Jan Malmsjö - Nyårsklockan

Eller denna?

Nyårsklockan av Lord Alfred Tennyson

Vad tycks om denna?

Blygisen- Med Rätt Att Döda

Igår kväll fick jag ett tfn-samtal av den där karaktären som också är en del av livet- den lite mörka och hemska.


En väninna ringde till mig och berättade att hon var nästintill sönderslagen av en kille.

Detta hade hänt ett dygn tidigare och han satt i häkte etc, men hon grät och sade att hon inte hade vågat berätta detta för mig.


Av den anlededningen att hon dels skämdes, och dels var hon rädd att jag skulle förinta killen.

Typ, eliminera, som i Mission Impossible -filmerna etc.

Asså.

Ibland asså.

Så tror jag människor överskattar mina kunskaper/befogenheter.

Saker man egentligen inte skall avslöja om sig själv del 1

På en ekbuffé-möbel jag har ståendes i närheten där jag sitter, står det på ena sidna tre små bordslampor.


Detta, gott folk, skall vi nu reda ut varför. Är det ett tecken på:

• att jag skulle behöva en pojkvän som höll ordning på mig, alternativt fick mig att anstränga mig lite,
• att "ngn" är på semester (ngn städerska eller så)
• att jag tycker det är snyggt med tre små bordslampor ihoptryckta bredvid varandra just där
• att när glödlampan gick sönder i den första, skulle ha bytt lampa istället för att ställa ytterligare en annan bredvid, och att detta har tydligen upprepats igen.

Miss over kill, är det jag?

När jag duschat är det big yes yes att smörja in sig med the one and only body milk-

Biotherm , men eftersom jag är så vansinnigt förtjust i min "nya" doft, så smörjer jag ju in mig med den också, ovanpå.

Jag vet inte. Är det lite "over kill" på mig, eller?

Det är Prada Milano vi talar om, om ngn undrar vilken doft jag fallit så pladask för.

Rubrikernas mästare är inte jag, nej

(Det här är tyvärr inte jag, men det är såhär jag tänker mig mina morgnar framöver....)

Har letat efter en bild på en "kli-pinne", ni vet, för jag tänkte att en sådan kan jag gärna rekommendera alla. Jag har en och den är värd sin vikt i guld!

Kostar en tia på Indiska, t.ex.

Men så rätt vad det är när jag skall skriva dimper posten ned, och gissa vad jag tydligen har beställt?

Jag säger inte att jag kände mig som en som emottagit ngt superhemligt, eller att jag är ute på Mission Impossible, det säger jag absolut inte.

Däremot undrar jag om ngn har provat ...hehe...tabletter från "Naturique" som heter "Skin Beauty"? Ett ljusrosa litet paket kom här och så står det "Reduces the effects of aging" på det.

Kan jag äta dem där, tro? Eller är det bara humbug? (eller rent av farligt?)

Otroligt viktiga frågeställningar det här, så snälla om ngn vet, tell me!

Tack på förhand!

God Jul

Tänk om man skulle ta och börja dejta dårå........

Igår satt jag på en restaurant i Stockholm med några goda vänner.

En av mina närmaste vänenr från tonåren, sen en mkt kär vän, en av galleri-ägarna i vår vackra stad, och en gammal vän till honom (gammal menas i detta fall just gammal, närmligen en sisådär sextio-nånting) .

Min tfn ringer som vanligt stup i kvarten, och sms ramaler in, men så ringer en mkt kär person och frågar om jag befinner mig på just den rewstauranten som jag befann mig på.

Javisst, sade jag. Men ...hur i allsin dar kunde du veta det?

Jo, jag fick just ett sms från en kille som sitter där inne och sade attdetta måste vara Blygisen som sitter här.


Just i den sekunden kommer han fram till mitt bord och resten är historia..........


Hehehe....nu skall ni inte tro en massa konstigheter här, men visst var det lite roligt? Hur i hela friden kunde han veta att det där var jag? Det är ju knappast så att jag glider runt på stan i rosa hår eller ngt udda, så det var lite märkligt det där, tycker jag.

Men kul!


Kram på er alla, så hörs vi snart igen.

Plötsligt händer det................

I tre veckors tid har jag gått och väntat på ett besked om en grej, och det har blivit uppskjutet hela tiden, så igår var jag på ett uselt humör tack vare den grejen.

Jag vankade av och an här hemma och blev till slut alldeles deprimerad. Gud, jag har nog inte varit så arg på flera år. Satte mig i soffan och kände mig så fruktansvärt ensam, nästan som om jag var den mes ensamma i hela världen, färdig för att dö, så kändes det alltså.

Men i samma sekund så kom jag att tänka på vilka jag faktiskt älskar och bryr mig om så mkt, och sen tänkte jag att "Jag har ju också den där fina chiffonjen. Om jag bara kunde få upp luckan på den, så skulle jag kunna lägga min gästbok där, ställa dit ett par ljusstakar och göra sååå fint."

Sagt och gjort, jag gick till chiffonjen och kände verkligen på mig att nu kommer det hända ngt.
Började småskratta lite, för alla som sovit hos mig har sagt att det var väldigt vad det bankas och smäller här på nätterna, och vi är övertygade om att det är några snälla människor som spökar runt här. Så jag hörde mig själv säga till "spöket" Ja, jag vet, den kommer öppna sig nu. Tack!"

Och så behöver jag väl knappast säga att det helt plötsligt klickade till, så öppnade den sig?


Vi hörs snart igen, jag kikar in till er alla då och då, men jag har nog varit dålig på att lämna kommentarer. Förlåt! :-)

Kram på er alla så länge!

Jag lever nu

Hej igen.

Ja. Så har det då återigen gått en ganska lång tid sedan jag skrev här.

Iaf.

Jag lever i allra högsta grad.

Önskar er alla som läser här en trevlig helg.

PS. Det finns mkt fin svensk sång med titeln "Jag lever nu", det blir dagens låt-tips :-)

Vi hörs snart igen, när jag får mer lust och tid att blogga. Lusten finns kanske, men jag kan inte skriva ngt om det som händer och sker.

DS.

Hoppsan! Snart helg igen.

Ja herreminje.

Var det så länge sedan jag skrev här, alltså?

Förlåt, alla! Borde ju såklart säga till lite mer innan man drar iväg sådär, men antar att ni som läser här är vana, höll jag på att säga, jag menar- förstår!

Det stod ju att jag skulle bort och att jg ahr fullt upp.

Nåväl. Jag vet som vanligt inte vad jag skall skriva här (hehe), så jag drar till med hur min fredag var.

Klev upp halvnio, därför att då ringde min tfn.

Sen, gott folk, ringde den i princip non-stop fram till 17.00 när jag äääänteligen blev hämtad av ekipaget som var försenat.

Från att jag klev in i deras "bil" (modell onödigt stor och bekväm, på min ära) till att vi kom till Lidingö ringde den några ggr till och jag passade på att ringa en liten ...eh...hur skall jag säga..snygg kille, så mitt telefonerande fortsatte även där.

Sen fortsatte det tills att jag blev i princip beordrad att stänga av mobilen. På en timma, en och en halv, hade jag fått 60 sms. Jag överdriver inte. Jag får plats med ca 350 sms i min mobil, och jag är (var den fredagen iaf) tvungen att radera precis hela tiden. Absolut inte från en och samma person, vill jag lite oblygt påpeka här. ,.)

Jag talade med en väninna några ggr på torsdagskvällen, lovade att ringa henne på fredagen, men jag hann ju absolut inte!

Har iaf hälsat via en annan person att jag ringer henne nu på fredag i stället.
Jag minns för några år sedan, då var det så här jämt jämt jämt. Stod jag i hemtfn och talade med ngn så nog ringde det ideligen i både den och mobilen.

Ja herregud. ibland är man populär. Och inte har jag vunnit några miljoner, som ngn kanske tror. Nejnej. :-)

Helgen var iaf mkt trevlig.

På söndagmorgon ringde en man och när jag svarade lät han lite paff: "Men? Hur du ...låter?
Har du...tappat rösten?"

Han tillhör den där champagnesippande sorten, så han trodde såklart att även jag seglat runt med ett glas i vardera hand hela helgen. Minst.
Men så var icke fallet alls, gott folk. Tvärtom. Däremot hade jag tappat rösten, men nu så här på onsdagskvällen börjar den komma tillbaka.

Lite synd, faktiskt. Det har varit skönt att slippa tala i tfn så till den milda grad. ;-)

De som har ringt har inte fått mkt mer än hesa viskningar och pip ifrån mig, så ryktet måste ha spridit sig, min tfn har varit relativt tyst. Mmmm skönt.

Men hoppsan! Det slog mig precis att det är torsdag imorgon. Nämen! Vad trevligt. Snart helg igen.

Åååå så skönt.


Ät gott, gör ngt kul, njut av livet!

Puss!

Fest i dagarna tre- igen.

Nu är jag frisk, stark och på banan igen.

Jag hade några kritiska dygn när jag trodde liemannen skulle komma och hämta mig.

Helgen som var pågick i en tredagarsfest non-stop, home-coming-party blandat med nytt blod i gänget, så nu är jag ju återigen vek.

Dessutom skall jag tydligen resa bort över helgen som kommer igen, på ännu en tredagarsfest.


Tydligen är jag älskad av några som gör detta som en slags överraskning. Ja, det är ju gulligt av dem. Jag fyllde ju år i somras, och detta är väl en försenad fest de ordnat.

Vi hade iaf sanslöst roligt i helgen, riktigt riktigt roligt, det är alltid kul att höra att man är så uppskattad.
Människor som säger: "Blygisen, jag har inte skrattat så här mycket sedan jag såg dig sist, för flera år sedan!"
Ärliga små ömhetsbetygelser, det är gulligt. Man blir så rörd.

Ja, det är såna små ord man vaggar sig till sömns med ibland.


Nu hoppas jag allt är bra med er, så hörs vi snart igen.

PS. Snart är det jul! Underbart!

DS.

I morgon är en annan dag.

Börjar så smått bli kurant nu, men känner mig inte riktigt tip-top.

Rösten kom väl tillbaka på onsdagen, och igår vände väl febern. Hoppas jag. (Har ropat hej lite för snabbt under veckan)

Hade bestämt mig för att gå till läkaren i mrgn om jag inte blivit bättre, men nu verkar jag ju bli det, som sagt.

Och tur är väl det, eftersom jag skall resa bort i morgon.

Ingen rast- ingen ro ;-)

Förresten. Vad kallas det nu igen när man är 30 år, fullproppad av mindervärdeskomplex och vill vara femton år, på alla sätt och vis?

Ja just det. K. Z.

Hepp.

Piiiip

Nu undrar ni kanske varför jag gör såhär?

Jo, jag vill bara göra alla läsare uppmärksamma på att jag har inte glömt bort bloggen, det är bara så att jag har drabbats av en dunderförkylning.

Eller....dunder och dunder. Iaf har jag jätteont i halsen, tryck över bröstet och har nästan tappat rösten. Och jätteont i näsan och allt. Huvudet. Ja, the list goes on and on and on. Det värker i hela kroppen. Jag förstår om ni tycker jag beter mig som en man nu.

I övrigt är det bra med mig, och detta går ju över- jag vet det innerst inne också ;-)

Om ngn orkar lyssna på mitt dravel, så kan jag berätta att i söndags skedde några märkliga saker, är ffarande lite omtumlad. Så pass, alltså.

Först blir jg kontaktad av en människa som babblar om ngt som gör att jag blir påmind om manschettknappe-mannen. Så då står jag där och svävar iväg i tankarna, medans jag såklart lyssnar och förösker konversera ordentligt med människan som kontaktade mig.

Ännu ett tag senare blir jag kontaktad av en annan, som också den personen tar upp ngt som verklgien påminner mig om manschettknappe-mannen, så än en gång står jag då där och skakar på huvuet, liksom. Småler och konverserar, skakar av mig det senare, tyckerdet var ett märkligt sammanträffande.

Då. Ännu ett tag senare, glider en --nästan- exakt kopia av manschettknappe-mannen förbi mig och min kollega, och jag lovar er att då kände jag mig nästan som i twilight-zone, som en artig läsare kommenterade här en gång.

Det var det skummaste jag varit med om på länge, och jag vet inte hur alla dessa tillfälligheter egentligen uppstår.

Jag ropade på min kollega och grep hennes arm och visst, hon blev ju nästan stum hon med.

Det var nästan så att jag kände mig som i en annan värld, med manschettknappe-mannen mitt emot mig, skrattandes och söt och glad.

Nej, det där var skumt.

Men tack ändå, det gjorde mig glad.


Jahapp. då är det krya-på-mig som står på agendan först och främst nu då!

Hej för denna gång.

Äntligen!

Stort välförtjänt Grattis till Jean-Marie Gustave Le Clézio, som är 2008 års Nobel-pristagare i litteratur.

Det klingade inte till i mitt bakhuvud alls när jag hörde namnet. Å andra sidan..... Jag ägnar inte varje dag år ut och år in att gå igenom litteratur och de som skriver den.

Är det fler än jag som brukar bli lite kär i pristagarna? (Alltså, Doris Lessing som är förra årets pristagare i litteratur blev jag ju inte kär i på det viset...hehe)

Se så stilig -och så kommer namnet vi alla skall lära oss att säga sådär flytande nu, säg efter mig:

Jean-Marie Gustave Le Clézio

- var, även i yngre dar...

Lova mig att ni ser till att ha en bra dag idag, så skall även jag försöka.

Hej för denna gång så hörs vi snart igen.

Godnatt för idag.

Ja, nej, jag vet inte vad jag skall berätta om denna dag.

Det står alldeles still.

Iofs har det varit jäktigt, allting har varit på topp och dagen avslutades med en skål i champagne.

Ja nu har jag skrivit och raderat så mkt så det får räcka så där.

(Ja jo jag vet. Finanskris. Borde inte vara läge för skål i champagne. Men men.......)


Godnatt alla, ses snart igen.

Underbara dag- underbara människor

Å hej och hå, en sån underbar dag jag haft. :-)

Skall försöka plita ned någorlunda, utan att säga för mkt.

Jag skulle träffa två viktiga huvudpersoner inför ett viktigt jobb, vi hade stämt träff på den enes kontor.

Jag kommer i tid, vilket den ene av huvudpersonerna definitivt inte gjorde. Däremot kom personen tre timmar försent- efter att vi ringt en sisådär tjugo ggr.

(Nu vill jag gärna göra alla läsare uppmärksamma på att under dessa timmar hade vi väldigt trevligt, jag fick höra om den ena historien efter den andre, fick lära mig lite om yoga och hur kul man kan ha utan TV. )

När personen väl kommer låter det såhär:

"Ojdå. Jag tog visst en liten whisky igår."

"Hur liten då", frågade jag naturligtvis. (eftersom jag känner båda personerna, men framförallt denne utan och innan vågade jag mig på att vara så framfusig).

"Ja..en...en sån här, sade personen och måttade ca tio cm mellan pekfingret och tummen. En konkret en. "

Konkret. Jaså, är det så det heter, det hade jag ingen aning om. (Låter ju urkonstigt, tycker jag)

Nåväl, vid denna tidpunkt var det lunchdags, så vi hastade iväg till - o my god- ett lunchbufféställe.

Maten såg god ut, och när en av "kockarna" kom ut och skulle hälsa och småbabbla, pekade jag och frågade:

"Vad är det där?"

Lyssna nu, kära läsare. Vet ni vad kocken gör? Jo, han tittar lite närmare, rynkar pannan, sen ger han ifrån sig ett uppgivet:

"Jag vet inte."

Hahahahaha...vilken underbar sak av en kock att säga. Om sin egen maträtt.

Då började jag ana vilken härlig kvarterskrog vi hamnat på, dvs - här får man nog ta det lite försiktigt med maten. O well, mitt i maten ringde en världskänd person (ja, jag skriver ju som bekant inte ut namn eller särskilt mkt alls här) och påminner person nummer ett om ett möte.

Kila iväg du, ring mig sen, sa jag.

Hela situationen var ju halvabsurd ändå, så vårat viktiga möte ansåg jag att person nummer ett och jag kunde ta själv sedan, efter att jag fåt tala med person nummer två då- sjusovaren.

Helt plötsligt strular det i ngn ände, så vi är tvungna att åka till ett showroom och hämta några saker, och som tur var har hon GPS i bilen.

Nanananananana...som fick frispel. Vi irrade runt i stan på en radie av femtio meter (ja, ngt sånt) i över en timma, och när den helt plötsligt visade vägen ut mot Lidingö var det bara att vända och ringa som dårar för att få tag på rätt person.

Ja, hela dagen har varit lite virrvarrig, men jag är helt övertygad om att det kommer bli bra i slutänden.

Hoppas verkligen ni också haft en uuuunderbar dag!

PS. Visst var det en förtjusande sak av kocken att säga? Hahahahahahaha ..galet.

Förvillande lik en förtroendeingivande person....

Jaha...nej, men då skall väl jag åka iväg strax då.

Och försöka se förtroendeingivande ut. (håret......)

Wish me luck!

;-)

Uthängd

Ja jo det blir ett kort inlägg, enär jag är lite....eh...syrak. Hehe

Vi var ju inklusive födelsedagsbarnet tio flickor som skulle ut på sjön i Sthlms skärgård igår, för att fira en person och för att äta gott etc. Sjunga och vara glada.

Tidigt gick vi upp hos mig, låt se...sex stycken, promenerade till mötesplatsen vi bestämt för att möta upp de andra.

Döm om min förvåning, när det första en av de andra säger, när hon ser mig, är:

- Oooo gud, jag förstår verkligen att du vill göra ngt åt det där. Ojojoj.......


Eh..? Kan hon...mena mitt hår? Vad tusan....jäkla skvallerbytta här i gänget, alltså.

- Vad menar du? sa jag. Jag har ju färgat ÖVER det ljusa nu..........

- Ojoj....HAR du? Jag ...oj...jag såg inte....förlåt.

// Kort sagt så är jag verkligen inte nöjd med mitt hår. Det ser nog värre ut än vad jag kunnat inse. Hahaha.........

Jag återkommer senare med fler inlägg, måste bara få en second opinion om håret först.

brunette- inte grönelina

Håret är inte grönt, vad jag kan se.

Tror det beror på att färgen innehöll lite "guld", alltså lite rött?

Nu gäller det bara att använda de bästa hårinpackningarna som finns, och ev. gå och toppa håret nästa vecka.

Skall försöka samla ihop resterna av mig och bli mitt vanliga glada jag igen.

Och självklart aldrig mer göra om detta.