Måndag igen.

Människor är fåfänga, och när man väl genomskådat det, är det lätt att utnyttja det, om man vill. Fråga dem på "60 minutes", eller vem som helst. Varför babblar människor? Det enkla svaret är "fåfänga". Jag är extremt fåfäng, jag med. T.ex smygrökte jag..hrm...i ett par års tid, utan att ngnsin göra det "in public". Det skulle absolut inte se bra ut, var jag övertygad om. Menar, jag tycker ffarande det ser "ointelligent" ut att röka, men det händer titt som tätt att jag gör det ändå.(Måste få tillägga att det kan gå dagar utan att jag tar ett bloss, och jag röker ev. en -två per dag...) De som känner mig VET att jag ALDRIG gör det utan att få sitta vid ett bord, i lugn och ro. Jag står liksom inte vid en busskur och puffar, eller går och slänger med en cig i handen på väg från A till B. Se där, ett exempel på fåfänga, kanske. Så, det jag ville komma till var att jag igår såg på "Hell´s kitchen", serien där kocken skall lära upp och få fram en ny ledare, talang. Jisses amalia, så som de skrek och gormade på varandra, så kan man skrika till varandra på andra arbetsplatser också, skrattade jag för mig själv. Senare på kvällen kom jag över ett gammalt exemplar av "Agent X9", och även om det är gammalt så tål det upprepas: De är det ultimata jobb-paret, Modesty Blaise och Willie. De två kan lita på varandra i vått och torrt. Ingen av den andre behöver vara orolig att den andre babblar, blir girig eller får tillfälligt hjärnsläpp utan att göra allt för att ställa det till rätta i så fall. Det perfekta paret, Modesty Blaise och Willie.