Underbara dag- underbara människor

Å hej och hå, en sån underbar dag jag haft. :-)

Skall försöka plita ned någorlunda, utan att säga för mkt.

Jag skulle träffa två viktiga huvudpersoner inför ett viktigt jobb, vi hade stämt träff på den enes kontor.

Jag kommer i tid, vilket den ene av huvudpersonerna definitivt inte gjorde. Däremot kom personen tre timmar försent- efter att vi ringt en sisådär tjugo ggr.

(Nu vill jag gärna göra alla läsare uppmärksamma på att under dessa timmar hade vi väldigt trevligt, jag fick höra om den ena historien efter den andre, fick lära mig lite om yoga och hur kul man kan ha utan TV. )

När personen väl kommer låter det såhär:

"Ojdå. Jag tog visst en liten whisky igår."

"Hur liten då", frågade jag naturligtvis. (eftersom jag känner båda personerna, men framförallt denne utan och innan vågade jag mig på att vara så framfusig).

"Ja..en...en sån här, sade personen och måttade ca tio cm mellan pekfingret och tummen. En konkret en. "

Konkret. Jaså, är det så det heter, det hade jag ingen aning om. (Låter ju urkonstigt, tycker jag)

Nåväl, vid denna tidpunkt var det lunchdags, så vi hastade iväg till - o my god- ett lunchbufféställe.

Maten såg god ut, och när en av "kockarna" kom ut och skulle hälsa och småbabbla, pekade jag och frågade:

"Vad är det där?"

Lyssna nu, kära läsare. Vet ni vad kocken gör? Jo, han tittar lite närmare, rynkar pannan, sen ger han ifrån sig ett uppgivet:

"Jag vet inte."

Hahahahaha...vilken underbar sak av en kock att säga. Om sin egen maträtt.

Då började jag ana vilken härlig kvarterskrog vi hamnat på, dvs - här får man nog ta det lite försiktigt med maten. O well, mitt i maten ringde en världskänd person (ja, jag skriver ju som bekant inte ut namn eller särskilt mkt alls här) och påminner person nummer ett om ett möte.

Kila iväg du, ring mig sen, sa jag.

Hela situationen var ju halvabsurd ändå, så vårat viktiga möte ansåg jag att person nummer ett och jag kunde ta själv sedan, efter att jag fåt tala med person nummer två då- sjusovaren.

Helt plötsligt strular det i ngn ände, så vi är tvungna att åka till ett showroom och hämta några saker, och som tur var har hon GPS i bilen.

Nanananananana...som fick frispel. Vi irrade runt i stan på en radie av femtio meter (ja, ngt sånt) i över en timma, och när den helt plötsligt visade vägen ut mot Lidingö var det bara att vända och ringa som dårar för att få tag på rätt person.

Ja, hela dagen har varit lite virrvarrig, men jag är helt övertygad om att det kommer bli bra i slutänden.

Hoppas verkligen ni också haft en uuuunderbar dag!

PS. Visst var det en förtjusande sak av kocken att säga? Hahahahahahaha ..galet.