Hinner inte skriva ngt särskilt nu, men jag har så otroligt roligt här, det är verkligen en skön kontrast till vardagen min. Jag kan inte prata normalt längre, utan jag låter som en riktig lapp, tror jag. Det började ju som ett skämt, men det var ju ingen som fattade, det lät ju helt normalt i deras öron, liksom. Och det ser ju konstigt ut om jag skrattar hej vilt åt mig själv varje gång jag sagt ngt. Herregud. Jaja, ta detta med en nypa salt, men ni förstår väl ungefär vad jag menar.
Idag talade jag iaf i tfn med en homie, och jag fick lite hemlängtan. Hon ville byta med mig till varje pris, så jag hoppas jag jag visat upp en god bild av denna del av Sverige till mina homeisar.
Här är uppstoppade björnar och lo-fällar inget ovanligt hemma hos människor, men det visste ni kanske redan.
På återseende.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment