Onsdag

Ja, Jag har egentligen ingen större lust att lägga in ett nytt inlägg, men det känns ändå mest rättvist att jag kommer med ngt slags nytt på fronten.

Mina dagar rullar på. Jag som skulle ta det lite lugnare, har banne mig lika mkt att stå som innan, om inte mer. Snudd på iaf. Och så tror jag att jag fått cancer i magen också. Allvarligt talat. Skall kolla det snart. Har fått frågan om jag är hypokondriker. Vad är det för dumheter? Som om en hypokondriker skulle svara "Jaaaaaa" på en sån fråga. Tss tss....idioti på min ära.

mmm. Lika lite som vanligt lyckades ja gfå ur mig den här gången också.

Hoppas allt är bra med mina kära läsare.

Ny vecka.

Helgen.

Fredag: Ensam hemma. Skönt.

Lördag: Party-party-party. Middag med en massa trevliga flickor och pojkar. Någon hade tagit med sig ett karaoke-kit, så självklart utbröt en tävling där några gick in med liv och lust.

Söndag: Tänkte tanken på mig som bondmora i framtiden flera ggr. Hehehe. Väldigt roligt!

Måndag: Nejnej, jag skall absout inte bli bondmora inom den närmsta framtiden iaf.

Så. Ny vecka- nya möjligheter.

Hoppas allt är bra med mina kära läsare.

På återseende.

tick tack....

Jaaaa!

Äntligen onsdag.

Ja, det var bara det.

Skönt att det snart är helg.


På återseende alla!

Nobel-priser

Om bara några timmar får vi veta vem som tilldelas årets Nobel-pris i ....ja, i vad?

Är det någon som har kläm på det?

Den här fantastiska boken finns att köpa just nu för under femtiolappen. Det är väl klart man vill ha den hemma! I annat fall måste jag säga att det är en underbar present till svenskar som bor utomlands. Perfekt att kunna ta fram och berätta om det fina priset och dess historia.

Alfred Nobel i Oslo

Ja så sant. Idag meddelas ju vem som får Alfred Nobels Fredspris 2007.



Skall det bli Mr. Gore?



Jag har inte en aning, men jag skulle gissa att det blir ngn annan.





nåväl. Om några få minuter vet världen och vi. Spännande!



Här är en bild från när jag chattade med honom för en stund sen.

Fredag, lördag söndag. Helg.

Ikväll var det tänkt att jag och hon som köpte ett litet hus för sin och hemmes pojkväns skull, skulle ses över lite mat och chitt-chatt här

och tala lite om livet å lite sånt. Hon behöver lite uppmuntran, tycker jag. det första han gjorde när han kom in i huset var att klaga på än det ena, än det andra. så, hon renoverade pronto o höll på, men han gick vackert ut därifrån för ca två veckor sedan. Verkligen tur att han inte väntade en dag till med att ta det beslutet, då hade jag nog nödgats be honom dra åt fanders. Maken till omogen egoist får man leta efter. Bye bye Mr. tråkmåns.

Men, eftersom hon är lite uppvaktad av en ny(-gammal) pojkvän, som minsann skall komma till henne ikväll för att tillaga såna här

blir det en hemmakväll för min del, med IDOL och annat smått och gott.

Imorgon är både hon och jag bjudna på en middag hos den nygamle och hans vän.

Så, på återseende alla kära läsare.

Jag önskar er en trevlig helg med bara snälla människor omkring!

Doris Lessing

Årets Nobelpris i litteratur har denna kvinna fått. Nu vet ni det alla kära läsare.

..och 2007-års Nobelpris i litteratur går till..

.....

Om några timmar vet världen och vi. Spännande!

Alfred Nobel

Nu börjar nedräkningen till världens finaste fest, enligt vad jag tycker.





Jag älskar Nobelfesten!



Det bästa är pristagarnas tal.



Se dukningen här.

Förfärad

Jag hade inte tänkt skriva en rad om detta av många olika skäl, men nu gör jag det.

Jag är förfärad, jag känner en sån stor ilska, är fruktansvärt upprörd och vill göra en tydlig markering här, hur liten betydelse den än har.


Jag har skrivit så mycket men raderat allt.

Idag skulle en pojke blivit väckt med sjutton knackningar på sin dörr, familjen skulle sjunga för honom, samma sång som de alltid sjunger för varandra vid födelsedagar. Denna dag som är så betydelsefull. Ett år äldre, ett år närmare livet som vuxen. Han skulle fått tårta, rak-set, skovårds-set. Pappa skulle säga att han är stolt över honom, bett honom ställa sig bredvid honom och mäta sig. Säga till mamma: "Se på vår son! Nu är han nästan stora pojken! Titta, snart lika lång som pappa!" Sonen skulle skratta och tänka att det är tur att inte tjejen eller kompisarna hör hur larviga föräldrar man har och säga: "Men ge dig, pappa....herregud, jag har ju växt om dig för länge sen hit med pengarna nu! " ..Mamma skulle stått därmed en tår i ögonvrån, lika stolt. Tänka att: "Oj vad åren går undan, tänka sig, det känns som igår vi låg på BB.. väldigt så fin han är, pappas ögon och mina läppar. Min lille son, jag älskar honom så. "

De skulle ätit en god frukost, planera in dagens middag, en trevlig weekend för att fira sonens sjuttonårsdag. Allt det där skulle de tala om under veckan, på kvällarna när de skulle hinna ses.

Mina tankar går idag till alla pojkens vänner och släktingar, men framförallt till hans kära mor och far som måste måste måste orka nu.

Jag tänker också på de andra inblande och deras familjer. Det här är en stor tragedi som var så onödig, det vet alla.

Hem och Villa och så lite champagne på det.

Å, så utvilad och riktigt nyponfräsch man känner sig en dag som denna.
Detta tack vare att jag kom i säng innan tolv, inte drack alls ngn alkohol ( tackade nej till veckans sista hummer-middag m champagne. I´m such a karaktärsfast donna!) , och sov riktigt gott i mitt svala Laura Ashley- sovrum. Kan man iaf med lite god vilja och fantasi kalla det. Tycker jag.

Det där med hummermiddagen var alltså mina vänners sista middag m hummer och champagne, det var helt enkelt de sista humrarna som gick igår. Låter kanske en aning vräkigt, men det är absolut inte meningen alls.

Idag, gott folk, ses vi på "nordens största mässa för hem, villa och trädgård".

Sen blir det faktiskt lite champagne för mig, det kan jag vara värd.

Jo, just, jag höll ju på att glömma det där med dofter.

Jag hittade en påse med NKs svarta julte i mitt skafferi igår. Oooo...det var nästan så att jag slog en bakåtkullerbytta. Det doftar såååå gott!

På återhörande.

Och så var det det här med dofter...

Igår var jag och en väninna på ett litet födelsedagskalas hos en tredje väninna. Vi är ett litet sällskap som har en passion för....hehe, håll i er- PALT! Äkta god pite-palt, eller vd det nu heter. Jag skojar absolut inte, det är bland det godaste vi vet!

Jag drar mig till minnes att de hade "palt" på menyn på Undici för fleeeeeera år sedan, jag vet absolut inget om deras meny nyförtiden, ahr inte varit där sedan dess.

Iaf, jag blev själaglad och beställde såklart in det. Den var god, men ngn större recension blir det inte den här gången.

Så igår, på kanelbullens dag och allt, äter vi palt. Vi hjälpte henne med att montera en portabel öppen spis, mer utförlig beskrivning av det kanske kommer sen. Mitt tjat om vikten av att kunna tända en brasa har gått hem hos henne, och jag tror hon är väldigt nöjd.

Jag passade också på att reka lite bland parfymerna, och jag tror bestämt ajg hittat en liten ny älskling på hyllorna- COCO Mademoiselle, Coco Chanel.

Det berömda "klicket" infann sig när våra vägar möttes, kan man säga.

För att spinna vidare på doft-spåret, vill jag påminna alla om hur vackert och friskt det doftar ute just nu. Det kan ju inte bara vara jag som går runt och är alldeles lyrisk över det?

Trevlig helg alla, och glöm inte bort att ha lite kul också!

Höst

Nu har tyvärr min favorit-butik tagit ned flaggan, så det har varit ett himla spring i affärer fär min del för att hitta de rätta doftljusen.

Och min höst-och vinterdoft finns inte att finna ngnstans heller, jag får leva på några få ynka droppar jag har kvar tills jag får tag på en ny flaska.

Det är viktigt det där!

Ljsu från "Yankee Candles", doft "Nu" från YSL.

Because I´m Worth it

Jag minns mycket starkt tillfällen då jag som liten flicka skulle ta farväl av min farmor. Vi bodde många mil ifrån varandra, och hon var antagligen en sådan farmor mot mig som alla farmödrar är mot sina flickor. Behandlar dem som små prinsessor.

Det sägs ju att det är mkt roligare att vara mor-eller-farförälder, ty då behöver man inte uppfostra barnen, man kan bara vara snäll och skämma bort dem hela tiden.

Inte vet jag, men så här i efterhand förstår jag väl att hon behandlade mig som en liten guldklimp...haha. Vi spenderade många dagar tillsammans. Hon sydde dräkter åt mig, beställde handväskor i krokodilskinn, skor i krodkodilskinn, visade mig hur man dansar "charleston"( självklart var det vår hemlighet, jag skulle absolut inte tala om för ngn att farmor kunde dansa charleston..)

Ett av de starkaste minnena jag har är iaf när vi skall ta farväl av varandra på en iskall perrong (annars flög jag mest, alldeles ensam, men det var inget konstigt) mitt i iskall vinter.

Vi kramar om varandra och eftersom jag inte når så långt upp, hamnar mitt ansikte mitt i någonstans. Hon står där i en minkpäls, som jag älskade (hon hade ganska många) och doftar så underbart av hennes parfym. Just den där blandningen, iskall vinter, snöflingor som dalar ned, minkpäls och "Worth". Undrar om det var ngt där som utlöste min passion för dofter och smaker? Har ingen aning, men ett härligt minne är det iaf.

Nyklippt

Sisådärja, nu är man nyfriserad och fin.

Det känns som om jag kravlade mig ut ur mitt bo och kröp in på närmaste salong som såg trevlig ut. Jag är ju så sjuk, ni vet. förkylning/influensa/näradöden/eller vad det nu är.

Jag upplevde det som första klassens behandling. Det tog väl ett apr timmar. De talade om alla dessa hemska förkylningar som går nu, och jag låtsades lika förfärad som de, över att människor som är sjuka springer på stan, i stället för att ligga hemma tills de inte smittar oskyldiga längre.
Jag måste till mitt försvar säga att jag omöjligt kan smitta ngn nu, efter två veckor. Men ändå. Man kände sig lite skyldig. Men, ni som läst här, vet att jag inte stod ut längre, var tvungen att bli nyfriserad.

Vidare talade vi om London, Kensington närmare bestämt, och om Gotland, som hör och häpna, den ena av frisörskorna aldrig varit på! Å, ett ypperligt tillfälle för mig att få berätta om Rosornas Ö, hur mysigt det kan vara där vintertid, med alla fina restauranter etc etc.

Efter det gick ajg ut och handlade lite skrot och korn, närmare bestämt ett par fina tenn-fat och ljus och några blommor.

Sen hände ngt mkt mkt märkligt. ajg sprang på en mkt kär vän, som högt och ljudligt ropade på mig: Blyyyygisen! Åååå, vad har du gjort? har du färgat håret? Ååå...du du du är sååå vacker!

Nejnej, jag har ...bara klippt mig litegrann, sade jag, totalt överrumplad av denna kärleksförklaring. Personen i fråga hade nu fått tårar i ögonen också. Jag fattade ingenting.

Iaf, när jag kom började ljuset gå upp för mig. undrar just hur saggig jag sett ut den senaste tiden. Personen behandlade mig som om jag var återuppstånden från de döda, så glad alltså.

Herregud. Dags att rycka upp sig.

Måndag

O sweet Lord, en sådan helg jag haft. Känner mig alldeles utmattad. Så till den milda grad att jag var tvungen att dra ut tfn-jacket igår kväll för att vara säker på att itne bli väckt mitt i natten. Jag har varit i hemmets lugna vrå eftersom jag är så himla sjuk, men maken till dramatisk helg, som jag uppfattat den, får man nog leta efter. Har setat i tfn i timmar, med vänninor. Ibland undrar jag vad det är för ena suputer man har i sin bekanstskapskrets eg. Och hur orkar de?

I fredags skulle några ha tjejmiddag, men som en liten knorr på partyt, hade de hyrt hem en frisör, så alla skulle minsann bli fina i håret. Jag ville prompt ha hem honom till mig också, men si, den gick inte. Snablarns mobbare. Iaf, frisören var tvungen att komma hem till dem på lördag f.m. också, ty de hade visst blivit lite väl runda under fötterna, och kände visst för att gå ut på stan.
På lördag f.m. sitter jag med dem i tfn, hör hur de tjoar och tjimmar, samtidigt som jag försöker få dem att skicka hem frisören till mig också. Men, det var omöjligt. Det var nästan omöjligt att överhuvudtaget konversera med dem. Jag fattar inte hur frisören stod ut. Idag skall jag iaf försöka masa mig iväg till en salong och få lite skön behandling jag med. Jag drömde t.o.m. om att jag klippte mig, sån pass längtan väckte de i mig, mina väninnor. Eller, avund.

Jag har iaf fått så mkt skvaller tilldelat mig denna helgen, mkt mer än vad jag mäktar med.
Det var därför jag var tvungen att dra ut tfn-jacket. Då har det gått långt.

Nu kan jag omöjligt skriva exakt vad här, men ni förstår ju antagligen känslan ändå.

Som en kontrast till deras vilda leverne, skall jag åka och titta på garner i morgon. Hahahaha...jag skall ju sticka mig några sköna sjalar denna vinter, hade jag tänkt. Tända en brasa, se på "Landet Runt", sticka och sticka.

Men visst, några små sköna utgångar lär det självklart bli även för mig, även om jag föredrar att sitta under korkeken....och dooooofta på blommorna.

På återhörande.

Mr. Tönt is calling

Mr. Tönt ringde några ggr i veckan, igår och nu på förmiddagen.

Han hade kunnat vara allt annat än en tönt, om det inte var för att:

1. Senast vi var ute och åt, slöt en väninna upp när vi tog ett glas vin ngnstans här i stan. Hon var tvungen att gå på damrummet, och nu föll det sig så att det var jag också. Så, vi går samtidigt. Jag kommer tillbaka först. Då säger Mr. Tönt: Nå??? Passerade jag nålsögat?

Jag kunde knappt tro mina öron, men anade att han var övertygad om att vi diskuterat honom på damrummet. Vilket vi definitivt inte gjort. Så jag sade: Snälla du, jag vet vad du tror, men lyssna här: vi har varit på damrummet, och vi har inte talat om dig. Och om du undrar så gillar jag dig och hon verkar gilla dig.
Min mobil ringer några ggr under kvällen ( inte konstigt, det gör den jämt, vilket han var väl insatt i), men efter varje gång frågar han: Jaha....vem var det där då???? Så, det blir lite för tjatigt, minst sagt.

2. Vi skall ses efter jobbet på en drink, innan vi går på Operan. Helvetes trista kväll. Det första han säger är: "Har du favoritkostymen på dig ikväll?"
Alltså, hans osäkerhet är inte direkt sexig. Men, jag hade överseende med hans nervositet, så jag försökte förklara: Dear one, detta är ingen kostym! Och du har inte sett den här kavajen förut.
Men alltså, det hade ju varit klart roligare om han sade: "Heeeeej! Herregud, lika dashing, som vanligt." Eller ngt sånt. Sen spelade det ingen roll om han försökte göra det senare, jag tyckte han var direkt plump och avtändande. Sen verkade jag mer insatt i Operan vi såg, men strunt samma. Han satt väl bara och tänkte på en enda sak, men så skulle det definitivt inte bli den här kvällen heller. förbannade urtrista tönt.

3. Innan resa till USA, frågar han om jag skulle vilja ha ngn liten påse från Tiffanys. Alltså, vid det här laget kände jag honom tillräckligt, så "en liten påse", betydde nog precis det. En tom liten påse. Jätterolig typ. Fantastisk humor.
"Det skulle vara fantastiskt" sa jag. Man vet ju aldrig. Jag kunde ju ge honom en sista chans.
Väl hemma igen, ringer han och har beställt bord för middag. "du tar med dig ditt fantastiska leende, så tar jag med presenterna", säger tölpen. Jaha, tänkte jag. En sista gång, sen får det vara nog. Uppvisar han en endaste tendens till kontroll-behov, är det ajöss och goodbye! Nu vill jag inte nämna några restauranter, men kvällen var förfärlig. Jag hade såklart mitt fina leende på mig, men tro inte att han halade fram en endaste present. Inte ens en tom påse från Tiffanys. Vi satt på varsin sida om ett bord. Jag var tvungen att böja mig framåt när han talade, försökte visa intresse, men jag var såååå långt därifrån i tankarna som man bara kan vara. Det var på vippen att han skulle åka med mig till London och vara kattvakt åt en släktings katt. Thank the good Lord att vi aldrig gjorde det! Vi åt middag, och sade tack och hej. Några veckors dejtande, och han lyckas klämma ur sig så många dumheter på så kort tid.

Annars hade han kunnat vara en riktigt rolig en. Kul humor, kunde konsten att berätta anekdoter, vi hade såklart gemensamma bekanta, och gemensamma grundvärderingar.

Då undrar man verkligen vad han vill nu. Tur att jag är förkyld och absolut inte kan ränna ute på stan i det här tillståndet.
Jävla tölp, om ni ursäktar språket.

Personal Lojal

Ja, vad skall man annars kalla kassa-killen på mitt lokala ICA, som trots sina blott tjugo-någonting, redan insett saker o ting.

Jag handlade några blommor, men kunde inte hitta de där särskilda "blom-påsar" i brunt papp (förvillande lika "vanliga papperskassar"), som är en slags service ICA har, antar jag, helt enkelt till för oss kunder att stoppa våra nyinhandlade blomster i, behändigt och bra.

Jag: Ursäkta, Jag hittar inga blompåsar...

Det unga kassabiträdet: Nej, vi har slutat med dem, för kunderna fuskade och tog sådana och packade sina varor i, istället för att köpa papperspåsar.

// hahahaha...jag blev alldeles paff, och skrattade lite sådär, småpratade färdigt med honom innan jag gick hem.
Men alltså, tänk vilken lojal personal! hahahahaah.."Kunderna fuskade"...gud vad jag skrattar åt det där.

Feber-dravel

Här sitter jag i min gamla Paloma Picasso-morgonrock, en knallblå historia med gula månar och stjärnor, eller vad det nu är för ngt. Inte inhandlad i Cannes, som man skulle kunna tro, utan i el Stockholmo. Nä...vänta nu...i Chicago, tror jag det var. Hur som helst, här sitter jag och dricker kaffe och låtsas som jag inte har feber. Har dragits med en fruktansvärd förkylning snart en vecka, och jag har inte tid med det. Jag vill ut på stan, träffa mina vänner, gå till frissan, gå till gymmet, planera middagar med goda vänner, ajg blir tokig av att känna mig helt sänkt av denna förkylning.

Nåväl. Jag har ju iaf tid att inventera min höstgarderob, och kan konstatera: Jag ångrar inte att jag gav bort min klassiska cashmere-kappa från I Blües för ett tag sedan. Nääääääääääädå.
Jag ser fram emot att få köpa en ny, men kanske från Karen Millen-butiken istället. Ngt höstigt och fint. Skulle egentligen vilja ha en tweedkappa, som ser lite för stor ut. Hm...Sen är det alltid kul att hitta hattar som passar till. Jag börjar bli lite trött på min fula som jag dragits med i flera år nu. Usch usch. Hade det varit en fin joddlarhatt från Tyrolen skulle ajg kunna burit den med stolthet, men nu är det ju bara en simpel vanlig hatt från ngn butik. Dags att byta. En stickad mössa kan ju vara fint. En löööööst hängade sådan, ingen Fred Perry-luva hahahahhahaa. Nej, en från Dagmar skulle vara trevligt.

Ja, så här sitter jag och funderar och hoppas på att febern försvinner snart.

Nu önskar jag er alla en fröjdefull helg.

Tbe?

Godmiddag.

Det har visst passerat några dagar sen jag skrev senast, så tillåt mig:

Allt är väl med mig, förutom att jag var tvungen att ringa min läkare och be denne ta några blodprov på mig. Jag var lite rädd att jag gått och fått tbe på äldre dar. Jag fann ofta att jag glömde saker och ting, och nu är det inte så att jag glömde småsaker, utan jag glömde faktiskt saker av vikt. Tycker jag. Exempel: Glömde bort att jag faktiskt har två bilar, trodde jag bara hade en. Trodde att jag glömt min Rolex (en jättefin fejk sådan) på båten, men icke. Den låg på bordet bredvid sängen. Glömde bort en släkt-träf i somras. Ser illa ut. ja, sådär höll det på, och jag var ganska säker på att det var tbe jag fått, menar, då hade man ju iaf en diagnos på min glömska. Men nej, jag var frisk som en nötkärna. så lång allt väl då. Känner mig iaf ganska glömsk, men min läkare trodde det berodde på stress, och det är nog tyvärr inte så otroligt att det kan vara det, men nu har jag iaf bestämt mig för att ta det lite lugnt ett tag framöver.

Blev påmind om min glömska idag när jag letade efter saffran, det skall vara "äkta spansk saffran" fr. "Délices de Gascogne", D-holm, och jag bara veeeeeeet ju att jag har några burkar á 1 gr. i skåpen.
Man måste ju ha saffran när man skall göra en kaka som jag tänkt göra till en middag ikväll, nämligen.

Efter lite stökande bland alla specerier, fann jag till slut några burkar( skam den som ger sig) och även en klocka som jag tydligen lagt där.
Antagligen ahr jag tänkt ngt i stil med " bäst lägga klockan här så jag inte glömmer lämna in den på service".

Nä, jag måste nog få lite bättre ordning på saker o ting, och kanske ta lite semester en lååååååång tid framöver.

Ha det så skönt nu allesammans, och glöm inte bort att ha lite roligt också!