Från en trött Blygis........

Ja, var skall jag börja?

Resan gick bra, men jag klev inte över tröskeln till mitt eget hem förrän kl. 22.00, trots att jag var i Sthlm redan vid 13-tiden tror jag...tänka tänka..ja, ngt sånt. Då hade jag övernattat i en kompis lgnht i Sundsvall, jag orkade helt enkelt inte köra hela vägen i ett streck. Ngn måtta får det vara på övermodigheten! Och när jag kom till Sthlm var det så många jag skulle hälsa på och så mkt jag skulle göra, så det tog sina timamr inan jag var hemma.

Iaf, som jag yppat en smula på bloggen, är det lite "rörigt" just nu på vissa fronter ang. en person som opererats för hjärntumör och pga att utgången är extremt oviss etc etc, är det mkt ...tja, vad säger man...gungigt? Svajigt? det är advokater hit o dit, papper hit o dit, det är ännu fler papper på ett annat ställe, det är nog en riktig rysare för en del just nu. Varför jag nämner detta kan man verkligen undra, men jag tror att de flesta personer som läser här kan sätta sig in i ungefär hur, som mitt exempel vill visa, jag har det nu. Det är bitterhet och allt möjligt som kryper fram ur alla vrår, och det är maktfullkomlighet, ändlös kärlek etc etc.

Det är bara att försöka ta det som en erfarenhet, som med allt annat.

Apropå allt detta vill ajg säga att jag är fullt medveten om att jag låter glättig och tjo-och-tjim här på bloggen, men jag har aldrig tagit mig ens två minuter at formulera ett inläg, men kanske det blir ändring. Jag får så mkt av andras bloggar, det har blivit en rutin att "kolal läget" hos dem, så självklart känner jag att jag har en slags skyldighet att åtminstone försöka svara hövligt på t.ex. utmaningar etc. Å andra sidan - jag vet inte.

Vi ses sanrt igen, och tills dess- må så gott. Och så mitt vanliga gamla tjat: Glöm inte bort att krama om era nära och kära!

Natti Gotti,

/B.