Man får se till att njuta så gott det går.

Märkligt vad man drömmer ibland....


Jag drömde att jag var i färd med att sätta på mig ett par fantastiska cuff links (jag äger flera par, både antika och lite annat, så det var inget konstigt med det direkt), men just som jag är färdig börjar manschett-knapparna ta form av små fina anteckningsböcker.... (så som saker ändrar skepnad helt plötsligt i drömmar, ni vet)..

Jag öppnar försiktigt den ena, och där står skrivet med en mkt välkänd handstil, det ena efter det andra. Och doften av Habit Rouge från Guerlain stiger upp från de små välkända ömhetsbevisen, når min näsa och mitt medvetande så starkt att jag t.o.m. vaknar av doften.

Men precis innan jag vaknar, precis när jag förstår vem som skrivit till mig, och precis när jag blir överlycklig och skall leta efter fler meddelanden och trycka de små anteckningsböckerna intill mig, är de puts väck. Borta!

Och då inträffar ngt märkligt, för trots att hon inte alls varit synlig i drömmen tidigare, så skriker jag rätt ut till min faster (hon som dog nyligen...).

--Neeeeeeej Faster XXX! du är såååå jättedum!

Jag hade känslan av att hon tagit bort de små böckerna med den välkända handstilen och den välkända doften, och hon svarade inte.
Hon verkade tycka att det fick vara nog nu.

Iaf, jag vaknade ju (hela förloppet tog nog inte många sekunder egentligen), klockan var någon minut i fem i morse, och jag kände doften av Habit Rouge i hela rummet.

Ja, man kan ju tydligen känna dofter sådär, trots att de egentligen inte finns där.

Iaf. Man undrar ju ibland över sånt man inte direkt kan ta på.

Ngn ängel skickade Den Vackre Mannen till mig, och det var ju helt klart för att jag skulle ha ngt roligare att tänka på ett tag, kanske kanske också för att jag skulle sluta plågas av gamla minnen?
....Ja, sen vill jag inte skriva så mkt mer pga sekretess, höll jag på att säga...haha.. :-)

Nu har jag druckit kaffe och jag är mitt vanliga glada jag igen, jag har nog inte förstånd till annat sinnesläge, brukar jag säga.

Ibland frågar människor mig: Men hur orkar du? Hur orkar du vara så himla glad jämt?

Jag måste säga att jag vet inte, men jag är antagligen en mkt lyckligt lottad person (jo det VET jag att jag är), plus att jag har inget annat alternativ än att gå runt och älska och njuta av livet.

Man får vara glad att man orkar vara nyfiken och spontan, antar jag.


Jag försöker lära mig ngt av allt jag gör, sen glömmer jag sällan heller.

Med denna enkla hälsning önskar jag er som läser här en skön dag.