Tuesday, October 30, 2007

Tisdag

Godmorogn.

Dagen igår var en av de trevligare på länge. Det tyckte även mitt middags-sällskap, det var f.ö. hon som sade det, och jag håller med.

Jag säger som bekant inte mkt iom mig själv här på bloggen, men igår ägnades hela eftermiddagen åt möte m advokater, efter det lite sightseeing på söder och till slut en bit mat på en restaurant. Så (illa) gick det med den nya veckan och bantningen.

Iaf, mit i maten så börjar jag fnissa, och hon tittar påmig och undrar vadjag fnissar åt, men eftersom mitt fniss bara stegrar sig, och jag får svårare och svårare att tala, så tar det ju tid inann jag får ur mig ngt, annat än galet fnitter som bara blir värre o värre. Detta eftersom att hon hela tiden säger: "Vad är det? Vad är det? Har det fastnat något i mitt hår?"

När jag till slut får fram: "Åååå...jag lider med dig" känns det som att det inte kan bli mkt värre.
"Lider med mig"? frågar hon.
"Ja, ditt hår. Jag förstår verkligen vad du menar när du säger att du måste klippa dig."

Till saken hör att vi står varandra nära, och att vi båda efter att ha traskat runt på söder i duggregn och besök i alla möjliga affärer, var helt slut och svettiga och rufsiga i håret. Man sätter upp det om och om igen, baddar pannan med servetter och känner sig allmänt ofräsch.
Hon, min väninna, är en verkligt vacker kvinna (många tycker hon ser ut som Elisabeth Hurley. Alltså väldigt snygg) med långt hår och snelugg. Bara det att sneluggen stod som om den varit upprullad på papiljott under natten, spretig och dan. Mitt hår var inte ett dugg bättre, snarare tusen ggr värre.

Iaf, när jag lyckats få ur mig den där förgrömmade frasen, insåg vi båda i hur dumt och framförallt PLUMPT det lät, så vi höll på att trilla baklänges av skratt IGEN.

Hela middagen ringde givetvis mobiltelefonerna också, och jag orkade inte själv tala med en som ringde, så jag passade helt sonika över luren till henne och pekade bort mot damrummet. Detta betydde: Säg att jag tyvärr inte är inom räckhåll, jag är på damrummet.

Då hör jag henne sitta och säga: Men sälj den där lägenheten, köp en herrgård, det blir så bra så. Nej, hon är på damrummet. Ja, sälj säääääälj säääääälj.

Eftersom jag visste vem det var som ringde och att personen i fråga har velat i denna fråga snart ett halvår, orkade jag inte bry mig, utan vi satt och fnissade hela tiden. väldigt seriösa.

Nej, nu är det tisdag och nu banne mig skall det bli ordning på torpet.

Skulle detta bli en bantarblogg, skulle det stå:

Tisdag. Frukost: kaffe och pepparkakor.

No comments: