Godnatt-hälsning

Hm.

Jovisst gjorde han mig glad, Den Vackre Mannen, men faktum är att han också gjorde mig vansinnigt irriterad och super-arg.

Eller rättare sagt, jag tillät mig att bli det bla bla bla.

Tänkte lite på det här med humöret hos oss flickor vid en viss tidpunkt, månatligen. Att man aldrig lär sig?

Tänkte på en väninna jag har. Hon tog helt sonika sin bil och körde rätt in i en killes (föräldrars)hus. Men det torde vara preskriberat vid det här laget, det var när vi var arton och just fått vårt körkort/första bil.

Jorasatte.

Jag har svårt att minnas alla dumheter jag själv gjort, men de är nog väldigt många. Tyvärr.

• kört en gardinstång rätt genom en tavla (jag veeeeeeeeet. Kulturbrott. återställd numer, dock)
• lyft av alla köksluckor (så att personen i fråga hade ngt att göra när han väl kom hem, sent omsider)
• planerat att raka av personen hans ögonbryn (så att bankärenden, affärer etc, skulle bli omöjliga att genomföra) Genomförde det aldrig dock.
• smaschat Meisen-pjäser hårt som bara den i golv.
• usch då...finns säkert mycket mer..

Det jag gjorde den här gången var att jag lackade ur på hans insinuationer om småsaker.

Jag skickade först ett, sen ett till och till slut ett tredje sms om att:

Jag är förvånad över ditt beteende. Du kan dra åt H-E! Förresten, hör ALDRIG av dig mer till mig. ALDRIG MER! Trött på dig. ADJÖ!

Men efter nästan exakt ett dygn ångrade jag mig, besinnade mig lite, men inte ville han lyssna på det örat, inte.

Jaja. Lika bra det.

Om ngn undrar så är jag inte så himla tilltufsad av detta, och jag tror nog att han och jag talar ut om detta ngn gång, men inte just nu.

Godnatt på er alla, och glöm inte bort att drömma snälla drömmar.