Det bidde inte ens en tumme...

Nej nej nej.

Garn-he&%¤***-s-affären var ju såklart "Höststängd" i fredags, just som jag åkt flera mil för att handla fint garn.

Nåväl, det var bara att trycka nosen mot rutan och spana på alla fina garnnystan som låg så vackert där inne, bakom lås och bom- utom räckhåll för mig.

Min väninna trodde tanten som har affären var bakfull, och inte orkade ha öppet bara därför. Jisses, säger jag bara. Man behöver ju inte tro så om alla andra bara för att man är sån själv, liksom. Men, så sa jag ju inte till min väninna hehe ;-)

Nä, det vara bara till att åka hem igen, och ringa upp Den Sanslöst Vackre Mannen och sitta och chitchata i eeeeevigheter. Två timmar flyger väldigt snabbt iväg i hans sällskap, måste jag säga.

Sen har jag kommit på mig själv med att ha sådär supersvårt att säga hejdå till honom, ni vet så där som man höll på i skolåldern?

"Hej då....men lägg på nu då.....nej, du först......hihi...okej, vi säger hej då en sista gång nu då....hej då....hihi......lägg på nu då......"

Ja, som sagt, väldigt mature. :-)

Igår råkade jag gå på en middag som innefattade en hel del vin. Alltså, fyyy sjutton på mig.

Jag drack lite väl mkt, och sånt får man lida för dagen efter. Uschanimig.

I morse var jag iaf ut på en lång promenad, sen gick jag till ett trevligt ställe
och åt brunch alldeles ensam, sen ringde jag efter ett litet posse som kom dit, bjöd dem på brunch också.

Meeeeeeeeeeeeen, egentligen skulle jag bara vilja sitta o babbla i tfn med ni-vet-vem.

Jag får hålla mig tills ikväll när han är hemma igen, jag vill inte ringa och störa under familjemiddagen eller vad det var han skulle på idag.....hehe...även om jag har lust.

Fortsatt trevlig söndag på er alla som kikar in här.