Ännu en torsdag

Jag har varit däckad nästan hela veckan, pga en idiot som höll på att ge mig magsår, genom sin enorma inkompetens. Anyway, allt är avslutat och jag skall bara sopa undan de sista smulorna av dårens spår ur mitt liv, så behöver jag aldrig mer vara orolig att personen i fråga har ngn anledning att kontakta mig, what so ever.
Ja, gissa om jag är upprörd!
Desto roligare att min väninna revisorn ringde och påminde mig om att vi skall på Dramaten soon, very soon. Jag invigde henne i den världen för några år sedan, det är ngt jag bara måste göra för att överleva i denna konstiga värld; gå på teater eller Opera mellan varven. Det gäller att förgylla vardagen med sånt man tycker om att göra, inte bara skjuta upp saker och ting hela tiden.
En sak är lite märklig, dock. Det händer ju, konstigt nog, att det ringer ngn pojke då och då för att be om en date, och jag kvittrar och ber att få återkomma, men jag gör ju aldrig det, eftersom jag INTE HAR TID, som jag försöker banka in i deras skallar. Nu har jag märkt ett mönster: De ringer, ringer och ringer, och till slut slutar de ringa. Jag antar att de hunnit med att tröttna, alltmedans jag knappt varit medveten om att ngn står och bankar på dörren, så att säga. Jahapp, so what, tänker jag.

Well, de har väl inte varit tillräckligt intressanta, I guess? Jag vet inte, men spaningen fortsätter.

På återseende.