I tre veckors tid har jag gått och väntat på ett besked om en grej, och det har blivit uppskjutet hela tiden, så igår var jag på ett uselt humör tack vare den grejen.
Jag vankade av och an här hemma och blev till slut alldeles deprimerad. Gud, jag har nog inte varit så arg på flera år. Satte mig i soffan och kände mig så fruktansvärt ensam, nästan som om jag var den mes ensamma i hela världen, färdig för att dö, så kändes det alltså.
Men i samma sekund så kom jag att tänka på vilka jag faktiskt älskar och bryr mig om så mkt, och sen tänkte jag att "Jag har ju också den där fina chiffonjen. Om jag bara kunde få upp luckan på den, så skulle jag kunna lägga min gästbok där, ställa dit ett par ljusstakar och göra sååå fint."
Sagt och gjort, jag gick till chiffonjen och kände verkligen på mig att nu kommer det hända ngt.
Började småskratta lite, för alla som sovit hos mig har sagt att det var väldigt vad det bankas och smäller här på nätterna, och vi är övertygade om att det är några snälla människor som spökar runt här. Så jag hörde mig själv säga till "spöket" Ja, jag vet, den kommer öppna sig nu. Tack!"
Och så behöver jag väl knappast säga att det helt plötsligt klickade till, så öppnade den sig?
Vi hörs snart igen, jag kikar in till er alla då och då, men jag har nog varit dålig på att lämna kommentarer. Förlåt! :-)
Kram på er alla så länge!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
11 comments:
åh du är så rar. om jag kunde jag skulle jag gjort detsamma. hoppas att du har haft en jättefin tredje advent. jag mår bra, det är bara så vansinnigt många tankar. tack för att du bryr dig. stor kram!
Men hjälp. Scary. Du har ju varit galen på den där chiffonjen hur länge som helst! Menar du på fullt allvar att den bara öppnade sig så där? Bankade du inte ens på den eller nåt?
"iooiioooiiiooo" (mystisk musik) Det gamla kända chiffonjespöket slår till igen.
Åsa mitt i världen- Jag har försökt sedan förra julen/senhösten sammanlagt säkert hur många timmar som helst att få upp luckan på chiffonjen. Och jag är inte ensam om det, utan den är rätt omtalad vid det här laget.
Ja, mkt roligt att den är öppen nu!
Nejnej, bankade inte, inget sånt, men jag kan erkänna att jag först höll på att bli galen, men så kom den där känslan att nu händer det ngt. :-)
Josefine- skönt höra att du mår bra, man kan ju aldrig veta hur ni har det i den där åldern med hjärtebekymmer etc. (som ju hör till)
Frk Fleggman- japp, här spökas det "på riktigt", höll jag nästan på att säga. Brukar vakna av ett herrans liv, och då tänker jag bara: "Jassåååå, det är bara spökena nu igen. Dåså. Inget värre än så."
Precis, ni minns den gamla 200-åriga chiffonjen. Men nu så, ligger gästboken där och det mesta verakr vara i sin ordning.
Vänta vänta, alltså, jag satt ju och för miljonte gånegn detta år försökte lirka med nyckeln, allt enligt den gamla "koden", elelr vad jag skall säga.
Detta antika dubbel-lås har nästan drivit mig till vansinne, som ni förstår!
Men ändå, det var en otrolig känsla, sen väldigt kul när den klickade till och öppnade sig. Underbart.
(den öppnade sig alltså inte bara jag tittade på den...om nu ngn trodde det?)
Det är klart vi ville tro att den öppnade sig helt av egen eller utomkroppslig kraft...
Haha.... Underliga saker hända, men inte sååå underliga iaf.
Men jag skulle kunna berätta om en liten, mkt kär och speciell tavla jag har i köket som låg under köksbordet en morgon när jag kom upp, men ....näe. Då tror väl folk att jag håller på att bli nipprig, så bäst att låta bli ;-)
Men jösses vad bra - nu är den alltså öppen!!! Heureka :D
Jag som trodde jag skulle behöva åkta ut på juljour med dyrken...
Haha....gissa om jag varit nära att ringa "dyrk-jouren"! Ibland har jag även tittat snett på den och haft mörka tankar om "gratis kaffe-ved" till förste bäste som kommer och hämtar.
Men nu så. Nåde den som stänger den....:-D
Skönt att ha dig tillbaka igen och grattis till framgången :D
Mamma Mia, Mis UD!
Faen vad glad jag blir över dina ord! Tack!
Skall försöka komma med några fler inlägg framöver, utan att tippa över på pekoralets sida hehe.
Post a Comment