Wednesday, January 23, 2008

Torsdag morgon

Jag satt och åt frukost (well...drack kaffe och bläddrade i tidningar) och hade "The Voice" på på radion för mycket ovanlighets skull. Då hör jag Josefine Crafoord prata om "död" "sömnmedel" "Australien" "Oscarsnominerad" ......



Död död död. Jag reste mig med blixtens hastighet och slängde mig ut på nätet för att tyvärr få se det jag absolut inte ville se.



Så oändligt sorgligt och onödigt.



Efter åratal av -med jämna mellanrum efter kraftiga överdoser med sömnmedel-vakande vid ngns sida medans hon hålls vid liv med hjälp av livsuppehållande maskiner etc, har jag haft några tillfällen att fundera mycket på livet och döden.

Ja, vad skall man göra då? Klart man ställs inför de tankarna, inget konstigt direkt. Jag är inte rädd för döden, men:



Jag har kommit fram till att vi har så mycket kul som vi kan göra här medans vi verkligen har varandra. Trivs man inte med sin tillvaro, jamen byt vänner, gör det du vill göra.



Det är så orättvist, kan jag tycka, att det som är så enkelt och logiskt för en del, tycks te sig alldeles för övermäktigt för andra. Men sådana är vi, och visst vet jag alldeles för väl att livet inte alltid är så enkelt som man skulle vilja.

Näe, passa på att känna hud mot hud med den du tycker om, lägg din kind mot den andres och känn värmen, se in i ögonen på den du älskar och tala om det för denne.



Jag går inte runt dagarna i ända och predikar om sånt, det skulle helt enkelt inte ges utrymme för så mkt annat i mitt liv i så fall.



Inget bus och kul, inget förkovring i allt som är så spännande.



Men visst är det väl ändå viktigt att komma ihåg att vi har så mkt kul vi kan göra?



Vila i frid, du vackre Heath Ledger.






Ja, ha en skön dag nu, så hörs vi mer sen!

4 comments:

Annie - PD said...

Livet är skört och att fly med mediciner hjälper bara temporärt...
:|

Blygisens betraktelser said...

Ja, visst är det så. Livet är så skört så skört, och vi har ju inga garantier för ngt alls eg. Blää.

Det enda vi vet är att solen går upp i morgon igen. :-)

Miss Upsey Daisy said...

Sorligt och så grymt ONÖDIGT. Så får man inte göra om man har barn...

Blygisens betraktelser said...

Jag hoppas hoppas hoppas det var en olycka. Å det gör ont i hjärtat.
Det enda jag kunde tänka var: Nejnejnejnejnejnejnenejnej...sen såg jag på nätet.

Äsch jag blir bara påmind om annat sorgligt.

Nej jag hoppas och tror att det var en olycka. En grymt onödig sådan, ja.