Because I´m Worth it

Jag minns mycket starkt tillfällen då jag som liten flicka skulle ta farväl av min farmor. Vi bodde många mil ifrån varandra, och hon var antagligen en sådan farmor mot mig som alla farmödrar är mot sina flickor. Behandlar dem som små prinsessor.

Det sägs ju att det är mkt roligare att vara mor-eller-farförälder, ty då behöver man inte uppfostra barnen, man kan bara vara snäll och skämma bort dem hela tiden.

Inte vet jag, men så här i efterhand förstår jag väl att hon behandlade mig som en liten guldklimp...haha. Vi spenderade många dagar tillsammans. Hon sydde dräkter åt mig, beställde handväskor i krokodilskinn, skor i krodkodilskinn, visade mig hur man dansar "charleston"( självklart var det vår hemlighet, jag skulle absolut inte tala om för ngn att farmor kunde dansa charleston..)

Ett av de starkaste minnena jag har är iaf när vi skall ta farväl av varandra på en iskall perrong (annars flög jag mest, alldeles ensam, men det var inget konstigt) mitt i iskall vinter.

Vi kramar om varandra och eftersom jag inte når så långt upp, hamnar mitt ansikte mitt i någonstans. Hon står där i en minkpäls, som jag älskade (hon hade ganska många) och doftar så underbart av hennes parfym. Just den där blandningen, iskall vinter, snöflingor som dalar ned, minkpäls och "Worth". Undrar om det var ngt där som utlöste min passion för dofter och smaker? Har ingen aning, men ett härligt minne är det iaf.