Oj oj oj....
Jag skall försöka sammanfatta den senaste tiden.
I min bekantskapskrets vimlar av olika typer (thank the good lord). Förresten så kan såna uttryck vara ett mkt effektivt sätt att bli av med alla möjliga personer.
Jaja....
Fyllde ju år häromsistens.
På min födelsedag fick vi beskedet att han den där bonden som jag tyvärr inte kunde tacka ja till en dejt med, kört ihjäl sig.
Stor kalabalik utbröts.
Och där satt jag, var tvungen att vara tyst.
Det var som det var.
Åkte hem. Satt ensam. Lika bra det.
Visste inte vem jag kunde ringa, så jag satt där och var glad över det man har, liksom.
Senare kom nyhet nummer två. Personen lever.
Ny kalabalik utbryter.
Sen har en annan person i min närmsta krets dött.
Min älskade faster.
Cancer.
Blir så trött.
För ett par dagar sedan fick jag ändå ett trist besked som heter duga.
En söt väninna, inte ens trettio år, dog nu i augusti i bröstcancer.
Jag minns hennes kram och skratt som igår.
Hon sade så personliga saker till mig sist vi sågs, att det känns som om det är overkligt.
Borta.
Väääldigt länge.
Jaja........
Livet livet..........................
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
:( Jag vill inte att någon ska dö utan alla ska leva livet länge och väl.
Det gör så förbannat ont när personer man älskar och tycker om försvinner. Nu senast en kollega - så positiv och så stark in i det sista.
Å, jag håller med dig, Annie kära.
Man tror man kan ta sånt här, men det gör verkligen ont. Jag är nog mest i chock än så länge- jag fattar inte, vill inte att hon skall vara utom räckhåll.
Och fort gick det. Sanslöst. På mindre än ett par, tre månader.
JAg skall kolla mina bröst snarast. Alla borde göra det.
Kram sötnos. Stor kram.
Vad fruktansvärt. Man blir verkligen chockad, av någon nästan att man är odödlig.
Ta hand om dig käraste Blygisen.
Kram
...av någon anledning tror man...
Skulle det stå
Ja jag vet inte vad jag skall säga.
Förra våren var jag tvungen att åka och hämta ut den nästan käraste jag har efter ett självmordsförsök, på samma sjukhus där en annan nära låg i kylrummet, efter att ha dött några dagar innan.
Jag tycker bara det är så tråkigt och sorgligt att mista ngn.
Tack kära fina underbara Blanca för omtanken, jag lovar att vara rädd om mig!
Du med.
Kram.
Post a Comment