

Sen har en annan person i min närmsta krets dött.

Min älskade faster.
Cancer.
Blir så trött.

För ett par dagar sedan fick jag ändå ett trist besked som heter duga.

En söt väninna, inte ens trettio år, dog nu i augusti i bröstcancer.

Jag minns hennes kram och skratt som igår.

Hon sade så personliga saker till mig sist vi sågs, att det känns som om det är overkligt.

Borta.

Väääldigt länge.


Jaja........


Livet livet..........................

Hjärtklappning och darr på rösten

Hej allihop!

Allt är bra här.

Idag skall jag äta en sedan länge planerad lång-lunch hos en väninna. En sisådär tre-timmar lär det väl bli åtminstone, om inte längre.

Iaf. Tanken är säkert att vi skall sitta utomhus, även om jag inte frågat henne rakt ut. Men det är ju underförstått, liksom.

Nu är det så att jag är LIVRÄDD för getingar. Det är så illa att jag funderat på att kontakta en hypnotisör, skaffa en såndär hatt som biodlare har, så jag kan gå med den ute nu när getingarna verkar ha invaderat...ja, allt.

Jag talade med henne i tfn tidigare idag, och jag var på vippen att fråga om vi skall sitta utomhus, men jag kände att där går min gräns.

Jag måste fatta mod, sansa mig, sätta mig i trans, vad som helst, för att klara denna lång-lunch idag.

Ooo jag ryser redan. Hjärtat klappar lite fortare än vanligt.

Jag ÄR inte rädd för getingar. Jag ÄR inte rädd för getingar.

So long då, kära vänner.

Raymond, oh Raymond!

Förresten, har ni lyssnat något på Sommarpratarna?

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kom ihåg att sätta på radion en dag, för där var denne man.

Raymond Ahlgren

Ni måste bara lyssna på hans sommarprogram, lita på mig!

I början lyssnade jag lite halvförstrött, tyckte mig skönja en helt vanlig ordinär man som kommit underfund med det mest basala i, vad jag kunde förstå, ungefär halvlek av livet. Inget uppseendeväckande, inget särskilt alls. Lite trevligt att lyssna på, bara.

Men sen.

Han gjorde min dag, min kväll, allt. Jag satt senare på kvällen och babblade i tfn med en väninna, om just detta sommarprogram, om hur jag verkligen älskade det.

Så, mina vänner. Ni vet hur man gör. Gå in på radio P1 och scrolla er fram, eler ladda ned till er i-Pod.

Trevlig lyssning!

Puss igen!

Hej tjolahopp!

Nämen, se Goddag!

Jag fyller år snart (ooo dear!) och som vanligt vet jag inte riktigt vad jag önskar mig i present. Precis som alltid önskar jag mig egentligen bara en enda sak, allt annat är en bonus. Så många och feta bonusar som möjligt är väldigt trevligt.

Jag sitter just nu och fingrar lite lätt på en present jag fick för ett par år sedan, av en sötnos som jag var lite förtjust i. En sån där liten anteckningsbok i läder, från legendariska Smythson, ni vet.

På min står det: "Absolutely fabulous".

Inuti står det : "Till xx från xx",fast med våra initialer i smeknamnen vi hade på varandra.

Ja...ojdå, nu sjönk jag visst iväg ordentligt i tankarna, men kontentan av det hela är väl att jag undrar definitivt inte vad han har förs ig nu förtiden. Det som vi hade ihop är över och jag är inte intreserad alls längre.

Däremot ahr jag lovat mig själv att tacka "Ja" till minst två dejter denna sommar..hehe. Kanske dags att tänka på giftermål etc snart....hrm. Det känns som att man blir omsprungen av halta hästar och allt möjligt nu, alltså!

Ok, på återhörande snart och ha en fortsatt skön sommar!

Förresten, jag rekommenderar "Hamlet" i modern version av vem-det-nu-var, som går på Dramaten nu. Jonas Malmsjö, Stina Ekblad, Börje "Hambörjaren" Ahlstedt och flera av våra stora stjärnor. Spring och se! De är rent ut sagt fantastiska! Om jag vore mer rättvis skulle jag skriva en ordentlig recension, men gå och se den ändå, tycker jag!

Puss!

Sommar sommar sommar.

Om ni undrar vad jag har för mig, kan jag berätta att jag just nu sitter i bikiniöverdel och shorts och ...låt se...jaha, ett par gamla fina flip-flops. (Med klack, ladies and gentlemen, träcklack, tack och bock).

Hit kommer några goda vänner på middag ikväll, och jag har iiiiiiinte börjat förbereda den ännu.
Jga håller nämligen på att svimma av värmeslag. Dricker iskalla kaffedrinkar, babblar i telefonen och kikar in i kylskåpet och frysen lite då och då, men inte har jag kommit på ngn bra middagsidé ännu, nej.

Pust! Och klockan närmar sig halvsex!

Funderar på en riktigt svalkande melonsallad och en köttbit till för den som vill.
Själv får jag väl i mig ett glas iskall blåbärsfilmjölk om jag har tur. Är det fler som har svårt att äta i denna värme? Fler som har blogg-torka? ;-)

Puss på er!

PS. Chiffonjén. Nej. Icke ännu. Men fin är den ändå.

Puss igen.

Hittat ny doft!

Ja, ibland har man tur!



Det här med parfymer och dofter, det är ju vääääldigt viktigt für mich. I simply lööööööööv att dofta gott. (Att tala svengelska är också något jag lättsamt gör nuförtiden. Hehe...)



Nåväl.



Jag hade vägarna förbi en härlig parfymdisk för ett par veckor sedan, och hade redan innan bestämt mig för att jag skulle försöka ägna mig lite tid åt att hitta en ny doft.



Man kan ju inte gå runt och leva på gamla dofter forever - nänä.



(Fick min älskade gamla "Must de Cartier" av en väninna i maj. Den som jag letat litegrann efter eftersom den slutade att tillverkas eller säljas för några år sedan. Tanken på att den slutat tillverkas var i mina ögon ett fruktansvärt kulturbrott som jag helt sonika förträngde, jag orkade inte smälta det helt enkelt. För att uttrycka det milt, då. Visst är man en enkel kvinna? ;-)



Jo i alla fall, så hittade jag en uuuunderbar doft, jag gick dessutom nästan rakt på den.



Detta är min nya doft. Skulle nästan vilja ge den tio poäng av tio möjliga, men ...njae... Den får nio av tio! Mkt bra. Som den doftar. Uuuuunderbart. Jag är så kär i doften att jag skulle kunna sova med flaskan bredvid mig!

Ojdå! Två månader sedan sist! Hoppsan!

Å hej och hå!

Nu är jag tillbaka vid bloggen, men bara för att först och främst be om ursäkt för att jag bara försvann sisådär, och sen för att om jag eventuellt skrev ngt konstigt hos ngn, precis innan jag tog ett break. Hoppas verkligen ni kan godta min enkla ursäkt! :-)

Jag har haft minst sagt fullt upp, men jag vill av naturliga orsaker inte skriva om vad jag gjort etc, det borde räcka med att man säger att man haft fullt upp, så förstår väl de flesta!

Jag kan iaf berätta att jag hälsat på en väninna, vi har farit runt lite överallt, och jag tror till min stora förtjusning att jag ÄNTLIGEN mött min överman vad gäller att vara stressad! hahahaha....

Droppen var när vi en kväll ätit middag och satt för oss själva lite avsides och jag trodde att nu kan vi sitta en liten stund och njuta ett glas Sancerre, men då springer hon runt i huset och skall fixa och trixa med allt möjligt, sen kommer hon till mig där jag sitter i godan ro och smäller med handen i stenbänk-skivan och säger:" VAD skall vi göra? VAD skall vi göra?" medans hon smällde med handen på bänk-skivan, och liksom stirrar på mig med PANIK i blicken. (jag överdriver INTE!)

Jisses amalia, säger jag bara.

Jag brukar ha en lugnande inverkan på folk (och fä), men där var jag verkligen nödgad att anstränga mig, genom att lugnt och fint säga att :" Vad sägs om att du slår dig ned här och så ser vi vad vi kommer fram till? Såja hjärtat, nu tar vi det lilla lugna här...."

Jag har verkligen mött min överman i stress, alltså. Eller rättare sagt, jag är inte i närheten av den stress hon utsätter sig och sina närmaste för. Inte i närheten. Ni kan ju tänka er henne i rusningstrafik i en större stad. Jojomensan. Jag upptäckte att jag satt i passagerarsätet och höll i mig i dörrhandtaget i kurvorna. Då har det banne mig gått långt utför med förtroendet för hennes bilförar-kapacitet. Man blir ju inte direkt lugnare av att hon dessutom skall avverka vartenda onödigt samtal i mobiltelefon som finns, just under färd vid ratten.

Ja herregud.

Som tur var kan hon iaf köra båt, riktigt hyggligt. Thank the Good Lord.

Ja det finns en hel massa roligt jag skulle kunna berätta om vad som hänt sedan sist, men som vanligt slänger jag in denna lilla hälsning i all hast, bara!

Denna gång som jag varit ifrån bloggen har jag inte läst i smyg vad ni alla haft för er, så jag är ordentligt o-uppdaterad på era blogg-förehavanden, men jag önskar er alla en fortsatt skön sommar och hoppas ni har det riktigt gott!

Hej så länge!

Mygind Design Scandinavia AB

Mygind Design Scandinavia AB


Visst vill man väl ha en sån här?

Ljud från 1800-talets speldosor

Godförmiddag alla,



Kvällen igår avslutades med vågrätt läge i soffan tills jag vaknade med senaste numret av Antik & Auktion över ansiktet, sådär fastklibbat över näsan och allt, ni kanske vet hur jag menar.



Herrejösses så trött jag var. Och herrejösses så skönt det var att bara stänga av telefonerna och bestämma sig för att "ikväll är jag hemma och vilar, jag har alla möjligheter till det nu". What a feeling! Och att stänga av telefonerna, det händer sällan att jag verkligen måste göra det, men igår ringde det oupphörligen, vilket verkligen störde mig till slut.



Sitta och chit-chata om vilken mat vi skall ha på nästa middag vi ses, vilken förätt, vilket vin, nä, det orkade jag inte just igår kväll. Särskilt inte som vi har ventilerat det ungefär tio ggr / dag de senaste veckorna. Ibland surar jag ur, skall gudarna veta! :-)



På tal om ringsignaler, och avsaknad av verkligen fina dylika, vill jag här tipsa er om att ni kan ladda ned musik från 1800-talets speldosor och få en verkligt stämningsfull och unik ringsignal till din mobil!

Är det inte fantastiskt?



Jag minns ett "Otroligt Antikt" från TV för några år sedan, då man höll upp en speldosa, och programledaren sade: Scchh....lyssna..på 1700-tals-ljudet.."



Det var innan alla "pling-krasch-bang-plong-klonk-ljud" som vi överöses med vart vi än går och handlar, t.ex. Varenda kassa-apparat verkar låta som om de vill överrösta Titanics undergång varje gång de används, och de lyckas också, banne mig.



Gå in på McDonalds, t.ex. Stackars de som arbetar där. Fyyyy fabian.

Nu finns det ju fler skäl att inte gå dit, men ni förstår vad jag menar. Det kan väl knappast vara tanken, att man skall bli så avskräckt av dessa onödiga ljud att man därför vägrar gå dit.



Så, ni som längtar efter ngt alternativ till Flo Rida och "Low low low" (som ju förvisso är en rolig låt), kan klicka er in på



www.tekniskamuseet.se/ringsignaler



och välja mellan

• Tyrolersång-kompositör okänd


• Marsch ur Tannhäuser- Wagner 1845


• Pariserliv- Offenbach 1866


• Den blå sjön- Millöcker 1865


• Sommaren sista ros- Thomas Moore

Sådär, då har jag välan gnällt färdigt för denna gång då. ;-)

Nu önskar jag er alla en fortsatt skön söndag!

Kram.

Poetical justice?

Godmorgon!

Där fick jag så jag teg, igår. Det var som om inlägget om stringjeansen förföljde mig igår.

På eftermiddagen skulle jag förbi en person av den äldre generationen, och väl på väg dit stannade jag till för att plocka med mig en bukett vitsippor. Självklart! Vem skulle kunna motstå en sådan tanke?



Jag vek av den lilla gångstigen och böjde mig ned, satte mig på huk, och började plocka och plocka. Gick med höga knän längre och längre in mot det vita uppdukade bordet, och försåg mig oblygt.

Alltmedans andra flanörer promenerade förbi och hejade och önskade "Trevlig Helg" och sådär.

Jodå. Ni börjar säkert förstå vart jag vill komma.

Alltså, när jag reste mig för att gå vidare och upptäcker att det inte riktigt är som det skall vara med byxorna och allt det andra, då var det iiiiiinte roligt. När jag säger att jag kände mig svimfärdig är det absolut ingen överdrift, gott folk!

Nåväl.

Där fick jag för att jag häcklade de där stringjeansen, inte sant? Poetisk hämnd?


(Den äldre generatioenn blev mkt glada över blommorna, och det var ju huvudsaken)


Kvällen avslutades med grannarna på deras terass. Mkt skönt att kunna sitta ute redan innan valborg!

Kram och fortsatt trevlig helg på er alla!

Äntligen fredag- igen!

Oj, väldigt vad fort denna vecka gick.

Trots det tycker jag inte tiden kan gå fort nog, vi är några stycken som har planerat resor och middagar framåt sommaren, och vi vill att det skall bli sommar nuuuuu! :-)

För att inte tala om allt annat man skall hinna göra också. Kanske bra att man inte kan vrida tiden, ändå. Man får anpassa sig. Bla bla bla-



Jo och så var det det här med klädseln.

Det är väldigt så fina kläder modeskaparna kreerar till oss flickor.

Bild tagen i morse på och av mig själv, innan jag skulle hasta iväg till revisorns kontor för att senare gå till banken, handla mat, gå på konstutställning och ta en kaffe i solen vid en vattenfontän.

Trevlig helg alla!

Kultur-boost....

Helgen med besök var trevlig.

Det hitresta ekipaget bevistade två operor, en balett, en orgelkonsert. Ehrm. Lite mastigt på en helg?

Själv har jag fullt upp, det är nästan ett under att jag hinner sitta här och plita ned dessa rader.

Så, på återseende senare.

PS. Visst är det underbart med detta väder nu ääääänteligen!

Äntligen fredag!

Man kan ju inte bli annat än på bra humör när solen skiner och det börjar grönska ute.



Man ser från dag till dag hur de små knopparna växer till sig, går från blanka stenhårda till små luddiga, det ena bladet efter det andra viker ut sig....



Vi i Norden har det inte lätt, jag säger bara det!



I helgen vankas födelsedagskalas, besök från utlandet, Kungliga Operan (Gustav den tredje) lite middagar och sånt.



Jag skulle behöva hinna till frissan, men jag får väl köra med papiljotterna som vanligt, i ett försök att dölja mitt risiga hår. Suck! Only a real woman can understand me. Jaja, bara koncentrera sig på att inte låtsas om det, så tänker väl ingen på det, förhoppningsvis.



Jag ser fram emot Gustav den tredje på Kungliga Operan.

Se så vacker den är, den nästan 230-åriga byggnaden.

Till sist, allihop - glöm inte bort att ha lite kul också!

Kram.

Ljus över mörker

Godförmiddag alla!

jag försökte hitta en bild på den lykta jag ställde i mitt fönster igår, med ett ljus i.

Kunde tyvärr inte hitta ngn, men den var ljust rosa och ser lite gammaldags ut.

Jag såg många som ställde ljus i sitt fönster igår, och det kändes som det hemska tunga som vilat över mig försvann och lättade till slut. Det är skönt när människor visar medmänsklighet, att de vet och att de bryr sig.

Däremot hittade jag en massa fina saker på http://www.designdirekt.se/.

Vem vill inte känna sig som den härliga och glittriga och strålande charmiga Leila i köket?

Här hittade jag iaf ett perfekt krukset i hennes typiska färger, som man kan ställa i köksfönstret, eller på bänken.

Från Royal Classic, 169 kronor! Maj gadd!

Gissa vem jag tänker på när jag ser detta då?

Skulle väl passa perfekt i det omtalade sovrummet med fondtapet i brunt och turkost? Kanske inte så praktiskt med Gul och Grå....jaja. Urtjusigt är det iaf, tycker jag!

Vem skulle få denna då?

En mkt snygg kruka! Passar ju precis överallt egentligen, tycker jag. Kanske finns den att köpa over there, men du prioriterar nog hellre väskor och sånt på er stundande resa ;-)

Och se här, att ta med sig ut på landet, alldeles egna små söta handdukar.

Ett vackert nostalgist set i egyptisk bomull och spets.

Det finns en del vackra hatt-askar, vackra krukor och för att inte tala om trädgårdsförkläden och lite sånt.

Sen hittade jag såklart små ägg till en ung flicka som skriver så vackert. Jag ville ju ge ett ägg, så här hittade jag några.

Hahahaha...ja, jag tror det fanns något för de flesta där.

Fortsatt skön dag önskas.

Lilla Engla

Som så många andra har även jag följt försvinnandet av lilla Engla.

Mina tankar går till Englas mamma och anhöriga.

Lilla Engla.

Jag hoppas mamma Carina känner tröst i att vi är så många som känner med dig, önskar att detta fruktansvärda aldrig hänt.

Jag tänker på er dag som natt och vill också lägga en hälsning till allmänheten i Stjärnsund som oupphörligen hjälpt till sedan försvinnandet. Ni har varit så starka!

På något sätt får en flicka i Stockholm tröst av att se på TV:n att man tar hand om varandra så gott det går.

Kram från en som gråtit.

Det är inte lätt att få tag i bra tjänstefolk nuförtiden

Mina dagar är så fyllda med allt möjligt, och så fort jag får en stund över till bloggeriet, blir jag avbruten. Men nu så- ett inlägg:



I förrgår var jag ute en sväng på ärenden. Min mobil ringde. Det var en som var hemma och städade hos mig (jag v-ä-g-r-a-r använda mig av uttryck som "min städerska" etc. Jag kan bara inte.), mot vit betalning, givetvis.



-"Blygisen", svarade jag.



-"Hej. Det är ngn som ringt och sökt dig. Från Svenska Dagbladet. Varför ringer de? Verkar viktigt."



//

Jaaaa hörreni.

Nog för att jag säkert är en viktig person som har mkt att berätta, men inte ringer de från Svenska Dagbladet av ngn annan anledning än att vilja sälja en prenumeration till mig! Gud vad jag skrattade.

Alltså, jag vet inte, men jag tyckte det var roligt att bli uppringd på mobilen i detta ärende.





I helgen ses vi på "En riktig trädgårdsmässa", "Nordiska Trädgårdar" på Stockholmsmässan.



Kram på er och fortsatt trevlig dag önskas!

Tack så mycket, min ädle prins...

....sa jag inte,
men känslan är utan tvekan densamma som en prinsessa fången i en grotta hos en elak drake har, där jag sitter i min myrinvasionsdrabbade lya, när hon i sista stund blir räddad av en ädel prins!

Anticimex- min räddare i nöden!

På fredag. Tills dess får jag helt enkelt härda ut.

Hemma-hos-reportage

Jo jag lurade rätt många igår, det var allt ifrån att när ngn ringde till mig och jag sade:

-Men? Var är du? Har du inte hört?
-Nej? Vad?
-Jamen, xxx har ju brutit benet, är DS, måste in nu, kan du fixa det o det....

...till att jag ringde en person och frågade (Detta skämtet var egentligen tillägnat en person jag känner, att jag skulle ringa och be denne ställa upp på ett hemma-hos-reportage, men jag var helt enkelt lite orolig att personen skulle bli alltför stressad över den frågan, så jag gjorde såhär istället) :

-Hej! Har du lust att komma till mig nästa helg? Du vet, den och den tidningen vill göra ett hemma-hos-reportage...Så då tänkte jag, att du sitter i den där soffan, jag drar fram den där fåtöljen, så kan vi sitta där och dricka kaffe och lite sådär....

-Jaha...

-Så, om du sitter med ryggen åt ett visst håll, får man en perfekt vinkel så man får med den och den möbeln i bakgrunden.

- Ja...hehe ..haha..

-Ja, och du kan väl sminka dig lite sådär fint och kan du vara snäll och tänka lite på din klädsel, det måste se snyggt ut förstår du! Det skall vara lite "colonial laid back safari-feeling". Jag får ordna några snygga blomverk, det ordnar sig.

-Ja....men vadan detta nu då?

-Ja, inte vet jag, det var väl bråttom för dem. Kan du öva lite på att sitta snyggt med benen över varandra? Du kan ju ta en banan också, det är ju gott!

- Haha...ja....alltså, jag förstår att det här är roligt för dig, men jag vet inte.....

-Joooojooo, jag tänder ljus här och vi sitter där och där, det kommer se sååå fint ut. De skall bara göra ett hemma-hos-reportage, lite intervjuer och sådär. Du kan väl lite i förbifarten berätta ngt snällt om mig, du kan gärna göra det hela tiden, förresten! (snacka om att jag hade sååå svårt att hålla mig för skratt...oooo)
Förresten, har du lust att ringa xx och fråga om denne också har lust att komma över då? Det kommer se urtjusigt ut, vi dricker kaffe och sådär.
Bra, då hörs vi imorgon då! Kram !

// Ja, jag kan inte återge hela konversationen, men jag hade mycket svårt att hålla mig för skratt, det är såååå INTE jag att säga som jag gjorde, göra ett sånt upplägg.
Jag föreslog att personen skulle äta en banan!! Hahahaha

INTE för att jag haft ett hemma-hos-reportage någonsin, men jag vet ju att många har olika uppfattning om såna. En del vill väldigt gärna vara med på sådant, medans det är ungefär den största fasan som finns för andra.

Så, med risk för att bli omtalad som "hon med hybris", får vi se om skämtet gick hem återstår att se. Vi får se om tfn ringer idag och hur många som är på, så att säga!

Vet inte om det här var roligt att läsa, men jag skrattade så jag höll på att svimma. Jag ringde senare en annan person och berättade om detta, och vi höll på att kikna av skratt!

Ha en skön dag alla!

Påskpresent

Jodå,

Jag fick en påskpresent i år, vilket kändes lite oväntat.

För några år sedan hade jag en liten beundrare som budade över en parfym från ett annat land, jag har fått blommor och sånt, men det var ett tag sedan jag fick en present från det motsatta könet. Så, inte hade jag väntat mig någon påskpresent alls.

Jag fick iaf denna underbara parfym av en kär väninna.

Gucci by GUCCI.

Egentligen tycker jag det är en vinterdoft som passar med svarta chashmere-tröjor, men men ....

Något ajg tänkte handla till mig själv, men inte gjorde, är detta lip balm

Guerlain lip balm.

Har ni testat det? Ångrar att jag inte köpte det, men å andra sidan kan man ju göra sig ett ärende till NK snart då. Hehe...

Fortsatt trevlig dag önskas!

Myrinvasion

För exakt ett år sedan kom jag hem efter en resa, och upptäckte att halva hemmet var invaderat av myror.

Jag ringde Anticimex som förklarade att de kunde tidigast komma efter en vecka. Very nice.
Så, jag hade att välja på att lyfta ut väskorna och ta in på hotell en vecka till, eller kinsesa hos ngn kompis, och jag valde det senare.

Vad tror ni har hänt nu? Jo, precis. Myrinvasion!

Hittills har jag sopat ihop dem, slängt ut dem, trampat sönder (ja, jag blir ju galen på detta), och frågan är hur länge jag måste vänta denna gång på att Anticimex kan komma.

De klassade det ju inte direkt på samma vis som jag gjorde, om det nu har ngt att göra med deras väntetid.
Några myror (tror ett trettiotal hittills) på ett golv, några myror (två) på diskbänken.

Det är ju ett under att de håller sig till hallen och vardagsrummet (och diskbänken då), och inte inte inte har setts någonannanstans.

Jag tänker som så att klart jag måste ringa, annars blir det värre inom en snar framtid.

Ja vi får se.

Jag hade önskat att detta var ett aprilskämt, men så är det tyvärr inte!

Hoppas verkligen ni blivit lurade ordentligt idag, eller snart kommer att bli!


Skall nog fnula på en riktig blåsning ett tag, sen får vi se vem som drabbas. Hehe.

Glad 1:a april!

Söndag 30 mars 2008

Jag kom hem relativt sent igår kväll, efter en några-dagar-lång resa.




Såg förstrött på "Körslaget" ( tycker om upplägget, gillar ju "snälla program", rycktes med och blev entusiasmerad i början, men sen vet jag inte vad som hände. Vem vann? Var det ngn som vann?)

Surfade runt och babblade i tfn.

Somnade ganska sent.

Vaknade någorlunda utvilad idag och solen skiner. Känns skönt.

Inatt drog vi alltså fram klockan en timma, för vi ser fram emot sommaren.


Jaha, då skall vi se vad denna dagen har i sitt sköte då.

Vore perfekt med en långpromenad, förvisso.

Kram på er så länge.

En hälsning i all hast

Ja nu blev det ännu ett glapp mellan inläggen mina, men det blir så ibland.

Det har varit en intensiv helg och vecka, så när jag väl kommit hem har jag fullständigt stupat i säng!
Nu är det iaf skärtorsdag, och det känns skönt. Några middagar och besök är inplanerade över påsken, kanske det även blir en mindre resa.

Som sagt, en kort hälsning i all hast, men vi hörs snart igen!

Kram.

Björn-febern har drabbat Blygisen!!!

Två killar som fått mig att le från öra till öra:

Björn Gustafsson när han gjorde Dödslyftet igår på Melodifestivalen hittade jag ingen bild på, och de flesta vet väl hur han ser ut!

När han gjorde "Dödslyftet" till tonerna av E-Types "This-this is the way-this is the way I wanna live" upplevde jag samma gåshudskänsla som när Pigge stod på vingen.

Mr. Pigge Werkelin, när han står på vingen. Här tycker jag personligen att Ted Gärdestads låt "Satellit" passar bäst. Bäst :-)

(Grattis till Charlotte Perelli som vann igår! Jag hejade på dig.)

//Hoppas allt är bra med alla er som tittar in här.

Det är okej med mig, jag är bara lite känslig just nu.

Jag tror jag har PMS. Fick nyss ett sms från min väninna som ej bor i Sverige. Hon har beställt en prenumeration på Antik & Auktion till mig. Och jag börjar nästan gråta. haha... :-)

Fortsatt trevlig söndag önskas er alla!

Lördag förmiddag i mitten av mars 2008

Godförmiddag alla kära läsare.


Tänkte bara berätta att jag ännu ej fått upp luckan på min gamla fina chiffonjé.

Visst är det otroligt?
De som kommer på besök brukar numer frankt gå raka vägen fram till den och börja vrida på nyckeln, lägga pannan i djupa veck och liksom helt naturligt stå där och vänta på en kopp kaffe.

Haha...

Man ser fler och fler tydliga tecken på att nu är våren på väg. Videung och andra knoppar överallt.

Ja vi får väl se vad denna våren har i sitt sköte då.....

Kram.

Ett livstecken

Hej igen alla kära läsare och alla andra livsnjutare i största allmänhet. :-)


Det har varit skönt med ett uppehåll härifrån, men om ni vill veta en tiny tiny hemlis, så har jag smygläst lite på era bloggar då och då! :-)
Man vill ju hålla sig á jour....


Allt är (tack o lov) som vanligt här. (några dödsfall, några husförsäljningar, men inget värre än att man står upp iaf..)

Min kära väninna (hon som helt sonika flög över en helg för ett tag sedan, hon som ej bor i Sverige) ringer stup i kvarten- tidig morgon som sen kväll.
Jag får sms med frågor såsom: "Skulle du vilja testa detta vinet, jag funderar på att ta hem några lådor" eller: "Nu hjärtat, har jag städat och hittat alla våra recept från när vi var i de senare tonåren, mkt kul", eller: "Vilken soffa tycker du passar till det och det", eller: " Nu äntligen är jag hemma igen, var tvungen att stå tolv timmar på flygfältet. Dessa förseningar!", eller: "Skall vi banta ihop? Jag mailar över några recept på smarriga sallader" etc etc etc etc.

Hahaha...tänk att det finns de som heeeeeelt förlitar sig på min goda smak. Det är ju en enorm komplimang...:-)
Å andra sidan är det nog mer som så att vi har en väldigt lik smak vad gäller kläder och eventuellt en del inredning. Absolut inte vad gäller konst iaf, men ganska mkt vad gäller antikviteter.

När jag tänker efter har jag ju faktiskt varit rådgivare till en del smycken hon bär (njae, inte nu när hon är gift då, de ringarna har hon låtit göra själv).

Så, mina dagar rullar på och för er som undrar över hur jag mår så kan jag säga att jag fortfarande förmår njuta av naturen och att jag skrattar ibland.


Jag ringde den kära Revisorn till hennes kontor häromdagen (det sitter fler där ..hehe) och småbabblade, och precis när vi avrundade samtalet frågade jag lite i förbifarten om hon kunde hjälpa mig lite snabbt med en översättning till engelska.

KÖP, SE, STOL, TIO


Jodå.......eftersom det var lite störningar på linjen så fick jag henne att översätta det högt och ljudligt.


Ha en skön dag alla!

Fredag 15 februari 2008

Godförmiddag,

Jag tar en liten paus härifrån pga bristande intresse att blogga från min sida.

Ni som läst här vet ju att jag ändå aldrig skriver om ngt personligt, så om jag skulle fortsätta blir det bara en massa blaj om vädret etc.

Jag har fullt upp med diverse projekt både på det personliga planet och det arbetsmässiga.

Ja, då vet ni!

På återseende.

Tills dess- se till att ha kul och ta hand om er :-)

//Blyger

Söndag f.m.

Snart är denna helg över och slut, och jag kan blicka tillbaka på ännu en lyckad och trevlig helg.

Fredagen mynnade visserligen ut i ett härligt Norén-drama, men det är inget man kan skriva om här på bloggen. Jag vet att det finns fler människor som har såna underbara Norén-dramer i sina liv, så vi förstår varandra bättre än andra. Hehehe..

Lördag kväll fick jag oväntat besök av en lite partysugen donna, men det slutade med att vi satt och drack te och avstyrde utegångsplanerna. Skönt.

Idag söndag har jag precis ätit gröt (ja jisses, jag måste börja ta hand om mig faktiskt), och jag sitter som bäst och väntar på att en person skall höra av sig så vi kan gå ut på den där långpromenaden som vi bestämt oss för att gå idag.

Ja, sedan blir det söndagsmiddag med nära och kära.


Ja, ni ser. Det finns inget spännande att rapportera om här.


Kram och fortsatt skön söndag önskas er alla!

Torsdag e.m.i början av februari 2008-nästan vår i luften....

Å kära vänner.


Jag har inget att blogga om, det är visserligen turbulent och stiltje om vartannat, men inget som lämpar sig för bloggosfären, enligt vad jag tycker.



Om ni ändå undrar över hur det är med mig personligen, så kan jag lugna er med att jag står stadigt med båda fötterna på jorden, är glad och koooooo-lugn, och har just nu huvudet fullt med papiljotter. :-)

Det är ett väldans sjå det här med håret. Jag har tyvärr inte samvete att gå till frissan och tvätta och föna håret jämt jämt, så jag får helt enkelt sköta sånt själv. Jag klagar absolut inte, men det är ett himla tidskrävande göra, bara så.
Självkalrt fixar man samtidigt med annat, man är väl tjej ;-)

Stor puss på kinden till alla som vill, kram också!


På återseende.

Tisdag förmiddag i början av februari 2008

Godmorgon!


Hoppas ni får en skön dag!


På återhörande.

Clairvoyance

Ja nä man är väl klärvoajant. Clairvoyance ni vet.

Det var ju inte underligt att jag fick en sån obändig lust att checka mina naglar det första jag gjorde när det stod klart att väninnan skulle kasta sig på flyget för att besöka mig.

Vad tror ni jag fick för present redan på fredag e.m., när hon kom hem till mig?

Juuuust precis- en nagelfil! ( i glas)

Måndag morgon

Väninnan dök upp i en taxi tidigare än beräknat, så vi stod och kockade tillsammans i köket, tills hon slutligen ramlade ihop av utmattning i en soffa.
Jag bredde en filt över henne och gav henne en bunt med "Allt i hemmet" och annat smått och gott, tände massa ljus och fortsatte duka dona.

Där låg hon sedan till sent på natten, tills hon tog taxi tillbaka till hotellet. Vi drack Ramlösa till hela middagen, ty jag är inte direkt förtjust i att dricka alkohol två dgr i rad, inte hon heller.

Söndag morgon kom hon hem till mig med packning o allt( var ju tvungen att checka ut innan tolv..) och vi hade ju ..eh..en del löjrom kvar, så vi fick i oss några toasts igen, såg på reprisen av Let´s Dance etc.

Sen tog vi en riktigt härlig långpromenad i underbart snölandskap, talade om huset hon köpt där hon bor, talade om allt allt allt. På sätt och vis kändes det som att dra tiden tillbaka några år, även om det också står klart att mkt mkt vatten runnit under broarna för oss båda under de senaste åren. Jaja..

Ja, sen tog hon en taxi till Arlanda och ringde mig därifrån. Vi ses snart igen, innan sommaren förhoppningsvis.


Nu är det måndag igen och ny vecka.

Hoppas ni haft en skön helg, med lagom dos av bus men riktigt mycket mys!



Kram på er alla!

Lördag afton

Min kära väninna reser hit inkognito, vilket innebär att jag egentligen inte ens tänkt skriva ngt om det här hahaha! Å andra sidan...This is just a blog. (fick en fråga idag om det var så smart att sitta där vi satt igår, eftersom hon är här inkognito. Suck. )


Iaf. Hon har tagit in på hotell, vilket jag tog lite illa vid mig av, för jag vill ju såklart att hon skall bo här, men jaja.

Igår kväll var vi ute på ett mkt trevligt ställe och åt och pratade och pratade och pratade.
Just då kände jag att "jag måste verkligen lägga ned min blogg. det kan ju bli en skandal om det blir känt att ..ehum...jag skriver här." Hehehe....Å andra sidan, jag skriver ju särdeles harmlöst här, det vet varenda kotte som läser här.

Så, där satt vi och språkade om våra familjer, släktingar, ankdammar runt om i världen, resor, galna taxifärder, minnen och åter minnen, och självklart ngn slags recap över våra senaste år.

Vi började självklart med en Cosmopolitan, sen delade vi en flaska vin under middagen, sen drack vi två var Cosmopolitan till innan vi skildes åt för kvällen. Hon åkte till sitt hotell, och jag åkte taxi hem.

Vi bestämde att jag skulle ta taxi till hennes hotell i morse för att vi skulle äta gemensam frukost, så gissa om jag var rädd att försova mig.
Jag vaknade vid sex och spankulerade runt lite, checkade väckarklockan etc, sen somande jag om. Vaknade alldeles försent mot vad jag tänkt mig, men kastade mig i en taxi och for till hennes hotell. Där åt vi en härlig frukost och hade det sååå mysigt så tillsammans med amerikaner och allt vad det var.

Sen ick vi upp till hennes rum för att i lugn och ro sminka oss och göra oss i ordning. Där hade den lilla luringen en hel hög med presenter till mig som jag fick. Bl. a. choklad och läppstift o gud vet allt. Såå kul!

Sen tog vi taxi till ett ställe (kanske NK?) och strosade runt runt runt och shoppade och drack kaffe och sprang på min (vår bådas) lilla älskling Den Galna Konstnärinnan.

Ja, det har varit en heldag och nu sitter jag som bäst och väntar hem henne för ikväll är det min tur att bjuda igen. Jag har laddat med 1/2 kg löjrom bl. a.

Men ärligt talat, vi hade lika gärna kunnat äta ärtsoppa, för vi är verkligen enkla personer.

Men OBS! Jag var på vippen att köpa en päls-jacka idag! Hjälp! Hur tänkte jag? Ajjja bajja på mig!

Ok, nu önskar jag er en fortsatt skön lördagkväll!

Torsdag kväll

Nej, det där med hunden var ingen hit, usch så pinsamt.
Jag överdrev nog på några meter, men det var som jag upplevde det i alla fall, att vi stod med där i kön. Hahaha.... Ja, sen hade jag tänkt gå förbi och plocka upp det senare idag, men det har jag inte gjort. O vart skall detta sluta, mitt förfall?

Ja hm. Sen ringde ju min mobil på eftermiddagen, det var min väninna som inte bor i Sverige, hon som ringde förra helgen.

Kort sagt får jag oväntat besök i helgen, men det blir väldigt trevligt.



Jahapp.


Så, vi hörs efter helgen alla kära bloggläsare!


Alltså, vad är det med oss flickor? Det första jag gjorde när hon berättade att hon kommer i morgon, var att checka mina naglar. Hahahahahahaha...

Hej igen!

Torsdag förmiddag

Man skulle kunna tro det var måndagmorgon, för lyssna på den här:


Jag var ute med en hund tidigt på morgonen, och hade för en gångs skull glömt påsar.

Vi skulle passera en busshållplats. Ja, vad händer?

Jaa, vad är ungefär det värsta som kan hända, förutom att hunden skulle krypa upp i ngn persons famn och spy innanför rocken på den?

Jo, precis där vid den lååånga kön med morgonpendlaren, vill hunden göra "B". Först en gång. Då låtsades jag leta påsar lite sådär, samtidigt som jag såg väldigt upptagen ut med att titta på ngt åt ett annat håll. Phweeee, ingen skällde ut mig, för att jag inte tog upp det.
Sen lyckas vi gå två meter till, närmare kön med morgonpendlare, och då är det dags för att göra "B" en gång till. Jag stod nästan i kön, alltså. Med hunden som så glatt skulle göra "B" just där.

Lite lätt genant, skulle jag vilja påstå.

Nu har vi iaf torsdag och det är snart fredag igen, och därmed helg.

Önskar er alla en fortsatt skön dag.

Granat-äpplen

Vad är grejen med granatäpplen?

Jag köpte två stycken igår, eftersom de skall vara såååå nyttiga och goda.

Ja inte vet jag, men jag tyckte de var lite beska, jag. Ooo så jag ryser.

Kanske gjorde jag fel som smakade på "äppelköttet"?


Det påminner mig om en rysligt rolig historia som torde vara preskriberad nu. (som ni ser på rätten är det väldigt längesedan)

En av mina pojk-kompisar var på en middag där det till förrätt serverades "avokado-halva med räkor". Det var en sån där middag med lååång sittning och servitörer och allt, ni vet.

Han berättade för mig:

"Jo middagen var trevlig. Vi fick avokado till förrätt. Meeeeen...jag tror jag gjort bort mig. "

- "Vad då då?" undrade jag...hehe...

-"Nja...jo....eh...när servitörerna kom för att duka av, så var min tallrik ...eh...helt tom. Alla andra hade lämnat kvar lite."

-"Vad sade du, sade du?"

- "Ja jo, jag tyckte väl att det var lite ...hårt, svårtuggat", sade han.

- "Men vad är det du säger? Åt du upp allt? Inklusive skalet?"

-"Ja. Fatta pinsamt. Min tallrik var alldeles ren och vit. Alla andra hade lämnat kvar skalet. Alltså, jag tyckte väl att det var välidgt hårt och svårtuggat..."


//Å herregud vad jag skrattade.
Alltså, det här är en lite bonnapöjk som var på en middag, säkerligen bland de första gångerna i sitt liv, och han berättade sedan för mig att han aldrig ens ätit avokado. Han ville väl enligt uppfostran äta upp på sin tallrik, inte vet jag, men tänk så svårt det måste varit för honom.

Tisdag förmiddag

Godförmiddag alla kära besökande bloggare och andra!


Jag kom på en sak när jag letade efter ett gammalt inlägg och skumläste några av dem.

Jösses amalia vad jag låter ...trist? Vet inte om det är så man uppfattats, men jag skriver ju så lite som möjligt om vad jag gör eller med vilka.

Det är klart jag skrattar om dagarna iaf, men ibland gör jag inget särskilt heller.

I fredags kväll iaf, precis när jag var färdig för att gå och lägga mig, ringde min telefon.

Ooo vad glad jag blev. Det var en av mina närmaste väninnor som var på middag hemma hos sin mor och resolut bad sin mor att rota fram sina gamla böcker med tfn-nummer i, bl. a. mitt då.
Det är ju för väl att hon har en sån ordentlig mor som sparar de gamla böckerna. :-)

Min väninna bor tyvärr ej i Sverige så vi ses väldigt sällan nuförtiden. Geografiska avstånd har ju ingen betydelse alls i vissa fall, inte heller tidsmässiga avstånd, om man nu säger så.
Det kan ha gått åratal, men när man väl ses eller talas vid, är det precis som om det vore igår.

Hon var förvisso i Stockholm för ngn månad sedan och hade hängt en bukett blommor på min dörr, med en liten hälsning, men vi har inte hunnit talats vid ändå.

Sedan spenderade vi hela helgen med luren tryckta mot våra kinder, msn, sms och mail. Haha..


Vi talade om:

-skolor
-bantning
-fäktning
-skidsemestrar
-Argentina
-ostar
-England
-sköldkörteln
-bristen på snö i Stockholm
-Bistro Jarl
-mat
-New York
-ännu mer mat
-blommor
-andra personer (hehe)
- och en massa annat.


Ja nu är det väl meningen att vi skall ses så snart som möjligt, så vi sitter redan och planerar maten.
En gång i tiden kunde hon ringa mig ifrån ett annat land bara för att säga:

-"Hej Blygisen, jag står i ost-disken, och den och den osten är slut, vilken skall jag då ta?"


Hon har även ringt mig för att hålla utkik efter ett par särskilda stolar på Bukowskis.

Herregud. Då blevo jag nästan lite matt.

Blir det för mkt för mig att mäkta med, får jag nog be PD Annie om hjälp hehe! ;-)


Nä vet ni vad, nu önskar jag er alla en fortsatt skön tisdag!

So long.

No drama this weekend, thank the Lord

Idag har jag slappat i soffan hela dagen.

Jag har avverkat en massa filmer.

-Scarface (5+ av fem möjliga)
-Collateral (4+ av fem möjliga)
-Lost in translation (4+av fem möjliga)
-Brokeback Mountain (5+av fem möjliga)

Jag vet jag låter trött och tråkig, men det är väl sån jag känner mig nu.

Kram på er alla och ha en fortsatt skön söndagskväll.

Åka buss - ett sant äventyr

Förresten, när jag nu ändå är i berättar-tagen.
Hör på den här: jag (Moi!!!) blev utskälld på bussen, av buss-chauffören igår.

Jag blev så paff och skamsen att jag knappt har hämtat mig ännu.

Inte visste jag att det var a-b-s-o-l-u-t förbjudet att tala i sin mobiltelefon samtidigt som man nyttjar SLs tjänster genom att åka den där f-bannade j-a kollektivtrafiken.
Ursäkta mitt vokabulär, men att åka buss nuförtiden är ganska krångligt, tycker jag.
Man måste planera sin resa i goooood tid, köpa häfte eller remsa eller vad det nu är som gäller. Att kliva på bussen och fråga vänligt vad resan kan kosta, såna friheter tar man sig bara inte! Basta!

Nåväl. Bäst som jag sitter där och skumpar och faktsikt knappt kan hålla mig kvar på sätet, så som busschauffören kör, så ringer min mobil. Aha, viktigt samtal.

-Blygisen, svarar jag. Sen fortsätter vi småbabbla tills jag hör att busschauffören vrååålar rakt ut att "kan du sluuuuta prata medans jag kör? NU!!!"

JAg blev verkligen förskräckt när jag insåg att hon talade till mig. För det första vill jag inte besvära chauffören under färd, det säger ju ens sunda förnuft att man inte gör. Och för det andra så skämdes jag när ajg insåg att jag gjort det.

Jag avslutade tvärt mitt mobilsamtal, och bad ordentligt om ursäkt till chauffören.
Sedan började jag se mig omkring efter om det fanns någon skylt med en överkryssad mobil eller så.
Nej. Inte ett endaste tecken någonstans.

Usch. Trist att åka buss, banne mig. Sen tycker jag det verkar oerhört omodernt om man inte skall kunna utföra samtal under färd. Vart är vi på väg eg.?
Självklart måste de ha bekväma och skyddade sfärer, busschaufförerna, medans de sitter där och styr. Självklart började jag genast spåna på bra lösningar, för så här kan vi ju inte ha det!

Well.

Det var bara det. Akta er för arga busschaufförer!

Torsdag morgon

Jag satt och åt frukost (well...drack kaffe och bläddrade i tidningar) och hade "The Voice" på på radion för mycket ovanlighets skull. Då hör jag Josefine Crafoord prata om "död" "sömnmedel" "Australien" "Oscarsnominerad" ......



Död död död. Jag reste mig med blixtens hastighet och slängde mig ut på nätet för att tyvärr få se det jag absolut inte ville se.



Så oändligt sorgligt och onödigt.



Efter åratal av -med jämna mellanrum efter kraftiga överdoser med sömnmedel-vakande vid ngns sida medans hon hålls vid liv med hjälp av livsuppehållande maskiner etc, har jag haft några tillfällen att fundera mycket på livet och döden.

Ja, vad skall man göra då? Klart man ställs inför de tankarna, inget konstigt direkt. Jag är inte rädd för döden, men:



Jag har kommit fram till att vi har så mycket kul som vi kan göra här medans vi verkligen har varandra. Trivs man inte med sin tillvaro, jamen byt vänner, gör det du vill göra.



Det är så orättvist, kan jag tycka, att det som är så enkelt och logiskt för en del, tycks te sig alldeles för övermäktigt för andra. Men sådana är vi, och visst vet jag alldeles för väl att livet inte alltid är så enkelt som man skulle vilja.

Näe, passa på att känna hud mot hud med den du tycker om, lägg din kind mot den andres och känn värmen, se in i ögonen på den du älskar och tala om det för denne.



Jag går inte runt dagarna i ända och predikar om sånt, det skulle helt enkelt inte ges utrymme för så mkt annat i mitt liv i så fall.



Inget bus och kul, inget förkovring i allt som är så spännande.



Men visst är det väl ändå viktigt att komma ihåg att vi har så mkt kul vi kan göra?



Vila i frid, du vackre Heath Ledger.

Ja, ha en skön dag nu, så hörs vi mer sen!