Åka buss - ett sant äventyr

Förresten, när jag nu ändå är i berättar-tagen.
Hör på den här: jag (Moi!!!) blev utskälld på bussen, av buss-chauffören igår.

Jag blev så paff och skamsen att jag knappt har hämtat mig ännu.

Inte visste jag att det var a-b-s-o-l-u-t förbjudet att tala i sin mobiltelefon samtidigt som man nyttjar SLs tjänster genom att åka den där f-bannade j-a kollektivtrafiken.
Ursäkta mitt vokabulär, men att åka buss nuförtiden är ganska krångligt, tycker jag.
Man måste planera sin resa i goooood tid, köpa häfte eller remsa eller vad det nu är som gäller. Att kliva på bussen och fråga vänligt vad resan kan kosta, såna friheter tar man sig bara inte! Basta!

Nåväl. Bäst som jag sitter där och skumpar och faktsikt knappt kan hålla mig kvar på sätet, så som busschauffören kör, så ringer min mobil. Aha, viktigt samtal.

-Blygisen, svarar jag. Sen fortsätter vi småbabbla tills jag hör att busschauffören vrååålar rakt ut att "kan du sluuuuta prata medans jag kör? NU!!!"

JAg blev verkligen förskräckt när jag insåg att hon talade till mig. För det första vill jag inte besvära chauffören under färd, det säger ju ens sunda förnuft att man inte gör. Och för det andra så skämdes jag när ajg insåg att jag gjort det.

Jag avslutade tvärt mitt mobilsamtal, och bad ordentligt om ursäkt till chauffören.
Sedan började jag se mig omkring efter om det fanns någon skylt med en överkryssad mobil eller så.
Nej. Inte ett endaste tecken någonstans.

Usch. Trist att åka buss, banne mig. Sen tycker jag det verkar oerhört omodernt om man inte skall kunna utföra samtal under färd. Vart är vi på väg eg.?
Självklart måste de ha bekväma och skyddade sfärer, busschaufförerna, medans de sitter där och styr. Självklart började jag genast spåna på bra lösningar, för så här kan vi ju inte ha det!

Well.

Det var bara det. Akta er för arga busschaufförer!