Kristina Lugn och jag......

Gud, det känns som om hela min värld är upp ned nu förtiden.

Och hur i hela friden kunde det bli så här, med mitt hår? Hur hamnade jag i den här situationen?

Ordentliga jag. Hehe .. ;-)

Men ändå. Jag sitter ffarande som förstenad och försöker förstå att hon den där i spegeln med en frisyr och hårkvalitet som Kristina Lugn...är...jag!

(alltså, utan att vara oförskämd mot Kristina Lugn, såklart. Men hon har ju en ganska speciell frisyr, iaf enligt vad jg tycker...jaja alla fattar att jag inte menar ngt illa)

Jag klämmer på håret, försöker förstå, men det är garanterat helt förstört.

Jag har alltså inte ens kommit iväg till närmsta frissa, jag har nog fastnat i ngn slags chocktillstånd.

Det finns dock en strimma hopp hos mig, och det är att jag kommer till ett proffs, som förhoppningsvis lägger huvudet på sned och skrattar lite och säger:

" Men kära du, det här var ju ingenting! Det är inte på långa vägar så illa som jag trodde när du beskrev det på tfn. Seså! sätt sig här nu så skall du få se på dunderbehandlingar! "


Åååååååååå vad jag hoppas. Ju mer jag tänker på det, desto rimligare verkar det att ett proffs skulle kunna säga så till mig.

:-)