Kanske skojar för mkt ibland?

Ibland förstår jag mig inte på människor.

Och ibland förstår sig människor tydligen inte på mig.

Ikväll träffade jag på ett sällskap, blandat med killar och tjejer.

Ja inte vet jag, men av ngn anledning kom jag att språka med en kille, om hur jag dumt nog givit ut mitt mobilnr till en jag inte kände så väl, och hur han sedan "stalkar" mig.

Jag berättade att jag ångrat mig nästan i samma sekund, men att eftersom han inte hörde av sig det första han gjorde, så struntade jag helt enkelt i att bry mig närmre om den lill adetaljen att jag givit ut mitt mobnr.

Rätt var det var- out of the blue- kommer ett sms från människan:

"Hej! Vad gör du?"

Varpå jag blev jätteglad, svarar vad jag gör, för jag trodde det var från en väninna jag inte hört av på länge, etc etc...

Sen kommer jag på att det där var nog inte hon. Jag ringer genast upp för att förklara att jag misstagit mig, men tror ni han svarar?
Icke då. för feg, såklart.

Sänder då ett sms med texten: "Misstog mig, trodde det var en väninna. Vänligen hör aldrig av dig till mig igen, är icke intresserad."

Nåväl, efter det hör jag av andra att han liksom hör sig för etc. Högst sinnessjukt.

Då frågar den där killen mig:

"Men varför gav du honom ditt mobilnummer från början då?"

Då svarar jag, som jag tycker är såååå kul att svara på den där frågan, det är liksom upplagt för att svara så. Men som tydligen inte alla fattar alls, för han blev helt tyst:

"Jomen....jag var ung/dum. Behövde pengar."

// Han blev som sagt alldeles ställd, och jag hoppas verkligen han fattade att jag skämtade. Jo, det gjorde han, men man kanske inte skall skämta så mkt som jag gör jämt?



Kram på er.

PS. Den vackre mannen är inte i Sverige, så det är såååå skönt att vara tvungen att coola ned sig lite. Söt, rolig och ...och...alldeles underbar.

DS.